Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Waage, Peter - Waagen, Wilhelm - Vaagö - Waal - Vaal - Waals, J. D. van der - Vaasa - Va banque! - Wabash - Vaberget - Vác (Vácz) - Vacaresco, Hélène - Vaccin, Vaccinämne - Vaccination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1241
Waagen—Vaccination
1242
(1867; ty. övers, såsom n:r 104 av
Ost-walds »Klassiker der exakten
Naturwissen-schaften», 1899), som innehåller en
kvantitativ formulering av den fundamentala lagen
för kemisk massverkan (se M a s s v e r k a n s
lag 2). G. S-ck.
Waagen [vä’gøn], Wilhelm, tysk geolog
och paleontolog (1841—1900). Blev efter
studier i München och anställning som geolog
vid Indiens geol. undersökning samt som prof,
vid den tyska tekniska högskolan i Prag 1890
prof, i Wien i paleontologi. W. ägnade sitt
arbete bl. a. åt indelningen av Tysklands
jura-bildningar i zoner med ammoniterna som
ledfossil. För dessa starkt varierande former
ansåg han sig böra införa en
trinomialnomen-klatur, varvid han iakttog artens till tiden
skilda »mutationer» (obs. annan betydelse, än
mutation har inom den biologiska
forskningen) i motsats mot dess »variationer», vilka
inbördes äro samtidiga. K. A. G.
Vaagö [vä’gö], se Färöarna, sp. 1G0.
Waal [väl], se Rhe n, sp. 725.
Vaal [holl. uttal fäl, eng. väl], flod i
Sydafrika, Oranjeflodens största tillflöde;
upprinner i s. ö. Transvaal, bildar under
huvudsaki. s. v. lopp gränsen mellan denna provins
och Oranjefristaten samt utmynnar i
huvudflöden nedanför Douglas; längd omkr. 1,200
km. De flesta bifloderna komma från vänster.
Vattenståndet är mycket varierande.
Waals [väls], J. D. van der, se Van
der Waals.
Vaasa [vä’sa], se Vasa.
Va banque! [va bäk], fr., »må banken gå
(omkull)!», i hasardspel.
Wabash [®ä’bäj], högerbiflod till Ohio, U.
S. A.; upprinner i staten Ohio, genomflyter
Indiana och bildar i nedre loppet denna stats
gräns mot Illinois. Längd 885 km; segelbar
till Covington; kanal till Eriesjön.
Vaberget, se Karlsborg.
Väc [väts], förr V ä c z, ty. Waitzen, stad
i ung. komitatet Pest-Pilis-Solt-Kiskun, vid
den stora Donaukröken n. om Budapest;
20,960 inv. (1930). Biskopssäte.
Vacaresco [vakaräskå’], H é 1 è n e,
rumänskfransk skaldinna (f. 1866), medlem av en
bland Rumäniens förnämsta familjer. Franskt
uppfostrad och bosatt i Paris, har hon utgivit
ett flertal diktsamlingar, alla på franska.
Hon har deltagit i Nationernas förbunds
arbeten som suppleant i den rumänska
delegationen och permanent sekr. Kj. S-g.
Vaccin [vaksTn], Vaccinämne, Y m
p-ä m n e (virus vaccinum), med. 1. I inskränkt
bemärkelse det virus (smittämne), vars
inympning hos människan medför
oemottaglighet (immunitet) för smittkoppor. För
skydds-koppympningen nyttjas a n i m a 1 v. el.
lymfa, sällan s. k. h u m a n i s e r a d v.
(se Vaccination I). Ursprungligen
härstammar all v. (av lat. va’cca, ko) från
kopp-pustler hos kor. — 2. I allmännare
betydelse ett virus, vars inympning hos djur el.
människor medför oemottaglighet för en viss
infektionssjukdom. Se Vaccination II.
Vaccination [vaksi-], i inskränkt mening
ympning med skyddskoppor,
skyddskopp-y m p n i n g, mot smittkoppor (se K o p p o r);
i vidsträckt bemärkelse skyddsympning även
mot andra infektionssjukdomar.
I. V. i inskränkt mening,
skyddskoppymp-ning. Redan forntidens läkare iakttogo, att
de flesta människor, som haft smittkoppor,
sällan åter angrepos av sjukdomen. Man
förde därför barn i närheten av koppsjuka, för
att, om barnen överlevde sjukdomen, så tidigt
som möjligt göra dem oemottagliga för den.
Ett par årtusenden före vår tideräkning
förekom i Kina och Indien avsiktlig inympning
av koppgift på friska. Denna metod, som
kallades inokulation el. variolation
(av lat. vari’olae, smittkoppor), blev i början
av 1700-talet känd och hastigt spridd i
England, varifrån den fördes till Frankrike och
Tyskland. Dödligheten vid variolation
växlade mellan 0,3 och 2 %, och många ympade
blevo sjuka för sitt återstående liv. Då de
också kunde överföra kopporna på friska,
började man alltmer överge variolationen. I
slutet av 1700-talet framlade engelske läkaren
E. J e n n e r resultaten av sina
undersökningar över skyddsympning medelst k o
koppympning. Den första v. utförde en engelsk
ar rendator Jesli på sin hustru och sina barn
1774. I Tyskland ympade skolläraren Plett
1791 kokoppor på tre barn, ävenledes med
framgång. Jenner hade, innan han i tryck
framlade resultaten av sina
vaccinationsför-sök, sedan 30 år tillbaka idkat studier över
kokoppornas skyddskraft. 1796 företog
Jenner sin första v., under de följ, två åren
flera, prövande skyddsvärdet av från
människa erhållen lymfa, kopplymfa, genom
fem generationer. 1798 offentliggjorde han
resultaten av sina vaccinationsförsök i en liten
skrift (se vidare Jenner), som översattes
till alla kända kulturspråk. I flera länder
påbjöds i lag ymptvång inom de närmast följ,
årtiondena. — I Sverige infördes variolationen
1756 och bedrevs sedermera i avsevärd
utsträckning ända till slutet av århundradet.
Jennerska v. infördes 1801 av prof. E. Z.
M u n c k af R o s e n s c h ö 1 d (se d. o.) m. fl.
läkare. V. vann hastigt stort förtroende, och
fr. o. m. 1810 utövades den allmänt i Sverige
ej blott av läkare utan även av klockare och
präster, och 1815 blev den i lag påbjuden som
obligatorisk.
Det visade sig småningom, att en enda v.
icke lämnade skydd för hela livet.
Personer, som vaccinerats för 7—10 år sedan, äro
icke längre tillräckligt skyddade. Därför har
man rekommenderat och även påbjudit
förnyad v. (revaccination) efter omkr. 10
år. Men även efter införandet av
revacci-nationen har det visat sig, att vaccinerade ej
sällan insjukna i smittkoppor och att dessa
även kunna förlöpa svårt, om tidpunkten för
ympningen ligger längre tillbaka. Däremot
äro dödsfall i smittkoppor hos flera gånger
vaccinerade sällsynta. Över 90 % av alla
människor äro dock de första åren efter v.
oemottagliga för smittkoppinfektion. Efter v:s
obligatoriska införande ha i varje fall
smitt-koppepidemierna avtagit. Det vid v. använda
ympämnet bestod urspr. av s. k. h u m
a-n i s e r a t ympämne (humaniserad
vaccin), d. v. s. ympämnet överfördes från
människa till människa. På grund av faran
härvid för överföring av även andra
smittämnen från den ena människan till den
andra började man använda s. k. animalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
