Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wachtmeister (af Johannishus), Claes Adam - Wachtmeister (af Johannishus), Gustaf - Wachtmeister (af Johannishus), Hans - Wachtmeister (af Johannishus), Hans Gabriel (Trolle-Wachtmeister)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1251
Wachtmeister, G.—Wachtmeister, H. G.
1252
1795 amiral. Sedan svenske konungen genom
1800 års neutralitetsförbund garanterat
bistånd åt Danmark med flottan vid försvaret
av Östersjöns inlopp mot fientliga flottor,
beordrades i mars 1801
W. som örlogsflottans
överbefälhavare att
låta svenska flottan
utlöpa från
Karlskrona för att i Öresund
förena sig med den
danska. Då den
engelska flottan den 2
april ankom utanför
Köpenhamn, hade
svenska flottan ännu ej
utlöpt, varför
danskarna ensamma fingo
utkämpa det för dem
olyckliga slaget. För underlåtenheten att
efterkomma konungens befallning dömde
krigsrätten W. förlustig hans ämbeten. Han
återfick dock generaladjutantskapet och
amirals-värdigheten 1802 men tog avsked 1803. W.
var delaktig i planerna på Gustav IV Adolfs
avsättning. 1810 utnämndes han till
överbefälhavare på Gotland. ö-g.
Wachtmeister [vakt-] (af J oh an n i
s-hus), Gustaf, greve, militär (1757—1826);
se släktart. Var i preussisk tjänst 1778—
79, blev överste och generaladjutant 1787,
generalmajor 1790, generallöjtnant 1792, fick
avsked 1813 och blev en av rikets herrar 1817.
Utmärkte sig under 1788—90 års ryska krig,
särskilt vid Valkeala (se d. o.). Under
Väster-bottensexpeditionen (se d. o.) 1809 förde han
befälet över landstigningstrupperna. Hans vid
detta tillfälle svaga och vacklande
befälsfö-ring jämte viss oklarhet i fråga om
lydnads-förhållandet till högste befälhavaren, amiral
Puke, var huvudorsaken till företagets
misslyckande. — Jfr A. Hammarskjöld i Hist.
Tidskr. 1893—97 (även separat, 1910). Wdt.
Wachtmeister [vakt-] (af J o h an n i
s-h u s), Han s, greve, kungl. råd,
amiralgeneral (1641—1714); se släktart. Tjänstgjorde
på engelska flottan, blev 1669 kammarherre
hos Karl XI och 1676 amiral, slöt sig i okt.
s. å. till hären, yrkade på offensiv och
utmärkte sig vid Lund. Sommaren 1677 visade
W. stor rådighet vid Köge bugt. Han var
nu i realiteten högste ledaren av
sjöstridskrafterna men måste i stort inskränka sig till
att hindra landstigningsförsök och
härjningar. Vid denna tid aktualiserades den gamla
planen på en ny örlogsstation. 1679 tog
planen på en verklig flottbas på Trossö i
Blekinge fastare form. Man kan icke betrakta
W. som initiativtagaren härtill, men det var
han, som utformade och verkställde planen.
Det är häri samt i skapandet av en
slagkraftig örlogsflotta W :s livsverk är att söka.
Hans politiska insats, som utsatts för
skiftande omdömen, måste ses mot bakgrunden
härav. Redan på riksdagarna 1672 och 1678
hade han yrkat på fullföljande av tidigare
reduktionsbeslut samt klart markerat sin
anslutning till lågadeln. W. önskade en allmän
räfst med dåv. förvaltningssystem, inkl,
förmyndarna, en ny kraftig reduktion samt
praktisk koncentration av makten i konungens
hand. Under livlig samverkan med konungen
och ett slugt och hänsynslöst utnyttjande
såväl härav som av motsättningen mellan
hög- och lågadeln genomdrev han 1680 både
räfsten och adelns anslutning till
reduktionen. Redan 1679 hade W. tilldelats ytterst
vittgående befogenheter över flottan. Karl XI
vidgade gång efter annan hans fullmakt. 1680
blev W. guvernör och 1683 generalguvernör
över Kalmar län, Öland och Blekinge. Som
yttre insegel på W:s utomordentliga
maktställning blev han 1681 amiralgeneral och kungl.
råd. — Under sitt omfattande
organisationsarbete, som ledde till Karlskronas anläggning
och befästning samt skapandet av Sveriges
dittills största flotta, mötte W. besvärande
motstånd från olika håll. Betänksamma röster
höjdes både mot Karlskronas exponerade läge
och de dryga kostnaderna. Karl XI intog
själv en ganska vacklande hållning, särskilt
1682—84. Han föredrog tidvis Kalmar som
flottans bas. Dit var också länge
Amirali-tetskollegium förlagt (1683—89). En
inspektion av flottan och Karlskrona hösten 1688
medförde omkastning i konungens
uppfattning. Skeppsbyggeriet koncentrerades helt till
Karlskrona, flottans rekrytering erhöll sin
slutgiltiga form, nya anordningar för
provian-tering, sjukvård, upphandling o. dyl.
genomfördes. Vissa brister, t. ex. i fråga om
medelkontrollen, kunna ej bestridas, men man torde
på forskningens nuv. ståndpunkt knappast
kunna tillmäta dem sådan betydelse, att de
avsevärt förringa W:s ovedersägliga
förtjänster. Påståendet om hans egennytta och
mannamån torde i stort kunna tillbakavisas. Vid
åtskilliga kritiska tillfällen försträckte han
kronan betydande summor samt hade vid sin
död en fordran på denna på över 50,000 dal.
smt. W :s insatser under stora nordiska
kriget ha utsatts för ganska häftigt klander för
långsamhet vid föreningen med sjömakternas
flotta i Öresund sommaren 1700 samt
oförsiktighet vid betäckningen av
transportflottan till Pommern 1712. Kritiken torde på
den förra punkten knappast vara
berättigad. Däremot torde hans dispositioner vid
transportens överförande 1712 få betecknas
som mindre lyckade, låt vara, att åtskilliga
tidigare obeaktade förhållanden tala till W :s
förmån. W:s höga ålder och undergrävda
hälsa (slag 1711) gjorde honom mindre
lämpad som aktiv ledare. Han begärde 1713
avsked, beviljat 1714. Trots en viss
begränsning i karaktär och begåvning kom W. genom
sin obestridliga duglighet, kraft och
viljestyrka att spela en högst betydande roll och
är en av det karolinska tidevarvets
dominerande gestalter. — W:s porträtt återges på
vidstående plansch. Grs.
Wachtmeister [va’kt-] (af
Johannis-h u s), II a n s G a b r i e 1, sedan 1810 T r o 11
e-Wachtmeister, greve, ämbetsman (1782
—1871), son till Carl Axel Trolle-W. Efter
juridiska studier blev W. redan 1805
lagman i Skåne. Han var 1809 en av de yngre
ämbetsmän, som förmådde Adlercreutz att
ingripa i revolutionen. W., som var
framstående ämbetsman och i likhet med fadern stod
över de politiska fraktionerna, var 1809—17
justitiekansler. Denna post beklädde han
med utmärkt skicklighet. 1817 lämnade han
det offentliga livet och blev samtidigt en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
