Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vadstena kloster - Vadstena krigsmanshusfond - Vadstena län - Vadstena slott - Vadstenaspets - Vadstena stadgar - Wadstenensis, P. O. - Wadström, släkt - Wadström, Carl (Karl) Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Vadstena krigsmanshusfond—Wadström, C. B.
1266
Litt. (jfr Birgittinorden): »Diarium
Vatzstenense 1344—1545», utg. av E.
Benze-lius 1721 och E. Fant 1818 (i »Scriptores rerum
svecicarum», I), i sv. övers, av A. W.
Lundberg 1918 (jfr rec. av G. Carlsson i Nord.
Tidskr. för Bok- och Biblioteksväsen 1920);
»Småstycken på fornsvenska», ser. II (1900—
16; utg. av R. Geete); »Vadstena klosters
uppbörds- och utgiftsbok 1539—1570» (i
Antikvarisk Tidskr. för Sverige 1895) och »Vadstena
klosters jordebok» (Ilist. Handl., 16: 1, 1897—
98), båda utg. av C. Silfverstolpe; T. Höjers
monogr. om V. (1905; akad. avh.); R. Geete,
»De sista nunnorna i Vadstena» (i Personhist.
Tidskr. 1914); E. Nygren i »Historiska
studier tillägnade Ludvig Stavenow» (1924); A.
Malin, »Studier i Vadstena klosters bibliotek»,
I—III (i Nord. Tidskr. för Bok- och
Biblioteksväsen 1926); S. Karling, »Vadstena
klosterträdgård» (i Rig 1928). Kj. K-n.
Vadstena krigsmanshusfond, se
Krigs-manshuskassan.
Vadstena län. Kring Vadstena fanns från
1490-talet först Vadstena kungsgårds, sedan
Vadstena slotts län. Det egentliga V. (från
1660) med Göstrings, Aska, Lysings och Dals
härader m. m. var livgeding åt Hedvig
Eleonora till 1715 och återföll till kronan 1719.
Vadstena slott började uppföras 1545 av
Gustav Vasa och stod 1552 så färdigt, att
konungen där kunde fira sitt bröllop med
Katarina Stenbock. Den starkt befästa
anläggningen hade en kvadratisk plan med fyra
rondeller el. bastejer (försvarstorn) i hörnen,
förenade av kraftiga vallar, omgivna av en
vattengrav. Huvudbyggnaden, belägen mellan
de båda n. rondellerna, omfattade endast
mittpartiet av det nuv. slottet och var blott
uppförd till två våningars höjd. Arbetena leddes
av Joachim Bulgrin; material togs till stor
del från klostren i Skänninge och Alvastra.
Arbetena på slottet fortsattes efter Gustav
Vasas död. 1563 tillkommo ’sålunda
omfattningarna till de båda huvudportalerna,
huggna av Pierre de la Roche, vilka kunna räknas
bland tidens yppersta arbeten i sin art.
Johan III igångsatte på 1570-talet under
ledning av Arent de Roy en fullständig
ombyggnad av huvudbyggnaden, som höjdes med
en våning och tillbyggdes åt sidorna ända
fram till rondellerna. I den nya översta
våningen inreddes rikssal och därinvid i
byggnadens monumentala mittorn slottskapell.
1590 övertogs arbetsledningen av Hans
Fleming. Efter en eldsvåda 1598 tillkommo nu
de båda ståtliga gavelröstena, huggna i
nederländsk renässansstil, det östra 1605 och det
västra 1620.
Den påkostade och rika inredningen från
Vasatiden har nästan helt gått till spillo;
några dörrar med intarsia samt rester av
dekorerade tak och väggar är allt, som återstår.
Även till det yttre har anläggningen under
den långa förnedringsperioden under
1700-och 1800-talet, då den tjänade bl. a. som
spannmålsmagasin och brännvinsupplag, lidit
skada och förändrats. De monumentala
vallarna ha t. ex. förstörts. Sedan 1899 har
landsarkivet lokaler i slottet. Trots vanvård
och förödelse är V. ett av de viktigaste och
vackraste monumenten från Vasatiden.
Litt.: G. Upmark, »Svensk byggnadskonst»
(1904); »Svensk arkitektur», utg. av
Arki-tekturminnesföreningen, bd 3 (1918—19);
Ch. Bengtsson, »En bok om gamla Vadstena»
(1921). Ton.
Vadstenaspets, se Spetsar, sp. 234 och
bild 14.
Vadstena stadgar, se Kalmar stadgar.
Wadstene’nsis, P. O., se Almanacka.
Wadström, svensk släkt, som härstammar
från Lars W. (1672—1713), rektor i
Västerås. Från hans son Carl Niklas W.
(1708—början av 1790-talet), köpman och
titulär assessor, som under Gustav Ill:s tid
förgäves sökte intressera myndigheterna för
offentlig sjöförsäkring, härstamma alla nu
levande släktgrenar. Om C. N. W:s son C. B.
W. och dennes brorsons son C. B. Ph. W. se
nedan; om den sistnämndes döttrar Frida
Stéenhoff och Ellen Hagen se dessa ord. T. S-g.
Wadström, Carl (Karl) Bernhard,
industrimän, filantrop (1746—99); se släktövers.
Blev 1769 auskultant i Bergskollegium och
sändes 1774 hemligt till Tyskland, där han
tillägnade sig
So-lingensmidets hemligheter och
värvade Solingensmeder
för Eskilstuna
fristad. W. blev 1779
dir. för arméns
kirurgiska instrumentverkstad, 1782
överdir. för
Kontrollverket och 1787
tillika led. av
Kommerskollegium. W.
var verksam i
swe-denborgianska Exe-getisk-filan tropiska sällskapet i
Stockholm och
uppgjorde plan till en
svensk
swedenbor-giansk koloni vid
Afrikas västkust.
Sedan denna plan
gått om intet, deltog han 1787 i en av
Gustav III bekostad Afrikaexpedition.
Färden ställdes till kusten av Senegal, där
dock ett inträngande i landet omöjliggjordes.
Här kom W. till insikt om negerslaveriets
barbari, och dess avskaffande blev hans livs
patos. I England hade Wilberforce (se d. o.)
fått till stånd en officiell undersökning av
frågan; W. begav sig till London och fick
tillfälle att tala för sin sak. Han skrev bl. a.
»Observations on the slave trade» (1789; sv.
övers. 1791) samt bedrev upplysning om och
propaganda mot negerslaveriet och för
sweden-borgianismen. W. miste 1790 sitt svenska
ämbete, bedrev 1791—93 linongfabrikation i
Manchester och flyttade 1795 till Paris, där han
verkade för sina religiösa, filantropiska och
koloniala idéer. W. skrev nu »An essay on
colonization» (2 bd, 1794—95; ty. övers. 1796).
Han var en företagsam, hängiven och idérik
natur och bidrog verksamt till den
opinionsbildning, som bragte kravet på
slavhandelsför-bud till seger i England 1807. — Litt.: Ellen
Hagen i Personhist. Tidskr. 1915; bibliogr. av
E. W. Dahlgren i Nordisk Tidskr. för Bok- och
Biblioteksväsen 1915; Cecilia Bååth-Holmberg,
C. B. Wadström, undervisande
negern Panah. Gravyr efter
en målning av C. F. von Breda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
