Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utskott - Utskottsmöten - Utskrivning - Utskylder - Utskyldsstreck - Utskänkning - Utskänkningsskatt - Utslag - Utslagstävlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U tskottsmöten—U tslagstävlan
1223
lats av u. Statsrådets medl., justitie- och
regeringsråd äro utestängda från u. (beträffande
utrikesnämnden se d. o.). Upplysningar från
ämbetsverken kunna u. erhålla endast genom
förmedling av en därtill av konungen särskilt
förordnad statsrådsled. Kungl. propositioner
och motioner, vilka tillhöra ständigt utskott,
må ej avgöras av riksdagen, förrän de
behandlats av resp, utskott. De inom varje
kammare tillsatta tillfälliga u. behandla
framför allt motioner rörande ekonomisk
lagstiftning (se d. o.). Motion, som faller under
tillfälligt u:s behandling, kan omedelbart
avslås av den kammare, där motionen väckts;
bifalles den, går den till medkammaren, som
äger godkänna el. förkasta den antingen
omedelbart el. efter behandling i ett sitt eget
tillfälliga u. Vanl. utser varje kammare i
början av riksdagen ett begränsat antal
tillfälliga u., mellan vilka dessa motioner sedan
av kammaren fördelas. Enskilda u. för
handhavande av vården av kammarens
ekonomiska angelägenheter må fortfarande
tillsättas.
U:s huvuduppgift är att bereda till dem
från kammaren hänskjutna ärenden, och
samtliga ord. u. ha viss initiativrätt. Om
kamrarna sedermera stanna i olika meningar,
skall det ständiga u., som handlagt det
stridiga ärendet, söka sammanjämka
meningarna. Genom 1866 års R. O. ersattes de
förstärkta u. i viss utsträckning med g
e-mensam omröstning av kam ra
r-n a, näml, vid olika beslut av dessa ang.
stats-regleringen, bevillningen, Riksgäldskontoret
och riksbanken (se Riksdag, sp. 832, och
Omröstning, sp. 263). Av de ord. u. ha
konstitutions- och bankoutskotten viss
självständig beslutanderätt. Beträffande de
riks-dagsorgan, vilka uteslutande ha väljande eller
beslutande befogenheter, se Nämnd, sp. 61.
Utskottsinstitutioner förekomma också vid
kyrkomöte (se d. o., sp. 432 f.) och vid
landsting (se d. o., sp. 693). — Litt.: Rörande
utlandet: J. Bryce, »The american
common-wealth» (2 bd, 3:e uppl. 1908—09); K.
Petersson, »Utskottsväsendet i underhuset» (1919);
rörande Sverige: N. Herlitz, »Sveriges
riksdag» (1932), samt det stora samlingsverket
»Sveriges riksdag» (fr. o. m. 1931), där
fullständiga litt.-förteckningar finnas. S. B. (E. F-ck.)
2. (Hand.) Varor, behäftade med något fel
och som därför säljas till nedsatt pris.
3. (Anat.) Se Kota 1.
Utskottsmöten, sidoform till svenska
riksdagen under 1590-talet och en del av
1600-talet. U. utgjordes till en början av ombud
från adeln, präste- och borgarstånden, vanl.
endast till ett fåtal församlade. Orsaken till
uppkomsten av sådana riksmöten är att söka
i folkets ovilja mot de ofta återkommande
och i dess ögon besvärliga och kostsamma
riksdagarna. Regeringen ansåg dem också
bekvämare att sammankalla och kunde hos dem
påräkna en större tystlåtenhet. I 1634 års
R. F. finnas bestämmelser om u:s
sammansättning, men regeringen utsåg ofta själv de
personer, som skulle infinna sig vid mötena.
Verksamhetsformerna voro i allm.
överensstämmande med riksdagens.
De ärenden, som förelädes u., voro
huvudsak!. desamma, som sysselsatte riksdagarna.
1224
Under Gustav II Adolfs regering spelade
bevillningsfrågorna huvudrollen, men efter
denna tid avvisade u. bestämt varje försök
att få dem att fatta beslut i någon
bevill-ningsfråga. Lika måna om riksdagens rätt
visade de sig, när deras betänkande begärdes
rörande nya lagar och förordningar. U.
förlorade i betydelse, ju mera ständerna
tillväxte i politisk mogenhet. I 1660 års s. k.
additament till 1634 års R. F. förbjödos alla
andra ständerförsamlingar än allmänna
riksdagar. Karl XI inkallade i stället på
1670-talet s. k. provinsialmöten (se d. o.) i de olika
orterna, varav det sista kända hölls 1679. Det
sista utskottsmötet hölls 1710, då rådet under
Karl XII:s bortovaro från riket önskade dela
ansvaret med representanter för alla fyra
stånden för de utomordentliga åtgärder, som
väntade på sin lösning. Mötets huvudsakliga
sysselsättning blev att bevilja nya skatter och
åtaga sig ansvaret för lån. — Litt.: K.
Beckman, »Bidrag till utskottsmötenas historia»
(1887; akad. avh.); S. Grauers, »Sveriges sista
lantdagar och provinsmöten» (i Karol. Förb:s
Årsbok 1930) och »Sveriges riksdag», avd. 1,
bd 4 (1932). K. B-n. (E. F-ck.)
Utskrivning, uttagning till krigstjänst av
erforderligt antal krigsfolk; uttrycket avser
huvudsaki. äldre tider och sådan uttagning,
som verkställdes utan bestämda former och
vars laglighet i vissa fall kunde ifrågasättas.
I Sverige uttogs från äldsta tider vid
stundande härfärd vanl. en man från varje
hamna (se d. o.), vilket var ett slags u.
Under 1500-talet uppsattes infanteriet genom u.
bland den alltjämt till krigstjänst skyldiga
lägre befolkningen. U. företogs till en början,
då konungen fann den nödig, men efter
Gustav II Adolfs tillträde till regeringen
fordrades riksdags- el. landskapsmötes
samtycke till u. Karl XI ersatte detta föråldrade
rekryteringssätt med det ständiga
knektehål-let; se vidare Indelta armén, sp. 494 f.
Den tvungna rekryteringen under senare
delen av Karl XII:s regering var i själva
verket icke annat än en u. Jfr K o n s k r i
p-tion. M. B-dt.
Utskylder, avgifter, som skattskyldig är
pliktig erlägga till stat (k r o n o u t s k y
1-d e r), kommun och församling
(kommunal-utskylder) samt för prästerskapets
avlöning (prästlöneavgifter). Jfr Skatt.
Utskyldsstreck, se S k a 11 e s t r e c k.
Utskänkning, se Alkoholstatistik,
sp. 538 ff., och
Spritdryckslagstift-n i n g, sp. 286 ff.
Utskänkningsskatt, se S pr i t d
ryckslags t i f t n in g, sp. 287.
Utslag. 1. (Jur.) Se D o m. Även avgörande
i ansökningsärenden och i administrativa mål
benämnes u.
2. Vid smältugnar inom metallurgien o. dyl.
säges man »göra utslag», då färdigt gods i
smältflytande tillstånd tappas ur ugnen.
3. (Med.) Se Eksem; jfr
Hudsjukdomar.
4. Vågbalansens avvikelse från sitt
horisontala jämviktsläge vid övervikt på ena el.
andra vågskålen; därvid säges vågen »göra
utslag».
Utslagstävlan nyttjas vid sådana
idrottsgrenar, där resultaten ej kunna mätas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
