Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wachtmeister (af Johannishus), Hans Gabriel (Trolle-Wachtmeister) - Vacka - Wackenroder, Wilhelm Heinrich - Wackernagel, Jacob - Wackernagel, Philipp Karl Eduard - Wacklin, Sara Elisabet - Václav, Venceslav, Wenzel, den helige - Václav, Venceslav, Wenzel - Waco - Vacuum - Vacuum cleaner - Vácz - Vad (socken) - Vad (anatomi) - Vad (fiske) - Vad (juridik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1253
Vacka—Vad
1254
BPA
rikets herrar. W. ägnade sig sedan med
framgång åt förvaltningen av sina vidsträckta
egendomar samt åt
naturvetenskapliga, särskilt mineralogiska
och kemiska, studier.
Han blev också en
vetenskapernas
beskyddare i landet.
1840 avböjde han
utnämningen till
justi-tiestatsminister. Hans
betydelsefulla
»Anteckningar och
minnen» äro utg. av E.
Tegnér d. y. (2 dir,
1889). Om W. se även
H. G. Söderbaum, »Jac. Berzelius», bd 2—3
(1930—31). Led. av Vet.-akad. (1821). B. E-r.
Vacka (ty. Wacke), föråldrad, i Tyskland
urspr. för flera olika bergarter, både
sedimentära och eruptiva, nyttjad benämning. V.
ingår i beteckningen gråvacka (se d. o.). N. Zn.
Wackenroder [va’kønrådør], Wilhelm
Heinrich, tysk författare (1773—98). Skrev
»Herzensergiessungen eines kunstliebenden
Klosterbruders» (1797; sv. övers. 1812), som
hade stor betydelse för den tyska
nyromantikens konstuppfattning. R-n B.
Wa’ckernagel, Jacob, tysk-schweizisk
språkforskare (f. 1853), brorson till Ph. K. E.
W. Blev 1881 prof, i Basel, 1902 i Göttingen
och 1915 åter i Basel. W. har författat en
mängd verk av stort skarpsinne och
utomordentlig lärdom och intar särskilt inom
indisk språkforskning en ledande ställning
genom sin ytterst viktiga »Altindische
Grammatik», I, II: 1, III: 1—2 (1896—1930). Bland
hans övriga större arbeten må nämnas
»Sprach-liche Untersuchungen zu Homer» (1916) och
»Vorlesungen über Syntax» (2 bd, 1920—
24). J. Ch-r.
Wa’ckernagel, P h i 1 i p p Karl Eduard,
tysk hymnolog, skolman (1800—77). Blev fil.
dr i Erlangen, 1827 gymnasielärare i Berlin
samt var efter anställning i Stettin och
Wies-baden rektor för läroverket i Elberfeld 1849
—61. W. tog ledande del i sin tids kyrkliga
nydaningsarbete, särskilt för kyrkosångens
pånyttfödelse. Han har obestritt nämnts
som årh:s främste hymnolog. Utom
»Biblio-graphie zur Geschichte des deutschen
Kir-chenliedes im 16. Jahrhundert» (1855) utgav
W. det monumentala verket »Das Kirchenlied
von der ältesten Zeit bis zu Anfang des 17.
Jahrhunderts» (5 bd, 1864—77) samt
editioner av Luthers, J. Heermanns och P.
Ger-hardts psalmer. — Biogr. av L. Schulze
(1879). E. N. S-g.*
Waeklln, Sara Elisabet, finländsk
författarinna (1790—1846). Grundade och
ledde flickpensionat i Uleåborg, Åbo och
Helsingfors, flyttade 1843 till Stockholm och
skrev där »Hundrade minnen från
Österbotten» (3 dir, 1844—45; senaste uppl. 1919, med
biogr. av Helena Westermarck), innehållande
ett rikt kulturhistoriskt material. JfrF. Böök,
»Svensk vardag» (1922). H. E. P.
Våclav [vä’tslaf], Venceslav, Wenzel,
den helige, tjeckisk furste (omkr. 907—
929). Var son till furst Vratislav (d. 921),
vanns av sin farmor Ludmila för
kristendo
men och blev brinnande i tron. Sedan V. omkr.
924 blivit myndig, arbetade han för
kristendomens utbredning och började bygga en
katedral i Prag. V :s religiösa iver väckte dock
missnöje, och han mördades 929 av sin
broder Boleslav och dennes medhjälpare. V:s liv
utsmyckades snart i legender och dikter, han
förklarades för helgon, ansågs som Böhmens
skyddspatron och blev en symbol för
tjeckernas enande. A. A-t.
Väclav [vä’tslaf], Venceslav, Wenzel,
konungar i Böhmen. — V. I (1205—53)
efterträdde 1230 sin fader, Ottokar I, gynnade den
tyska kolonisationen i Böhmen. V. hade
upprepade förvecklingar med hohenstaufer och
babenbergare; han nödgades 1248—49 även
bekämpa ett uppror av sin son Ottokar II. —
V. 11 (1271—1305), sonson till V. I, övertog
1283 efter sin förmyndare, Otto av
Branden-burg, regeringen i Böhmen, som då befann sig
i anarki. Lugnet återställdes av V:s styvfar,
Zävis av Falkenstein, som dödades, sedan V.
förmält sig med Rudolfs av Habsburg dotter.
V. vann inflytande över de polska rikena och
kröntes 1300 till Polens konung. Han
inrättade ett berömt myntverk i Kutnä Hora.
1301 erkändes V:s son (V. III) som konung i
Ungern, vilket invecklade V. i krig mot
Albrekt av Österrike. — V. III (1289—1306),
son till V. II, konung 1305, avstod s. å. från
Ungerns krona och mördades följ. år. — Om
V. IV (1361—1419), sonson till V. III-.s
syster, se Wenzel. (A. A-t.}
Waco [méiTiäu], stad i Texas, U. S. A., vid
Brazos river; 52,848 inv. (1930).
Järnvägsknut med betydande bomullshandel; säte för
det 1845 gr. baptistiska Baylor universitv
(1,517 stud. 1932).
Va’cuum, se Vakuum.
Vacuum cleaner [vä’kjoam kli’na], eng., se
Dammsugare.
Väcz [väts], se V ä c.
Vad, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, kring Tidan; 10,89 kvkm, 565 inv. (1933).
Odlad slättbygd med sankmarker i v. vid sjön
östen. 825 har åker, 165 har skogsmark.
Egendom: Vaholm. Inom V. ligger delvis
in-dustrisamhället Tidan (se d. o.). Ingår i
Hjäl-stads, V:s, Svenneby och Mo pastorat i Skara
stift, S. Vadsbo kontrakt.
Vad, anat., se Underbenet.
Vad, se Not; jfr Fiskredskap, sp.
500 samt bild 12 och 14. Se även
Sillfiske, sp. 858—859.
Vad, jur., rättsmedel, urspr. en art av
vadslagning. Genom v. söker part hos hovrätt
ändring i beslut av underrätt. Det är ett
ordinärt och devolutivt rättsmedel
av appelltyp. Enligt rättegångsbalken kap.
25 nyttjas detta rättsmedel, med vissa
undantag, dels vid överklagande av
underrätts slutliga utslag i tvistemål av
beskaffenhet att böra genom stämning anbängiggöras,
dels vid fullföljd av talan mot underrätts
slutliga utslag i vissa mål, hörande till den
extraordinära civilprocessen. Vadeförfarandet,
varom stadgas i rättegångsbalken kap. 26,
inle-des därmed, att den missnöjda parten med
erläggande av vadepenning, 1 kr. 50
öre, gör anmälan om att han vill vädja;
anmälan göres i stad före kl. 12 å sjunde
dagen från den dag, då utslaget gavs, hos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
