Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vahl, Martin (botanist) - Vahl, Martin (geograf) - Wahl, Walter August - Wahlberg, Axel Fredrik - Wahlberg, Herman Alfred Leonard - Wahlberg, Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1281
Vahl, M.—Wahlberg, J. A.
1282
bd 2 utg. av N. Tönder Lund, J. W.
Horne-mann och P. Thonning). Han utgav
faskik-larna XVI—XXI av »Flora danica». K. A.
Vahl, Martin, dansk geograf (f. 1869),
prof, i geografi i Köpenhamn 1921. V. har
gjort sig särskilt känd som växtgeograf och
läroboksförfattare. Han har tills, m. G. Hatt
utgivit det stora arbetet »Jorden og
men-neskelivet» (4 bd, 1922—27).
Wahl, Walter August, finländsk
kemist och petrograf (f. 1879 8/io)- Blev fil. dr
i Helsingfors 1908 och laborator vid kemiska
laboratoriet där s. å. 1918—24 var W. prof,
i kemi vid Åbo akad.. efter avskedstagandet
docent i kemi vid Helsingfors univ. Som
kemist har W. förnämligast sysslat med
undersökningar om substansers tillstånd och
modifikationer vid höga tryck och låga temp.,
varvid han bl. a. fastställt i vilka kristallsystem
sädana gaser som syre, kväve, koldioxid och ett
antal enklare organiska ämnen kristallisera,
då de överföras i fast form. Av W:s
petro-grafiska arbeten böra i första hand nämnas
hans viktiga avh. »Die Enstatitaugite»
(Tscher-maks Mineralogische und Petrographische
Mit-teilungen, 26, 1906) och »Die Gesteine des
Wiborger Rapakiwigebietes» (i Fennia, 45,
1925). W. R-y. (N. Zn.)
Wahlberg, Axel Fredrik,
bergsvetenskaps-oeb industrimän (f. 1868 2/ö). Utexaminerad från
Tekniska högskolan 1890 och Bergshögskolan
1891. Var efter anställning vid Sandvikens
järnverk föreståndare för
Tekniska högskolans [-materialprovningsan-stalt-]
{+materialprovningsan-
stalt+} 1896-1903, blev
1903 överingenjör vid
Fagersta järnverk och
1907 verkst. dir. för
Fagersta bruks a.-b.
samt 1914
överingenjör vid Järnkontoret,
där han sedan 1930
är verkst. dir. S. å.
blev han hedersdr vid
bergsakad. i Freiberg.
W:s verksamhet vid
materialprovningsanstalten var av
banbrytande natur och lade grunden till den
teknisk-vetenskapliga utveckling i Sverige
på detta område, som ledde till inrättandet
av Statens provningsanstalt (se d. o.), där W.
sedan 1919 varit inspektör och ordf, i
styrelsen. Ett stort antal tekniska avh. av W. äro
publicerade i Jernkontorets Annaler, Teknisk
Tidskr., Journal of the Iron and Steel
Insti-tute samt Stahl und Eisen. W:s insikter i den
svenska järnhanteringen och bruksekonoinien
ha tagits i anspråk för en mängd offentliga
uppdrag och utredningar, bl. a. tull- och
traktatfrågor vid handelspolitiska förhandlingar
med främmande makter. G. H-r.
Wahlberg, Herman AlfredLeonard,
målare (1834—1906). W. började som elev vid
Mus. akad., var sedan anställd i nuv. Göta
gardes musikkår, tecknade något år i
Konst-akad:s principskola och bestämde sig för
konstnärsbanan. 1857 begav han sig till
Düs-eeldorf, där han en kort tid var Gudes elev,
gjorde en studieresa till Holland och Belgien
samt återvände till Stockholm 1862. Bland
hans i Düsseldorf utförda målningar märkas
»Solnedgång i Bohuslän» och ett par svenska
skogslandskap. Under Stockholmstiden
till-kommo bl. a. »Skogsparti från Särö» (1865;
Göteborgs museum) och
»Svenskt
insjölandskap från Kolmården»
(1866;
Nationalmuseum). Sistnämnda
målning betecknar
höjdpunkten av
konstnärens utveckling
ditintills. 1866 bosatte sig
W. i Paris. De två
arbeten han utställde
på salongen 1868 —
ett månskensmotiv och
en
solnedgångsstäm-ning vid ett fiskläge
i Bohuslän (Nationalmuseum) — beteckna
hans övergång från Düsseldorfsteknik till
modernt franskt behandlingssätt. Han
tillägnade sig med lätthet franska skolans
studiesätt och teknik utan att imitera någon av dess
mästare, hade framgång och blev den moderna
landskapskonstens förste betydande
representant i det svenska måleriet. Bland
huvudnumren i hans alstring under dessa år äro
»Landskap i månsken» (1870), »Månsken från södra
Frankrike» (s. å.; båda i Nationalmuseum),
»Nääs» (sommarafton, 1871; Stockholms slott),
»I Vaxholm» (en höstdag, 1872;
Nationalmuseum), »Maj i Nizza» (1878), »Afton på
Hallands Väderö» (1880), »Fjällbacka»
(månsken, 1881), »Svensk björkhage» (1882; de 4
sistnämnda i Göteborgs museum, som äger
flera arbeten av W.). 1880 blev W. vice prof,
vid Konstakad. utan tjänstgöringsskyldighet.
Mot sekelslutet blev W :s sökande mera
oroligt och experimenterande; han slog in på en
stark och brokig färgskala och på en icke
alltid fördelaktig behandling i prickmaner. —
Monogr. av J. K. Janzon (1909). G-g N.*
Wahlberg, Johan August,
Afrikare-sande (1810—56), bror till P. F. W.
Studerade i Uppsala, genomgick bl. a. det
nyinrättade skogskontoret och blev ingenjör vid
General! an
tmäterikonto-ret 1836. Han reste
till Kapstaden 1838
och hopbragte i dess
omnejd betydande
samlingar till
Riksmuseet, vistades
sedan i Natal till okt.
1841 och begav sig
därefter över
Drak-bergen till övre
Lim-popo. Ang. 1842
återkom han med rika
samlingar till Port
Natal och startade i juni
1843 sin andra stora expedition, till Limpopos
källområde och Magaliesbergen. Under båda
resorna försörjde han sig som elefant jägare.
Under den andra sköt han den väldiga elefant,
vars skelett alltjämt är en av Riksmuseets
största sevärdheter. Genom sina negrers
opålitlighet tvangs han under andra resan att vända
tillbaka och misslyckades så i sin avsikt att icke
endast samla utan även geografiskt utforska
XIX. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
