Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaccination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1245
Vaccination
1246
10 till flera dagar efter vaccineringen men
kan i stället kvarstå månader, t. o. m. år.
B) Ser o- el. serumvaccination.
»Vaccinen» utgöres av ett immunserum, som
in-sprutas i huden; vaccinen avser att ge passiv
immunitet (se d. o., sp. 469). Denna immunitet
får kroppen genom de i immunserum
befintliga skyddskropparnas insprutning. Skyddet
efter en serumvaccination varar endast 2—3
veckor. C) Kombinerad
bakterie-och serumvaccination el. s i m u
1-tanympning. Vaccinen utgöres av
bakterier (ev. deras gifter) och motsv. immunserum,
vilka insprutas i huden samtidigt el.
omedelbart efter varandra; v. avser att skänka den
behandlade såväl aktiv som passiv immunitet.
Det genom denna v. vunna skyddet kvarstår
längre än efter serumvaccination.
Till grupp A), bakterievaccinationen,
höra nedanst. former: 1) V. med levande
virulenta bakterier, sällan använd på
människor. Utom variolationen (se ovan) må
här nämnas Ferrans lyckade försök till v. mot
kolera genom insprutning i huden av levande
kolerakulturer. — 2) V. med levande,
med konst försvagade sjukdom
s-a 1 s t r ar e. Försvagningen sker på följande
sätt: a) Bakterien får växa vid mycket höga
temperaturer el. på försvagande substrat.
Hit hör bl. a. Calmettes försök till v. mot
tuberkulos med en tuberkelbacillstam, som av
honom och Guérin försvagats genom att den
i många generationer fått växa på visst
substrat. Denna behandlingsmetods betydelse
är ännu icke klarlagd. Metoden är f. n.
föremål för ett ofantligt intresse i hela världen.
Den prövas även i Sverige, b) Medelst
passage genom kroppen av mindre mottagliga
djur. Smittkoppsgift från människa, som
inympas på (»får passera») kalvar,
åstadkommer koppustler hos djuren, men dessas lymfa
alstrar hos människor icke längre
smittkoppor utan endast vaccinkoppor. S. k. naturliga
kokoppor hos kor kunna förklaras genom
oavsiktlig infektion, t. ex. från en
mjöl-kerska, behäftad med smittkoppor el.
vaccinkoppor. Till denna grupp hör även v.
mot rödsjuka. Pasteur fann, att de
bakterier, som förorsaka rödsjuka hos svin,
försvagas i giftighetsgrad genom att växa i
kaninkroppen men att de få sin virulens stegrad
genom passage i duvor. Detta förhållande
använde man en tid vid beredning av vaccin mot
rödsjuka, så att djuren först fingo
insprutning med svagare vaccin från kanin-rödsjuka
och senare med ett starkare från duv-rödsjuka.
Till samma grupp kan även hänföras von
Behrings v. av nötkreatur mot tuberkulos
genom insprutning i djuren av levande
män-niskotuberkelbakterier, vilka för nötkreatur
äga endast ringa virulens. c) Genom
intorkning. Hit hör Pasteurs v. mot hönskolera
med 3—10 mån. gamla kulturer av hönskolera
ävensom hans vaccinationsmetod mot rabies.
— 3) V. med dödade
bakteriekultur e r. Bakterierna måste dödas skonsamt,
för att deras immuniserande substanser icke
skola förstöras. Som den bästa metoden gäller
f. n. att upphetta bakterierna vid den lägsta
temp., som ännu verkar dödande. De mest
använda hithörande vaccinerna gälla skydd
mot kolera, tyfoidfeber, pest samt dysenteri
(rödsot); Ympämnet insprutas under huden,
vanl. i tre repriser. Den första vaccinationen
utföres med 0,5 kbcm vaccin (500 mill.
bakterier), den andra och tredje med resp. 1 kbcm
(1,000 mill. bakterier) och med 7—8 dagars
mellanrum mellan ympningarna. —
Erfarenheterna rörande effektiviteten av v. mot
tyfoidfeber, kolera, pest och dysenteri tala för att
v. utövar ett beaktansvärt inflytande såväl
på dödlighets- som på sjuklighetssiffrorna och
på sjukdomsförloppets karaktär.
Bakterievaccinationerna synas dock ännu icke i
effektivitet kunna tävla med v. mot smittkoppor.
Även till skydd mot epidemisk
hjärnhinneinflammation har använts v. med i värme
dödade meningokocker. — 4)
Bakterievacciners användning till
sjukdomars botande. Detta slags vaccinering
(kallad autovaccinering, om ympämnet
framställts med bakterier, renodlade ur
sjukdoms-härd från den patient, som skall behandlas)
brukas mest mot furunkulos och acne (se F i
n-n e) samt mot kroniska varbildningar,
förorsakade av stafylokocker och streptokocker,
vidare vid kroniska coliinfektioner (pyelit,
cystit), mot ozaena och på senaste tiden även
mot tyfoidfeber, dysenteri o. a. sjukdomar.
Resultaten äro ofta gynnsamma. — 5) Icke
specifik vaccin behandling sker
med andra bakterier än dem, genom vilka
sjukdomen förorsakas, samt med vissa
organiska ämnen. Goda resultat har man fått
även genom insprutningar av mjölk el. av
äggviteämnen och derivat av sådana, t. ex.
vid ögon- och öronsjukdomar, akut
ledgångsreumatism o. a. Olämplig mängd av dessa
ämnen kan dock skada. — 6) V. med
extrakt av bakterier. Man har
försökt genom autolys, extraktion med vatten
samt kemiska och mekaniska medel erhålla i
lösning de immuniserande ämnena i
bakteriekropparna för att därigenom få vacciner med
mindre retande verkan än den, som
framkallas genom insprutning av bacillerna. De
olika slagen av tuberkulin utgöras av extrakt
på tuberkelbakterier; mallein är ett
ymp-ämne, som består av ett extrakt på
rotsbakterier (se R o t s). — 7) V. med bakteriers
ämnesomsättnings produkter.
Vissa bakterier bilda toxiner (se T o x i n och
Bakterier, sp. 736—737). Genom
insprutning av toxiner i huden el. i blodet på
människor el. djur uppstå i blodet antitoxiner (se
Immunitet, sp. 470). V. med toxiner,
särskilt med försvagade sådana, s. k. anatoxiner,
utföres i synnerhet för att framkalla skydd
mot difteri.
Ser o- el. serumvaccination har
kommit till användning mot stelkramp,
difteri och barnförlamning samt, ehuru mera
sällan, mot kolera, pest, dysenteri o. a.
sjukdomar (se Se ru m t er api).
Kombinerad bakterie- och
serumvaccination, si m u 1 tan y
mp-n i n g, har i fråga om människosjukdomar
kommit till större praktisk användning i
dif-teriprofylaxen men överges där mer och mer
för ympning med anatoxin. Simultanympning
har kommit till användning även mot pest,
tyfoidfeber, dysenteri, kolera och tuberkulos.
I veterinärmedicinen förekomma ofta sådana
ympningar. Hit hör även v. med s. k. s e n s i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
