Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uruguay, República oriental del Uruguay - Uruguay (flod) - Uruguayana - Urumtsi - Urundi - Urup el. Ugerup, släkt - Ur vår tids forskning - Uråsa - Uräusorm - U. S. - U. S. A. - Usa, Ussa (flod) - Usage - Usak - Usambara - Usanser, Handelsusanser - Usas - Usbekistan - Uschak, Usak - Uschebti - Usedom (ö) - Usedom, Guido von - Usener, Karl Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1193
Uruguay—Usener
1194
migrationen ökades hastigt, och landets
tekniska utveckling gynnades, särskilt under
presidenterna José Battle y O r do n e z
(1903—07 och 1911—15) och Claudio W i
1-liman (1907—11). U. avbröt 1917 de
diplomatiska förbindelserna med Tyskland, deltog
ej direkt i världskriget men lämnade de
allierade stora krediter för inköp i U. S. A.
Under de senaste årtiondena har undervisningen
omhuldats, sociallagstiftningen moderniserats
och näringslivet blomstrat. A. A-t.
Litt.: W. H. Koebel, »U.» (1911); O. Burger,
»U.» (1928); J. Martfnez Lamas, »Riqueza y
pobreza del U.» (1930). En åskådlig bild av
inbördesstriderna i U. ger W. H. Hudson,
»Det purpurstänkta landet» (1924).
Uruguay [orogmaT], flod i Sydamerika, den
östliga huvudfloden inom La Platasystemet
(jfr L a P 1 a t a). U. upprinner i Serra do
Mar i brasilianska staten Santa Catharina,
utgör Argentinas ö. gräns mot Brasilien och
republiken Uruguay samt bildar jämte
Pa-ranä mynningsviken La Plata. Längd 1,580
km, flodområde 327,900 kvkm; största biflod
Rio Negro (från vänster). U. är segelbar för
större fartyg 422 km till fallet vid Salto.
Uruguayana [orogmaja’na], stad i
brasilianska staten Rio Grande do Sul, på Uruguays
vänstra strand; 32,042 inv. (1920; som
kommun). Järnvägsknut, handelscentrum.
Urumtsi, kin. Ti-htia, huvudstad i kin. prov.
Sin-kiang, på n. sluttningen av Tien-shan,
inom landskapet Dsungariet; omkr. 50,000
inv. (kineser, dunganer, turkmener m. m.).
Viktig handelsplats vid karavanvägen från
Kan-su till Västturkestan; strategiskt viktig
garnisonsort med fort och flygplats. I
närheten solfatarer och stenkolslager.
Uru’ndi, se Ruanda-Urundi.
Urup [o’rop] el. U g e r u p, dansk
adelssläkt. Axel U. (d. 1540) deltog 1525 i
striden mot Sören Norby, var från 1526
lens-mand på Sölvesborg, blev 1530 riksråd och
var 1535 en av skånska adelns anförare mot
greve Kristofer samt slöt sig 1533 till
Kristian III och 1536 till reformationen. Hans son
Arild U. (1528—87) var danskt sändebud
vid Erik XIV:s kröning, deltog i sjuårskriget,
blev tagen vid Öland 1564 och var svensk
fånge i 5 år. Hans kusins sonson Axel U.
(1601—71), som slöt ätten på manssidan, ledde
befästningsarbeten i Köpenhamn, blev 1655
riksråd, 1657 chef för armén i Skåne och 1658
riksmarsk samt deltog i Köpenhamns försvar
febr. 1659 och i fredsunderhandlingarna 1660.
— Om släkten se Danmarks Adels Aarbog
1932. B.H-d.
Ur vår tids forskning, populärvetenskaplig
skriftserie, som utgavs i Stockholm 1872—89
(37 monogr. i 9 bd) av A. Key och G. Retzius
1872—77, av dessa jämte A. Jäderholm 1878
—80 samt av stiftelsen Lars Hiertas minne
1880—89.
Uråsa, socken i Kronobergs län, Konga
härad, i den jämna skogsbygden s. om Växjö;
26,15 kvkm, 585 inv. (1933). 957 har åker,
1,299 har skogsmark. Ingår i Väckelsångs
och U. pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt.
Urausorm, zool., se A spis; jfr U r a e u
s-ormen.
U. S., förkortning för United States,
Förenta staterna.
U. S. A., förkortning för United States of
America, Amerikas förenta stater.
Usa, U s s a, biflod till Petjora (se d. o.).
Usaga’ra, bördigt berglandskap i
Tangan-jikaterritoriet, Östafrika; genomdrages av
centralbanan Dar es-Salaam—Kigoma och
bebos av bantufolket wasambara; huvudort:
Kilosa.
Usage [yzä’3], fr., bruk, sedvänja.
Usak [oj*a’k], se U s c h a k.
Usamba’ra, berglandskap i
Tanganjikaterri-toriet, Östafrika, vid gränsen mot kolonien
Kenia; bebos av bantufolket wasambara. U.
var ett centrum för den tyska kolonisationen
och tillhör nu territoriets bäst utvecklade
områden. Stora plantager för kaffe, kautschuk
och sisalhampa. U. genomlöpes av
Usambara-banan, Tanga—Arusha.
Usa’nser, Han de Isu s ans e r, se
Handelsbruk.
U$äs, ind. myt., morgonrodnadens gudinna.
I Rigveda finnas poetiskt utomordentligt
vackra hymner ägnade U. Hon föreställes
som en skön kvinna, himmelens dotter och
nattens syster samt som maka till solguden
(Sürya). U. förekommer även i pluralis, i
förbindelse med natten (rätri) och med andra
gudomligheter. J. Ch-r.
Usbekista’n, dets. som Uzbekistan (se d. o.).
Uscha’k, off. Usak, stad i turk, vilajetet
Ku+ahia, Mindre Asien, vid järnvägen Smyrna
—Afiun-Karahisar; 16,882 inv. (1927).
Centrum för tillv. av Smyrnamattor.
Usche’bti, dets. som Usjebti (se d. o.).
Usedom [ö’zodåm], ö i preuss. prov.
Pommern, mellan Stettiner Haff och Östersjön;
skiljes från fastlandet av Peene, från den
östligare ön Wollin av Swine; 445 kvkm, omkr.
46,000 inv. östersjöstranden följes av
sanddyner; i det inre höja sig enstaka kritkullar.
Jordbruk, boskapsskötsel och fiske. På
U-ligga hamnstaden Swinemünde samt de
livligt besökta badorterna Ahlbeck, Heringsdorf,
Bansin och Zinnowitz. — Vid Peenemünde (se
d. o.) landsteg i juni 1630 Gustav II Adolf
med sin här. U. var därefter i svenskarnas
våld, avträddes till dem 1648 men kom 1720
till Preussen. Sept. 1757, dec. 1758 och aug.
1759 intogs U. för kortare tid av svenskarna.
— Jfr R. Burkhardt, »Chronik der Insel U.»
(3 bd, 1909—12).
Usedom [ö’zadåm], Guido von, tysk
amiral (1854—1925). Var under boxarupproret
befälhavare för den tyska kår, som juni 1900
stormade arsenalen vid Si-kou, tog 1910
avsked med amirals rang men återgick 1914 i
tjänst, blev amiral i turkiska flottan och
förde med kraft och skicklighet befälet över de
turkiska stridskrafterna till lands och sjöss i
striderna på och vid Gallipolihalvön. ö-g.
Usener [ömanar], Karl Herman n, tysk
klassisk filolog och religionsforskare (1834—
1905). Ord. prof. 1863—66 i Greifswald, 1866
—92 i Bonn. U:s »Epicurea» (1887) är
grundläggande för den epikureiska filosofiens
utforskning. I »Götternamen» etc. (1896) gjorde
han ett mycket betydande försök att
filologiskt förklara gudsföreställningarnas
uppkomst. Särskilt sökte han följa övergången
av hedniska bruk och legender i kristendomen
(»Das Weihnachtfest», 1899, 2:a uppl. 1911,
»Der heilige Tychon», 1907, m. fl.) och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
