Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wagner, Richard Julius - Wagner, Rudolf von - Wagner, Rudolph - Wagner, Siegfrid - Wagner-Jauregg, Julius - Wagners hammare - Vagnhärad - Vagnsbro - Vagnsöarna - Vagong - Vagotomi - Vagotoni - Wagram (Deutsch-Wagram) - Wagrien, Vagrien - Vagus (Nervus vagus) - Váh - Wah - Vahhabiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Wagner, R. v.—Vahhabiter
1278
ska) teatern samt ledde bl. a. 1883—89 Södra
och Djurgårdsteatrarna tills, m. A. Bosin och
1889—1900 Södra teatern, till 1896 tills, m.
H. Christiernsson. W. var en sällsynt
mångsidig skådespelare med levande
karakterise-ringsförmåga, rik fantasi och torr humor.
Bland hans roller märkas Jago i »Othello»,
Filip II i »Don Carlos», bisp Nicolas i
»Kungs-ämnena», Dung-Ka-chin i »Teblomma», prins
Pietro i »Boccaccio» och Célestin i »Lilla
helgonet». G. K-g.
Wägner, Rudolf von, tysk kemist (1822
—80), från 1858 prof, i agrikulturkemi och
teknologi i Würzburg. W. gjorde sig högt
förtjänt om den kemiska teknologien, bl. a.
genom utgivandet av »Handbuch der chemischen
Technologie» (1860; många uppl., övers, till de
flesta europeiska språk). 1856—80 utgav W.
Jahresbericht über die Fortschritte der
Chemischen Technologie. P. T. C.*
Wägner, R u d o 1 p h, tysk fysiolog och
zoolog (1805—64), bror till M. W. Studerade i
Paris under Cuvier, blev 1833 prof, i zoologi
i Erlangen, 1840 i Göttingen. Utgav bl. a.
»Neurologische Untersuchungen» (1853—54) och
»Lehrbuch des vergleichenden Anatomie» (1834
—35). W. är mest känd genom den under
hans redaktion utgivna »Handwörterbuch der
Physiologie» (5 bd, 1842—53).
Wägner, Siegfried, tysk tonsättare
(1869—1930), son till Richard och Cosima
W.; urspr. arkitekt, studerade musik bl. a.
för Humperdinck. Vid festspelen i Bayreuth
verkade han från
1894 som biträdande
dirigent, från 1896
som meddirigent samt
senare söm regissör.
W. komponerade till
egna texter operor,
där han med
användning av tyskt
sago-stoff och tysk
folkme-lodik sökte tillämpa
faderns
musikdramatiska principer.
Förstlingsverket, »Der
Bä-renhäuter» (1899),
in
gav förväntningar, som senare ej infriades.
W. dirigerade 1921 några konserter i
Stockholm. Han författade »Erinnerungen» (1923).
— Biogr. av O. Daube (1925). H. G-t.
Wägner-Jäu’regg [ räk], Julius, österrikisk
läkare, Nobelpristagare (f. 1857). Blev med. dr
i Wien 1880, e. o. prof,
i Graz 1889 samt var
ord. prof, i psykiatri
och neurologi i Wien
1893—1928. W :s
viktigaste arbeten beröra
dels sköldkörtelns
fysiologi och patologi,
särskilt struma och
kretinism, dels och
framför allt inverkan
av febersjukdomar på
sinnessjukdomar.
Redan 1887 föreslog W.,
att man borde
försö
ka gynnsamt påverka den progressiva
pa-ralysien (jfr Sinnessjukdom, sp. 916)
genom att inympa infektionssjukdomar —
erfarenheten hade näml, visat, att
tillfälliga febersjukdomar stundom kunde medföra
förbättring av en bestående paralysi. Först
1917 fick W. tillfälle att i större skala pröva
sin hypotes, i det att han inympade malaria
på paralysipatienter. Resultaten voro
synnerligen gynnsamma (se vidare Malaria, sp.
689). För denna sin upptäckt fick W. 1927 års
Nobelpris i fysiologi och medicin. Led. av sv.
Vet.-akad. (1927). Ljd.
Wägners hammare, se N e e f s hammare.
Vagnhärad, se Trosa-V agnhärad.
Vagnsbro, härad i Västmanlands län,
omfattar Västerfärnebo socken samt tillhör
Bergslags domsaga och Västmanlands mell.
fögderi. Se vidare Västerfärnebo och
kartan vid Västmanland.
Vagnsöarna, se Kastellholmen.
Vago’ng, eng. waggon, inlånat över
franskan. 1. Järnvägspassagerarvagn.
2. Fyrhjulig, kraftigt byggd lastvagn, som
särskilt på kontinenten och i England förr
var mycket använd för godstrafik. Vanl. var
v. övertäckt av ett välvt tälttak. G. Brg.
Vagotoml, avskärning av nervus vagus (se
Hjärnnerver, sp. 1117).
Vagotonl, ökad tonus el. hyperfunktion av
det parasympatiska nervsystemet (se d. o. och
Sympatiska nervsystemet).
Wägram, off. D e u t s c h - W., by i Nedre
Österrike, på Marchfeld, n. ö. om Wien; 3,865
inv. (1923). Vid W. besegrade Napoleon I
5—6 juli 1809 den österrikiska armén under
ärkehertig Karl.
Wägrien, V ä g r i e n, landskap i
Schles-wig-Holstein (se kartskiss vid d. o.),
motsvarar större delen av halvön mellan
Lybeck-bukten och Kielbukten. Beboddes fordom av
de slaviska vagrierna och införlivades med
Ilolstein (se d. o., sp. 1223) 1139.
Va’gus (Ne’rvus va’gus), lat., se
Hjärnnerver, sp. 1117.
Väh [vä^], magyar. Väg, ty. Waag,
vänsterbiflod till Donau i Tjeckoslovakien, upprinner
med två källarmar i Höga, resp. Låga Tatra,
Karpaterna, och utmynnar, efter upptagandet
av Lilla Donau, vid Komårno; längd 396 km.
V:s natursköna dal tillhör landets mest
besökta turisttrakter.
Wah, mått, se Siarn, sp. 771.
Vahhabiter, muhammedansk sekt i
Central-arabien, av arab, wahhäbi, d. v. s. anhängare
av Muhammed bin Ab d ■ e 1 - w a
h-h ä b (»den givmildes, d. v. s. Guds, tjänare»;
1704—92). I Damaskus kom denne i beröring
med den strängt ortodoxa riktning, som
grundlagts av Ibn Teimija, en betydande
religiös och etisk personlighet (d. 1328), som
uppträtt som reformator av islams många
synkretistiska utväxter och strävat att
återinsätta koranen och profetens sunna (se I
s-1 a m, sp. 767) som ensam norm för det
religiösa livet. Muhammed bin Abdelwabhäb
förkastade liksom Ibn Teimija alla nyheter
och yrkade sträng och bokstavlig efterföljd
av koranen och sunna. Han bekämpade den
upphöjelse över det mänskligas sfär, som
under kristet inflytande kommit Muhammeds
person till del långt in i de ortodoxa
sunni-ternas läger, och lika avvisande ställde han
sig mot scbiiternas överskattning av Ali,
Ha-san och Husein, allt för att hävde det ara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
