Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valla, Lorenzo (Laurentius) - Wallace, Alfred Russel - Wallace, sir Donald Mackenzie - Wallace, Edgar - Wallace, Lewis - Wallace, Robert Charles - Wallace, sir William - Wallace collection - Wallach, Otto - Vallack - Valladolid - Vallag - Valland - Wallander, Alf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1333
Wallace—Wallander, A.
1334
Med kyrkan stod han på krigsfot och bevisade
1440, att den s. k. Konstantinska donationen
(se d. o.) var en förfalskning. V. var ständigt
i polemik om teologiska och filosofiska
spörsmål. Hans latinska stil anses förträfflig. —
Biogr. av G. Mancini (1892), M. von Wolff
(1893) m. fl. J.C.*
Wallace [æåTds], Alfred Russel,
engelsk naturforskare (1823—1913). Var först
lantmätare och arkitekt men ägnade sig snart
helt åt naturforskning. W. följde 1848—52
Bates till Brasilien.
Ehuru W. på
hemvägen förlorade det
mesta av sina
samlingar, var han dock
i stånd att utge ett
värdefullt arbete om
sina rön. Ännu
viktigare blev hans
vistelse (1854—62) i
Indiska arkipelagen.
Under biologiska
forskningar där kom W.
utan att äga
kännedom om Ch. Darwins
teorier om arternas uppkomst till en liknande
uppfattning som denne om arternas
föränderlighet och betydelsen av kampen för
tillvaron. Han utvecklade detta i ett arbete, som
han hemsände till Darwin för granskning. Som
en följd härav blevo bådas skrifter samtidigt
tryckta 1858 i Journal of Linnean Society (se
Descendenslära, sp. 765). Sedan W.
återvänt till England med oerhört rika
samlingar, utgav han ett prisbelönat arbete om
den malajiska arkipelagen. Genom »The
geo-graphical distribution of animals» (1876) blev
W. en av banbrytarna för den moderna
djurgeografien. Han hade bl. a. funnit, att faunan
i den malajiska arkipelagens v. del i
huvudsak hade en indisk och i den ö. en australisk
prägel. Gränsen gick delvis genom det smala
sundet mellan öarna Bali och Lombok och har
sedan kallats »Wallaces linje». I stort sett
gäller W:s indelning än i dag. W. har i flera
värdefulla arbeten belyst descendenslärans
olika sidor. En först av Bates framställd
teori om skyddande likhet utvecklades vidare
av W. I sin fantasirikedom gick han (och än
mer vissa eftersägare) dock för långt. På
äldre dagar intresserade sig W. även för
spi-ritism. Han uppträdde också som
motståndare mot vaccinationen och ägnade sig åt
diverse sociala och politiska frågor. Lönnb.
Wallace [aiåTes]. sir Donald Ma c k e
n-z i e, engelsk skriftställare (1841—1919).
Skrev bl. a. ett grundligt verk om Ryssland,
»Russia» (1877; sv. övers, s. å. och 1905), var
1891—97 utrikesred. i Times och utgav Times’
supplement till 10:e uppl. av »Encyclopædia
britannica» (11 bd, 1902). (A. A-t.)
Wallace [o>å’los], E d g a r, engelsk
författare (1875—1932). Började med en
diktsamling, var krigskorrespondent 1899—1900 i
Sydafrika och slutligen massfabrikant av
detektiv- och kriminalromaner (många i sv.
övers.). R-n B.
Wallace [coå’les]. L e w i s, nordamerikansk
författare (1827—1905). Deltog i kriget mot
Mexiko 1846—47 och i inbördeskriget, i vilket
han befordrades till generalmajor, och var
1881—85 sändebud i Konstantinopel. — W.
skrev bl. a. den mycket lästa romanen »Ben
Hur» (1880; flera sv. övers. 1888—1924) från
Palestina på Kristi tid. R-n B.
Wallace [<yå’les], Robert Charles,
skotsk-kanadensisk geolog (f. 1881). Blev
efter studier i Edinburgh och Göttingen 1910
prof, i geologi och mineralogi vid Manitobas
univ. i Winnipeg samt 1912 vid Albertas univ.
i Edmonton, där han 1928 blev univ:s rektor
(president). W. har huvudsaki. arbetat med
eruptivbergarternas geologi och petrografi
samt med malmgeologi. K. A. G.
Wallace [coåTes], sir William, skotsk
nationalhjälte (omkr. 1270—1305). W. höjde maj
1297 upprorsfanan mot Edvard 1 av
England, besegrade sept. s. å. vid Stirling en
engelsk här samt företog i okt. ett härjningståg
till trakten av Newcastle. 1 mars 1298 antog
han titeln riksföreståndare och förde styrelsen
i den fångne konung John Baliols namn.
Besegrad 22 juli 1298 vid Falkirk, flydde han till
Frankrike för att söka hjälp av Filip den sköne.
1304 synes W. ha återvänt till Skottland, där
han aug. 1305 tillfångatogs och avrättades.
— Biogr. av A. F. Murison (1898). (Å. S-n.)
Wallace collection [coå’los kole’kfen], se
London, sp. 167.
Wallach [va’la^], Otto, tysk kemist (1847
—1931), prof, i kemi i Göttingen 1889—1915.
W. utförde framför allt banbrytande
undersökningar inom terpenernas och de naturliga
luktämnenas kemi, sammanfattade i »Terpene
und Campher» (2:a uppl. 1914). Den numera
i stor skala fabriksmässigt bedrivna
framställningen av syntetiska luktämnen grundar sig
väsentligen på W:s teoretiska arbeten. Han
fick 1910 Nobelpriset i kemi. S. A-s.*
Vallack, se Valack.
Valladolid [<ualjaååli’ö], stad i sp.
landskapet Leön (anses dock ofta tillhöra Gamla
Ka-stilien), vid floden Pisuerga, ovanför dess
mynning i Duero; 88.201 inv. (1931);
ärkebiskopssäte, huvudstad i prov. V. (8.171 kvkm,
307,572 inv.). V. hade sin glanstid under
1400-och förra hälften av 1500-talet som de
kasti-liska konungarnas vanliga residens och
bevarar flera byggnadsverk från denna period.
Främst märkas katedralen (gr. 1580 men
aldrig helt fullb.), kyrkan San Pablo (gr.
1276, flera ggr restaurerad), Colegio de San
Gregorio (1400-talet; nu säte för stadens
myndigheter) och Colegio de Santa Cruz
(1400-talet; nu konstmuseum). Monument över
Co-lumbus, som dog i V. 1506; univ. (gr. 1346)
med 4 fakulteter, konstakademi m. m. Staden
driver betydande handel (främst med
spannmål) och har åtskillig industri, främst
järn-gjuterier, ylleväverier och klädesfabriker.
Vallag, se R iksd agsm a n n a val.
Valland, det fornsvenska och fornisländska
namnet på land, bebott av »valer», d. v. s. urspr.
»walesnre», sedan kelter i allm., Wales, Belgien
(där valloner bodde), n. Italien och n.
Frankrike, företrädesvis det sistnämnda. Ad. N-n.*
Wallander, Alf. konstnär (1862—1914),
brorson till J. W. W. Studerade vid
Konstakad. till 1885 och senare i Paris. Bland W:s
oljemålningar märkas »Invalid» och »På
heden» (Göteborgs museum), bland hans
pasteller »Fågelhandlare» (Nationalmuseum) och
»Krogsalen på Stallmästargården» (Thielska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
