Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppstoppning, Dermopalstik, Taxidermi - Uppstråk - Uppström - Uppström, Anders - Uppström, Anders Erik Wilhelm - Uppståndelse, De dödas - Uppståndelseväxten - Uppsvear - Uppsåt - Uppsägning - Upptagningshem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Uppstråk—U pptagningshem
1162
noggrant. För större däggdjur förfärdigas
först av bräder (el. plank) ett vertikalplan
genom djurets mitt, tillskuret efter kroppens
konturlinjer. Vid detta fästas fyra järn, som
motsvara extremiteternas tänkta ställning.
Extremiteterna fästas på den platta, på
vilken djuret skall stå. Vid plankstommens
främre ända fästes ett annat järn till stöd för
halsen och bärande det i trä skulpterade
huvudet. Kring denna ställning formas av
järn-trådsnät, stött inifrån av träull, en
ungetär-lig stomme till hela kroppen. Denna
fullbordas sedan av någon massa, som låter sig
formas och skulpteras, t. ex. förhydningsmassa,
blandad med sågspån, gips och dextrin el. dyl.
I denna utarbetas den naturliga kroppens
muskulatur m. m. För att underlätta den
detaljerade utformningen kan även
modellerings-lera användas. Man kan också göra en
negativ avgjutning i gips av en färsk kropp och
därefter i de sålunda erhållna gjutformarna
framställa en positiv bild av djurkroppen i
papier-maché, över vilken huden appliceras.
Finnes ej tillgång till djurets egen kropp, kan
man först i gips eller annat material
skulptera en kropp och taga avgjutningar av den.
Sedan huden påsatts, insättas naturtrogna
emaljögon o. s. v. Lönnb.
Uppstråk, mus., se Nedstråk.
Uppström, se Mälaren, sp. 616.
Uppström, Anders, språkforskare (1806
—65), fil. dr 1833 i Uppsala, 1834 kollega,
1845 förste adjunkt
vid katedralskolan
där, 1850 docent och
1859 prof. U. kon
centrerade tidigt sin
verksamhet på studiet
av Codex argenteus (se
C o d e x), som han
utgav i den första
vetenskapliga uppl. 1854
(med ett tillägg 1857),
ett epokgörande verk,
vars läsning av
Wul-filas text är
slutgiltig. Om U. se inl. till
den av hans son utg. »Codices Gotici
Ambro-siani» (1864—68). Se även O. v. Friesen m. fl.,
»Om Codex argenteus» (1928). R-n B.
Uppström, Anders Erik Wilhelm,
språkforskare, jurist (f. 1844 13/i2), son till
A. U. Blev fil. dr 1869, avlade
hovrättsexa-men 1870 och var 1888—1910 häradshövding
i Södertörn. — U. sysslade i yngre dagar med
gotisk språkforskning (se Uppström, A.)
och var sedan verksam som juridisk
skriftställare och sekr. hos Nya lagberedningen (se
Lagberedningen, sp. 579). U. utgav
ock 27 uppl. av »Sveriges rikes lag» (1886—
1910) ävensom 8 uppl. av »Sveriges
grundlagar» (1891—1910). C. G. Bj.
Uppståndelse, De dödas (lat. resurre’ctio
mortuörum). Tanken på en de dödas u.
framträdde först småningom under G. T:s senaste
skede (jfr E ska to logi, sp. 1025). Inom
N. T. blir denna tanke det centrala
uttrycket för det kristna hoppet, knuten till Kristi
u. (jfr t. ex. 1 Petr. 1: 3 f.). När den s. k.
apostoliska trosbekännelsen såsom ett led i
den tredje artikeln inför orden credo carnis
resurrectionem (jag tror på köttets
uppstån
delse), gav man därmed uttryck åt en för den
urkristna tron och frälsningssynen väsentlig
tanke. Den senaste forskningen har klarlagt
den motsättning, som här föreligger mellan
urkristen och grekisk, närmare bestämt
pla-tonsk frälsningssyn. För platonismen och för
den grekiska frälsningstanken över huvud
framstår läran om själens odödlighet såsom
en grunddogm. Människan äger i »själen» ett
gudabesläktat väsen, och »frälsningen» består
däri, att hon genom att passera olika
stadier småningom lösgöres från den bundenhet
vid materien, vari det onda består, för att
slutligen uppgå i gudomen. När
urkristendomen häremot hävdar »de dödas u.», ligger det
däri, att människan icke äger någon så att
säga naturlig odödlighet — »själen» är såsom
sådan lika dödlig som kroppen. Men bakom
detta ligger en fullkomligt artskild syn på
frälsningens innebörd. Det onda består icke
längre i det kroppsliga, som alldeles icke är
något mindervärdigt, utan i synden, som är
viljans motstånd mot Gud, själviskhet.
Frälsningen är icke en frälsning från det
materiella utan en frälsning till gudsgemenskap;
denna frälsning, som har sin grund i Guds
maktgärning, gäller människan såsom helhet
och fullkomnas genom u. Motsättningen
mellan urkristen uppståndelsetro och hellenistisk
frälsningslära gjorde sig starkt gällande
under de första kristna årh. men fördunklades
småningom och efterföljdes under medeltiden,
t. ex. hos Tomas från Aquino, av en
sammanblandning av båda åskådningarna. G. A-n.
Uppståndelseväxten, bot., se Selaginella.
Uppsvear, benämning i svenska
landskapslagar på de närmast i de uppländska
folklan-den (se d. o.) boende svearna. S. T-g.
Uppsåt, jur., dets. som dolus (se d. o. och
Skadegörelse).
Uppsägning, jur., ett av en person till
annan framställt yrkande på upplösning av ett
obligationsförhållande dem emellan. Rätt till
sådan upplösning kan en part ha på grund
av att den andra parten brustit i
uppfyllandet av sina förbindelser. Vanl. inbegripes
dock nämnda fall ej under u. Man förstår
näml, därmed närmast yttringen av en
ovillkorlig rätt att påfordra upplösning, dels på
grund av överenskommelse, dels även
där-förutan. I vissa fall skall, även där avtal
ingåtts på bestämd tid, u. likväl äga rum
viss tidrymd före nämnda tids utlöpande vid
påföljd, att avtalet eljest anses förlängt. Är
det uppsagda rättsförhållandet ensidigt, t. ex.
försträckning, verkar u. så, att för gäldenären
inträder skyldighet att fullgöra sin
förbindelse. Alltefter de i avtal el. lag givna
bestämmelserna utövar u. i övrigt sin verkan
antingen omedelbart el. efter viss stadgad tid.
Även vid fördrag mellan stater spelar u. en
roll, näml, vid vapenstillestånd, handels- och
sjöfartstraktater etc. (C. G. Bj.)
Upptagningshem benämnas i lagen om
samhällets barnavård (se d. o.) dels barnhem,
avsedda för tillfällig vård och för observation
av barn, dels hem för vård av späda barn
och deras mödrar. Dessa båda slag av u.
komma numera till stånd i allt större
utsträckning genom bidrag av allmänna arvsfonden
(se d. o., suppl.) och äro vanl. avsedda för ett
helt län; länens barnavårdsförbund söka främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
