Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Usener, Karl Hermann - Usher - Ushuaia, Uschuaia - Usipeter - Usjebti (Schawabti) - Uskela - Uskoker - Usnea barbata - Uspallatapasset, Cumbrepasset - Uspenskij, Gleb Ivanovitj - Uspulun - Ussa, Usa - Usselinx, Urselinx, Willem - Ussher el. Usher, James - Ussia (Asarja) - Ussing, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Usher—Ussing
1196
starkt folkloristiskt intresserad. U:s
»Vor-träge und Aufsätze» utkommo 1907, »Kleine
Schriften» i 4 bd 1912—14. M. Pn N-n.
Usher [a’Ja], se U s s h e r.
Ushua’ia [ojo-], Uschuaia, huvudstad i
argentinska territoriet Tierra del Fuego, på
Eldslandet, vid Beaglekanalen; omkr. 1,600
inv. Grundades 1869 som missionsstation och
är sedan 1900 straffkoloni. I U. utrustades
hösten 1902 den svenska
Antarcticexpedi-tionen för sin andra färd till polarländerna.
Usipèter (lat. Usi’petes, Usi’pii),
fornger-mansk folkstam i n. v. Tyskland.
Usje’bti (bättre Schawabti), i de
forn-egyptiska gravarna förekommande små
statyetter av den döde i mumiesvepning, oftast av
fajans, avsedda som ett slags dubbelgångare
till den döde. Deras uppgift var att i den
dödes ställe utföra de offentliga arbeten i
dödsriket, till vilka han tänktes bli kallad.
— Litt.: L. Speleers, »Les figurines funéraires
égyptiennes» (1923). G-d L-n.
Uskela [o’s-], socken i Åbo och Björneborgs
län, Finland, en av de äldsta i Egentliga
Finland, trol. från 1200-talet; 136 kvkm, 5,047
inv. (1932), finsktalande. O. Brn.
Uskoker [oskå’k-] (serbokroat. uskoci),
flyktingar. Sedan turkarna i slutet av
1400-talet erövrat Bosnien och Hercegovina, flydde
många av invånarna över gränsen till Kroatien
och bidrogo till dess försvar mot turkarna.
En del u. idkade med Senj som fast punkt
sjöröveri och förde blodiga strider mot
vene-zianerna men skingrades efter 1617. U:s
strider ha förhärligats i episka dikter.
U’snea barbäta, bot., skägglav, se bild 10
till art. Lavar.
Uso [o’zå], it., »bruk», hand., den tid, som i
olika länder får förflyta från växels
uppvisande, till dess betalning skall ske.
Uspallatapasset [ospalja’ta-], C u m b r
e-passet, i Anderna, Sydamerika, på gränsen
mellan Chile och Argentina, s. om Aconcagua;
3,987 m ö. h. Jfr Transandinska
järnvägen.
Uspenskij [ospjä’n-], G 1 e b I v a n o v i t j,
rysk författare (1840—1902). Var den kanske
mest kände representanten för den skola av
bondelivsskildrare, som framträdde i ryska
litteraturen efter bondeemancipationen. Efter
att ha debuterat med en del krasst realistiska
skildringar av småstadslivet ägnade sig U. åt
att teckna en rad bilder från den ryska
landsbygden och dess liv; skildringarna äro
konstnärligt ytterst ojämna och föga
genomarbetade men utmärka sig för en ärlig strävan
att tränga bondeproblemen in på livet, något
som ger dem ett visst historiskt intresse;
mest bekant är romanen »Jordens makt»
(1881). — Även U:s kusin Nikola j V a s i
1-j e v i t j U. (1837—99) är känd för en del
realistiska byskildringar. A. Kgn.
U’spulun, svampdödande medel, vars
verksamma beståndsdel är klorfenolkvicksilver.
U. brukas som medel att beta utsädet för att
bekämpa snömögel (fusarios), kornets
strim-sjuka samt de sotsvamparter, vilkas sporer
häfta vid sädeskornens yttre (havresot, täckt
sot hos korn). Medlet har även med framgång
brukats i smått för desinfektion av jord från
parasitsvampar. H. J. Dft.
Ussa, Usa, biflod till Petjora (se d. o.).
Usselinx [ö’s-], Urselinx, Willem,
nederländsk affärsman och kolonialpolitiker
(1567—1647?). Tillbragte sin ungdom under
vidsträckta resor och omfattande merkantila
uppdrag, propagerade
tidigt för att i
Nederländerna skapa ett
västindiskt kompani.
Då holländska
Västindiska kompaniet 1621
tillkom, ställdes U.
helt utanför detta,
trots att det bildats
huvudsaki. på hans
initiativ. Han vände
sig därför till Gustav
II Adolf, som vanns
för hans projekt att
upprätta ett svenskt
transmarint handelskompani, och det
svenska Söderkompaniet (se d. o.; 1626) är i
huvudsak U :s verk. Sveriges inträde i
trettioåriga kriget försvårade hans verksamhet, och
han lämnade inom kort Sverige.
Upprättandet av kolonien Nya Sverige (se d. o.) var
dock inspirerat av U :s kolonialpolitiska
författarskap. 1641 återvände han till Sverige
och blev sedan svenska kronans handelsagent
i Nederländerna. Av hans många och ur viss
synpunkt banbrytande kolonialpolitiska
skrifter må nämnas »Korte aenwijsninghe van den
nuttigheden ende voordeelen die dese
veree-nigde landen sullen trecken uit het oprichten
van den nieuwe Zuyder compagnie» (1636). —
Jfr A. Johnson, »The swedish settlements on
the Delaware» (2 bd, 1911); C. Ligtenberg,
»W. U.» (1915). B. E-r.
Ussher [a’Ja] el. Usher, James, irländsk
kyrkomän (1581—1656). Blev 1607 teol. prof,
i Dublin, 1621 biskop i Meath, var 1625—40
ärkebiskop av Armagh och Irlands primas. I
tal och skrift förde U. en ihärdig kamp mot
romerska kyrkan. Som ärkebiskop kämpade
han, ehuru utan större framgång, för
irländska kyrkans självständighet gentemot
engelska överhöglietsanspråk. Calvinskt påverkad,
sökte han medla mellan calvinismen och den
anglikanska högkyrkligheten. Bland U:s
många arbeten märkas »Britannicarum
eccle-siarum antiquitates» (1639; ökad med nytt
material 1677 och 1687), »Annales veteris et
novi testamenti» (2 bd, 1650—54) och
»Chrono-logia sacra» (1660). E. M. R.*
Ussi’a, även kallad A s a’r j a, en
gudfruk-tig konung, som förde en lång och lyckosam
regering i Juda rike och dog omkr. 740 f. Kr.
U. lade hamnstaden Elat åter under Juda rike
och befäste den samt förstärkte Jerusalems
fästningsverk. S. H-r.
Ussing [o’s-], dansk släkt, känd från
1600-talet. Prof. Johan Louis U. (1820—1905)
var klassisk filolog, utgav Plautus’ komedier
(5 bd, 1875—87), skrev bl. a. om Parthenon,
Vitruvius och grävningarna i Pergamon samt
en biogr. över N. L. Höyen (1872), vars
skrifter han utgav (3 bd, 1871—76). J. L. U:s son
teol. dr Henry Braem U. (f. 1855) blev
präst vid Jesuskirken i Köpenhamn 1891 och
var kyrkoherde vid Vor Frue kirke där och
domprost (stiftsprovst) 1915—33. Känd
predikant av inremissionsriktningen, har han
utgivit missionshistorien »Evangeliets sejrsgang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
