Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenstedt, Lars - Wallensteen, Nils Fredrik - Wallensteen, W. Ch. - Wallenstein (Waldstein), Albrecht Wenzel Eusebius von - Wallenstråle, Martin Georg - Vallentin, Hugo Ferdinand - Vallentuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1349
Wallensteen—V allen tuna
1350
liråd, 1689 landshövding i Västmanlands län
och frih., 1693 kungligt råd och greve, 1695
president i Svea hovrätt samt insattes av
Karl XI som medlem av den
förmyndarregering, som skulle styra Sverige under Karl
Xll:s minderårighet. W. hörde till Karl XI :s
yppersta ämbetsmän men var som vän av
reduktionen och enväldet föremål för högadelns
bittra hat. Som kungl. råd gynnade han
Frankrike och var motståndare till Bengt
Oxenstiernas politik. Djr.*
Wallensteen [-stèn], Nils Fredrik,
ämbetsman (1796—1877). Gick 1816 i statstjänst,
blev 1827 protokollssekr. och var 1840—48
expeditionschef i Civildep. 1848—61 tillhörde W.
som konsultativt statsråd växlande
ministärer, i vilka han alltid gjorde sig gällande
genom skicklig formuleringsförmåga och
säker författningskännedom. B. E-r.
Wallensteen [-stèn], W. C h., se G e 1 h a a r,
W. Ch.
Wa’llenstein [JtaTn], Waldstein, A
1-b rec h t Wenzel Eusebiusvon, hertig
av Friedland och Mecklenburg, österrikisk
fältherre och statsman (1583—1634). W. var
av bömisk protestantfamilj men övergick som
ung till katolicismen. Sedan han gjort rikt
gifte 1609, började han i stor omfattning
värva egna trupper. Genom kreditgivning och
värvningar vann han kejsar Ferdinand Il:s
ynnest, och under bömiska kriget 1618 ff.
ställde han sig på dennes sida. W. uppköpte
protestanters konfiskerade gods och skapade
det väldiga godskomplexet Friedland
(riks-furstendöme 1623). Under svårigheterna på
1620-talet genom katolska ligans
antihabs-burgska politik blev W. 1625 kejsarens
fältherre. Som sådan var W. en överlägsen
organisatör och taktiker. 1626 slog han i grund
Mansfelds trupper vid Dessau, rensade sedan
Schlesien och ryckte segrande fram mot
östersjökusten (se Trettioåriga kriget,
sp. 586). Samtidigt sysselsatte sig W:s
bisarra och fantasifyllda natur med
världspolitiska planer, ss. kejsardömets utsträckande
till Östersjön och Danmarks överlämnande
som län till Gustav II Adolf, för vilken lian
synes ha hyst halvt vidskeplig vördnad. 1630
lyckades W:s motståndare inom katolska
ligan förmå kejsaren att avskeda honom. Den
missnöjde W. inlät sig nu på hemliga men
resultatlösa underhandlingar med Gustav II
Adolf. Efter svenska segern vid Breitenfeld
1631 fick W. ånyo kejserligt överbefäl (se
Trettioåriga kriget, sp. 587—588).
Sedan W. förlorat slaget vid Lützen 1632,
inledde han ett dubbelspel med kejsaren,
Sverige, Sachsen och Brandenburg. Genom sin
tvetydighet förlorade han alla parters
förtroende. Vilka hans innersta planer varit torde
vara ovisst, men sedan W. genom den s. k.
reversen i Pilsen 24 jan. 1634 förmått sina
regementschefer att underteckna en
trohets-förbindelse till sig personligen, blev
brytningen mellan W. och kejsaren ett faktum. Då
W. befann sig på flykt mot de svenska
linjerna, blev han på kejsarens uppdrag av
några av sina egna officerare, bl. a. W. Butler,
mördad i Eger 25 febr. 1634. W:s gåtfulla
gestalt har sysselsatt såväl skönlitteraturens
(Schiller) som den historiska vetenskapens (L.
v. Ranke) främsta män. — Av den väldiga
litt. om »Wallensteinproblemet» må nämnas:
ty. monogr. av A. Gindeley (3 bd, 1886) och
II. Ilallwich (3 bd, 1910); E. Ilildebrand, »W.
und seine Verbindungen mit den Schweden»
(1884); Ricarda Iluch, »W., Ein
Charakter-studie» (1915); H. v. Srbik, »W:s Ende»
(1920); M. v. Boehn, »W.» (1926); aktsaml.
om W. 1630—34 utg. av H. Ilallwich (4 bd,
1912—13; i Fontes Rerum Austriacarum, avd.
2, bd 63—66); N. Ahnlund, »Gustaf Adolf
inför tyska kriget» (1918) och »Kring Gustaf
Adolf» (1930); G. Wittrock, »Gustaf Adolfs
krigföring... 1632» (1927); under art.
Trettioåriga kriget anf. litt. — W:s
porträtt återges på vidst. plansch. (B. E-r.)
Wallenstråle, Martin Georg, författare
(1733—1807), adlades 1756 som son till biskop
Georg Wallin d. y. Blev fil. dr i Uppsala 1758,
vart efter prästexamen 1761 hovpredikant och
besökte under en
flerårig resa Holland,
Frankrike, England o.
Tyskland. Lektor i
Göteborg 1763, teol.
dr 1772 i Uppsala och
kyrkoherde i Fjärås
1777. Han
organiserade Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i
Göteborg (se d. o.) och
lyckades 1778 göra det
till kungligt. — W.
vart 1781 kyrkoherde
i Kumla pastorat och
1789 biskop i Kalmar stift med följ, förord
av sin frände Schröderheim: »W. har den
nåden att vara känd, han är glad, vällustig,
alltid behövande, äregirig, med ett ord en
skic-kelig biskop i mitt sinne. Han är visserligen
även välsinnad i sin politik och kanske mest
ortodox där». W. var verksam särskilt för
undervisningen. (R-n B.)
Va’llentin, HugoFerdinand, författare
(1860—1921). redigerade 1894—1901
Söndags-Nisse, som han ryckte upp betydligt, och Puck
1901—09. Från 1910 var V. statens
pressombud i London. Han utgav bl. a. »Pokerboken»
(1903), »London» (1912) samt översatte B. Shaw
m. fl. moderna engelska författare. R-n B.
bPA
Vallentuna. 1. Härad i Stockholms läns
Upplandsdel, strax n. och n. ö. om
Stockholm; 271,14 kvkm, 6,456 inv. (1933). Socknar:
Hammarby, Fresta, Vallentuna, Vada, Ångarn
och Össeby-Garn. Småkuperad och sjörik
skogs- och bergsbygd med särskilt västerut
VALLENTUNA HP
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
