Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppland - Litteraturanvisningar - Uppland, hertigar av - Upplands artilleriregemente - Upplands enskilda bank - Upplands infanteriregemente - Upplandslagen - Upplands regemente (I. 8) - Upplappning (Lappning) - Upplo, Uplo - Upplopp - Upplovning - Upplysningen - Upplysningstidevarvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppland—Upplysningstidevarvet
1133
Kyrklig konst: Gerda Boethius, »De
tegel-ornerade gråstenskyrkorna i n. Svealand»
(1921; med litt.-anv.); »Studier i U:s
kyrkliga konst», I, utg. av II. Cornell (1918);
»Utställning av äldre kyrklig konst i Uppsala»
(1918; katalog); H. Cornell och S. Wallin,
»Uppsvenska målarskolor under 1400-talet»
(1933). II-kA.
Etnografi: »Allmoge och hemslöjd» (1905);
»Uppland i Nordiska museet och
Upplandsmuseet i Upsala» (1926). S. S.
Förhistoria: G. Ekholm, »Studier i
Upplands bebyggelsehistoria» (I, »Stenåldern»,
1915; II, »Bronsåldern», 1921); S. Lindqvist,
»En uppländsk gårdsanläggning från
stenåldern» (i Fornvännen 1916); B. Nerraan, »Det
svenska rikets uppkomst» (1925); O. v.
Frie-sen, »Upplands runstenar» (1913); Hanna Rydh,
»Adelsö» (»Svenska fornminnesplatser», 15,
1930). Se även litt. under anf. art. H. R-h.
Historia: J. A. Almquist, »Frälsegodsen i
Sverige under storhetstiden, 1: Stockholms
och Uppsala län» (2 bd, 1931); »Uppländska
domböcker», utg. av N. Edling (hittills 3 bd,
1925—33). T. S-g.
Uppland, hertigar av, se Gustav, sp. 57,
och Sigvard.
Upplands artilleriregemente,
fältartilleriregemente, uppsatt enl. 1892 års urtima riksdags
beslut och förlagt till Uppsala, till utgången
av 1904 benämnt Andra Svea
artilleriregemente. Enl. 1925 års
försvars-ordning indrogs U. M. B-dt.
Upplands enskilda bank började sin
verksamhet 1865. Huvudkontor i Uppsala, filialer
i Stockholm och på 32 andra platser. Genom
övertagandet 1913—20 av fem andra banker,
bl. a. a.-b. Sundsvalls handelsbank, blev den
en av landets storbanker. Krisen inom
trävaruindustrien tvang banken att 1932
avveckla sin rörelse i Norrland och överlåta sina
kontor i Hälsingland, Medelpad och Jämtland
till Sv. Handelsbanken. Vid 1932 års slut
hade banken en grundfond på 15,056,250 kr.,
kommanditfond på 750,000 kr. och omslutning
på omkr. 128 mill. kr. O. Å.
Upplands infanteriregemente, se
Upplands regemente.
Upplandslagen, se Landskapslagar,
sp. 674 ff.
Upplands regemente (T. 8) tillhör ö.
arméfördelningen, är förlagt till Uppsala (se även
Polacksbacken) och mottager
värnpliktiga från Uppsala inskrivningsområde. —
1617 förenades Upplands, Dalarnas och
Västmanlands fotfolk till Upplands
(stor)rege-mente; detta delades omkr. 1625 i tre reg:ten,
U., Dalreg:tet och Västmanlands reg:te. I
samband med indelningsverkets genomförande
roterades reg:tet med en styrka av 1,200 n:r
inom Stockholms och Uppsala län. 1904
förändrades reg:tets namn till Upplands
infanteriregemente; med 1925 års
för-svarsordning blev reg:tets namn åter U. —
Litt.: O. V. Bergström, »Bidrag till K.
Up-lands regementes historia» (1882). M. B-dt.
Upplappning (Lappning), boktr., den före
tryckningen verkställda upphjälpningen av
tryckets utseende genom utskärning på
däc-keln (se d. o.) av för hårt tryckande partier
samt påläggning av tunt papper på för svagt
1134
tryckande ställen. U. är av stor betydelse
särskilt för erhållande av gott
illustrations-tryck. En modern metod är s. k. kemisk
lappning, varvid lappningar framställas medelst
etsning av särskilt slags kartong. B. O-g.
Upplo, U p 1 o, herrgård i Magra socken,
Älvsborgs län, 20 km n. n. ö. om Alingsås;
1.421 har, därav 268 har åker; tax.-värde
323,600 kr. (1931). Har sedan 1400-talet
tillhört släkterna Lilliehöök, Leijonhufvud,
Pal-bitzki, König och Dicander (sedan 1828).
Upplopp föreligger enl. strafflagen (kap. 10
§ 13), då en folkmängd stör lugnet el.
allmänna ordningen utan att dock ådagalägga
sådant uppsåt, som är utmärkande för u p
p-r o r (se d. o.), samt därjämte ej skingrar
sig på offentlig myndighets befallning utan
visar trotsighet däremot. Straffet är i
lindrigaste fall för anstiftare och anförare
straffarbete (i högst ett år), för andra deltagare
böter, övergå deltagarna i ett u. till våld å
person el. egendom, tillämpas i huvudsak de
betydligt strängare straffbestämmelserna för
uppror, och då får militärmakt anlitas för
u:s stillande (jfr Uppror). N. S-g. (R. B-l.)
Upplovning, sjöv., se Anlovning.
Upplysningen. 1. (Teol.) Enl. den äldre
luterska dogmatikens lära om nådens
ordning (se d. o.) det andra i ordningen
av Andens nådeverk. Man plägade härvid
särskilja två moment: u. genom lagen
(illu-minatio legalis) och u. genom evangelium
(illuminatio evangelica).
2. Se Upplysningstidevarvet.
Upplysningstidevarvet, i litteratur- och
kulturhistorien vedertagen benämning på den
period, som avlöser barocken och
kulminerar-i franska revolutionen. Namnet skapades av
tiden själv, emedan den ansåg sig företräda
ett helt nytt bildningsideal, grundat på klar
insikt (i motsats till äldre tiders från den
religiösa tron utgående och av dess formler
bestämda åskådningssätt). I själva verket har
upplysningen sina rötter i långt äldre
filosofiska doktriner; bl. a. förbindes den på flera
sätt med den senmedeltida, av Averroes (se
d. o.) påverkade skepticismen. Barockens
centraliserade statssystem med dess strängt
genomförda enhetlighet på det religiösa och
filosofiska området började småningom kännas
tryckande, och i samband med det högre
borgerskapets uppstigande till allt större
välstånd och siälvmedvetenhet utvecklades
under 1700-talets förra hälft en ny och mot den
bestående traditionalistiska statsordningen
kritisk åskådning, som baserades på den
moderna empirisk-naturvetenskapliga filosofien.
Forskare som Galilei, Newton, Hobbes och
Locke (se dessa ord) ha spelat en viktig roll
för upplysningens utveckling. Rörelsen
vinner terräng först i England (David Hume)
och därefter i Frankrike; framför allt
behärskar den fr. o. m. århs mitt de litterära
salongerna i Paris, varifrån den sedermera
utstrålar över hela Europa. Dess allmänna
grundsatser voro starkt radikala (kritik av
bibeln och uppenbarelsen, sensualistisk
filosofi, moral, grundad på egennyttans princip;
i politiskt hänseende krav på folksuveränitet,
upphävande av ståndsprivilegier m. m.).
Upplysningen hyste en obegränsad tilltro till
förnuftets förmåga att lösa alla problem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
