Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1301
Valar
1302
hövliga ställen, så att organen kunna förses
med syrsatt blod under en längre tid. Med
undantag av några smärre tandvalar leva alla
v. i havet. Att v. härstamma frän
lantdägg-djur framgår av en mängd rudiment, som
hän-tyda härpå, t. ex. hår, öronmuskler (fastän
öron saknas) och rudiment av bakben. Manga
fossila valdjur äro kända, den mest
ursprungliga stamformen Protocetus atavus, i mell.
eocen vid Kairo. Den, liksom hela gruppen av
Archaeoceti, tyder på ett ursprung från
primitiva rovdjur.
Underordn. bardvalar, Mystacoceti, dit
de största nu levande djuren höra,
kännetecknas av barder (tänder blott bos fostret),
utåtböjda, blott framtill av ligament
förbundna underkäkshälfter med snett uppåtriktade
ledhuvuden, dubbel näsöppning och väl
utvecklade näsben. Blindtarm finnes. Fam.
Ba-laenidae, r ä t v a 1 a r, saknar ryggfena och
strupfåror. De ha breda bröstfenor med 5
fingrar, smalt, högt välvt överkäksparti med
talrika långa barder och sammanvuxna
halskotor. Grönlands- el. nordvalen,
Ba-laena mysticetus, är omkr. 19 m, huvudets
längd fullt 1/3 härav och omkretsen större än
halva längden. Barderna äro omkr. 400, svarta
och mycket långa (2,5—3 m). En dylik
barduppsättning hade ett värde av 25,000—30,000
kr. (om bardernas användning jfr F i s k b e n).
Denna val är nästan utrotad och förekommer
mycket sällsynt blott i Baffinviken och n. om
Beringssund. Nordkaparen (Bi s c a y
a-valen), Eubalaena glacialis, är omkr. 15 m,
huvudets längd Va och omkretsen av kroppen
2/3 av längden. Barderna (omkr. 250) äro
svarta, intill 2,5 m långa. Nordkaparen är
också nästan utrotad men träffas sparsamt i
Nordatlanten. Närstående raser äro i n. Stilla
havet E. japonica och kring Antarktis syd
kapar en, E. australis. I s. Stilla havet lever en
liten (6 m), avvikande art, Neobalaena.
Gråvalen, Rhachianectes glaucus, bildar en egen
familj med flera primitiva drag. Den har litet
huvud med bred överkäke, rätt stora näsben,
korta, fyrfingrade bröstfenor, ingen ryggfena
men ett par korta strupfåror. Den har grova
revben, som bilda en så fast bröstkorg, att
den kan ligga på grund över ebbtiden på en
bank utan att taga skada. Den fanns förr på
båda sidor av n. Stilla havet men är nu trol.
utrotad utom vid Korea. Fenvalar,
Ba-laenopteridne, ha ryggfena, talrika långa
hudfåror, som sträcka sig från strupen bakåt över
buken, fyrfingrade, smala bröstfenor, talrika,
rätt breda barder. Av släktet Balaenoptera
finnas 4 arter i Nordatlanten och dem
motsvarande raser i andra hav. V i k v a 1 e n. B.
acutorostrata, är den minsta, 10 m, svart med
vit undersida och vitt band över bröstfenan
samt med korta, gulvita barder. Den vistas
längs kusterna och går in i fjordar. S e
j-valen, B. borealis, 13—15 m, bröstfenan 1/u
härav, är ovan svart, vit längs buken till
anus och har svarta barder med ljusa fransar.
B 1 å v a 1 e n, B. musculus (»jättevalen»), 25—
27 (sällan 30) m, är mörkt blågrå, vanl. med
ljusa fläckar på bröstet, bröstfenorna, vilkas
längd är Vv av kroppens, äro pä undersidan
vita, barder och fransar svarta. S i 1 1 v a 1 e n,
B. physalus, 19—24 m, bröstfenans längd 1/9
därav, är gråsvart, under vit, vänster
under
käke mörk, höger vit, barderna äro grå med
ljusa strimmor, de främsta till höger vanl.
helvita, fransar på alla vita. De nämnda
arterna äro i regel smärta, men knöl- el.
puckelvalen, Megaptera nodosa (boops),
är tjock och har en längd av 11—15 m. Den
är svart, undertill och på den länga
bröstfenan (*/3 av kroppslängden) vitbrokig.
Barderna äro svarta. På huvudet och
brösttenornas framkant finnas stora knölar. Knölvalen
har alltid talrika hudparasiter (se
Valfisklöss). Bardvalarna leva huvudsaki. av smärre
havsdjur (se V a 1 f i s k a g n), som de med
hjälp av barderna sila ut ur i munhålan
intaget vatten. Några, ss. vikvalen och
sillvalen, förtära även fiskar. Underordn.
tandvalar, Odontoceti, ha tänder åtm. i
underkäken, vars grenar äro raka med läng symfys
framtill och med ledknappen riktad bakåt.
Skallen är mer el. mindre osymmetrisk,
näsöppningen enkel, näsbenen äro helt små,
blindtarm saknas i regel. Fam. P lata nist idae,
primitiva floddelfiner med talrika tänder, har lång
underkäkssymfys, stor tinninggrop ocb fria
halskotor. Gangesdelfinen, Platanista
gangetica, 2 m, gråsvart, utan ryggfena, har
förkrympta ögon, lång nos med borst och 30
tänder i var käkhalva. Den lever av
kräftdjur. Släktena Inia i sydamerikanska floder
och Lipotes i Kina höra även hit. Fam.
Phy-seteridae (spermacetivalar), med
un-derfam. kaskeloter och näbbvalar, har tänder
endast i underkäken och delvis sammanvuxna
halskotor. Hos kaskeloten (stundom
kallad p o 11 v a 1), Physeter macrocephalus, är
hanen 18 m, honan knappt hälften. Skallen
(1/3 av kroppslängden) har baktill en hög
benkam. Omsluten av denna, sträcker sig fram
till nosens spets en bindvävsmassa, som i
hålrum innehåller spermaceti el. valrav
(se d. o.). Genom denna bildning får huvudet
ett framtill tvärhugget utseende, och
näsgången pressas framåt, så att den mynnar framtill
över nosspetsen till vänster. I underkäken
sitta talrika stora tänder utan emalj. I
tarmen hos kaskeloten bildas som konkrementer
den dyrbara ambran (se d. o.). Kaskeloten
finnes i alla hav utom de kallaste. Den gör
länga vandringar och lever mest av
bläckfiskar. Näbbvalarna ha näsöppningen i
vanligt läge och endast 2 el. högst 4 utbildade
tänder i underkäken. Den största näbbvalen,
Ilyperoodon rostratus, blir omkr. 9 m och har
blott 2 tänder i spetsen av underkäken. Den
finns bl. a. i Nordatlanten och kallas av
fångstmännen vanl. »bottlenose», emedan
näbben framskjuter som en buteljhals framför
den tvärt uppstigande »pannan». Denna
senare bildas av två vertikala benkammar på
överkäkens bakre del, vilka innesluta en
spermacetisäck. Fam. Delphinapteridae har
fria halskotor och breda bröstfenor, men
ryggfena saknas. Läderhuden är utbildad. V i
t-valen (vitfisk, beluga. bjeluga),
Delpbinapteras leucas, har rundat huvud utan
näbb, vanl. 10 tänder ovan ocb 8 nedan på
var sida. Den blir 4—5 m och är som
fullvuxen mjölkvit, lever i skaror och är arktiskt
cirkumpolär men vandrar stundom söderut och
går upp i floder för att fånga fisk. N
arva 1 e n, Monodon monoceros, 4,5—6 m, är som
vuxen gråvit, med små brungrå fläckar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
