Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningstidevarvet - Upplysta despotismen - Upplåtelse - Upplänga - Upplösning - Upplösningsförmåga - Uppmaning till brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135 Upplysta despotismen
litade på att den mänskliga naturens
inneboende godhet skulle föra allt till ett
lyckligt slut. Därmed följde emellertid också ett
drag av abstrakthet, som kom dess
representanter att förbise de individuella
skiftningarna i t. ex. folks och tiders lynnen.
Historiskt sinne i djupare mening ägde
upplysningen icke; dock får ej förbises, att det var
inom dess ram, som man började få blick för
kulturformernas samband med yttre
förhållanden, klimat o. s. v. (Montesquieu; se d. o.).
Viktigt var upplysningens ingripande på
rättsväsendets område, där den verkade för
mänskligare grundsatsers genomförande. Inom
upp-fostringsläran framförde upplysningen nya
och på mera praktisk-sociala mål inriktade
principer, genom vilkas tillämpning
småningom barockens lärda bildningstyp helt
undanträngdes. Stor vikt lades på läran om
den s. k. naturliga religionen, varmed man
förstod vissa grundsatser (tron på en gud, ett
liv efter detta o. s. v.), som förmenades innebo
i själva den mänskliga naturen och utgöra
den gemensamma kärnan i alla positiva
religioner. Eljest var upplysningen övervägande
kylig i religiösa frågor; mot kyrkan ställde
den sig från början i opposition och skärpte
med tiden denna till oförsonlig kamp.
I Frankrike representerades upplysningen
huvudsaki. av Voltaire och
encyklopedister-na (Diderot, d’Alembert, Helvétius, Holbach
m. fl.; se Franska litteraturen, sp.
1030—32), i Tyskland av Chr. Wolff, Lessing
m. fl., i Sverige av Kellgren, Leopold och N.
von Rosenstein. Jfr Upplysta
despotismen.
Litt.: Utom litt. vid art. om de enskilda
förf., särskilt Voltaire, jfr W. Lecky, »History
of the rise and influence of the spirit of
rationalism in Europé» (2 bd, 1865; flera uppl.);
F. Rönning, »Rationalismens tidsålder», 1—3:
1—2 (1886—99); C. von Brockdorff, »Die
eng-lische Aufklärungsphilosophie» (1924); Ö.
Ewald, »Die französische
Aufklärungsphilosophie» (s. å.); C. v. Brockdorff, »Die deutsche
Aufklärungsphilosophie» (1926). — Om den
mystisk-romantiska strömning, som går
parallellt med den rationalistiska under 1700-talet,
se Förromantik, med litt.-anv. O. W-n.
Upplysta despotismen,
upplysningstidevarvets (jfr d. o.) ideal av inre styrelse, sådant det
i anslutning till upplysningsfilosofernas läror
men i strid med tidens konstitutionella
strömning praktiskt omsattes av europeiska
furstar och förste ministrar under 1700-talets
senare hälft: Fredrik II i Preussen, Josef II i
Österrike, Katarina II i Ryssland och
Gustav III i Sverige samt ministrarna Pombal i
Portugal och Struensee i Danmark m. fl. U.
präglas av livlig, delvis alltför plötslig och
därigenom förfelad reformverksamhet,
framför allt syftande till bondefrigörelse, andlig
frihet och humaniserad straffrätt. Med den
nedärvda absolutismen har u. den renodlade
statsnyttosynpunkten gemensam, men i st. f.
den förras teokratiska fursteuppfattning
framträder en naturrättsligt influerad, starkt
plikt-betonad furstetyp. T. S-g.
Upplåtelse, jur., viljeförklaring, varigenom
innehavaren av en mera omfattande rättighet
inom dennas ram stiftar särskild rättighet
för annan person, t. ex. en fastighetsägare
—Uppmaning till brott 1136
utarrenderar fastigheten el. medger
inteckning däri (»upplåter» nyttjanderätt, resp,
panträtt), en uppfinnare tillåter ett bolag att
begagna hans patenterade uppfinning
(»upplåter» begränsad rätt att utöva patentet).
För statens räkning upplåtes sålunda
nyttjanderätt till kronojord, kronans
jordägarandel i gruva, kronan tillhöriga vattenfall
m. m. Ordet u. (och likaså upplåta)
begagnas någon gång även om sådan
fullständig avhändelse av en rättighet, som hellre
bör kallas överlåtelse (se d. o.). C. G. Bj.
Upplänga, skpsb., se S p a n t.
Upplösning. 1. (Statsr.) Om u. av
sammankomst el. förening genom offentlig myndighet
se Förenings- och församlingsfrihet.
U. av folkrepresentationen anlitas av en
regering för att utröna folkets opinion i
politiskt betydelsefulla frågor. I Sverige infördes
denna upplösningsrätt genom 1866 års
representationsreform (R. F. § 109, R. O. §§ 3 och 5;
se Riksdag, sp. 831). Om pågående lagtima
riksdag upplöses, skall efter förrättade val
riksdagen, bibehållande sin karaktär av
lagtima, åter sammanträda inom tre mån. och får
ej åter upplösas förrän efter fyra mån. E. F-ck.
2. (Mus.) En dissonans’ övergång i
konso-nans.
3. (Kem.) Se Lösning.
Upplösningsförmåga hos ett mikroskop är
det minsta avstånd två kroppar kunna ha,
utan att deras bilder i mikroskopet flyta
samman. Även om mikroskopets linssystem är
fullständigt fritt från avbildningsfel,
begränsas u. av diffraktionsfenomen; det därav
bestämda gränsvärdet är = 2/a (under vissa
be-lysningsförhållanden 2/2 a). Här är 2 det
använda ljusets våglängd och a objektivets
numeriska apertur (se d. o.).
Immersionsobjek-tiven (se Mikroskop, sp. 44) ge alltså på
grund av sin höga numeriska apertur (upp till
1,6) god u. Vid användning av vitt ljus, vars
tyngdpunkt kan anses ligga vid 0,55 p (1 p
= 0,601 mm), får man u. = 0,55/1,6 — 0,35 y.
Ultraviolett ljus med sin kortare våglängd ger
bättre u. — Föremål, väsentligt mindre än
mikroskopets u., kunna dock observeras (ehuru
deras form ej kan urskiljas) med
ultramikro-skop (sed. o.). — Vid kikare är u. det minsta
vinkelavstånd, vid vilket två föremål kunna
särskiljas. Även här finns ett av diffraktionen
bestämt gränsvärde, som, uttryckt i bågmått,
är = 2/d, där d är objektivets diam. Genom
ökning av denna vinner man sålunda ej blott
ökad ljusstyrka utan även förbättrad u. För
2 = 0,55 p och d = 20 cm blir u. = 0,55 . 10’4/20
= 0,275 • 10 ® el. ung. 1/2 bågsekund. Stjärnor
med mindre avstånd kunna alltså ej urskiljas
i en kikare med 20 cm objektivdiameter, om
man ej förbättrar u. genom att övergå till
kortare våglängder. — Om u. hos
spektral-apparater se S p e k t r o s k o p, sp. 221. Vid
oändligt fin spalt och från avbildningsfel fri
optik begränsas u. liksom vid mikroskop och
kikare av diffraktionen; den förbättras genom
ökning av linsernas öppning och prismats
brytande vinkel. Sv. B-r.
Uppmaning till brott kunde enl. 1864 års
strafflag som regel bestraffas endast enl.
reglerna för anstiftan till brott (jfr
Anstiftare). Därför fordrades bl. a., att
brottet kommit till straffbar verkställighet. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
