Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Lars Johan - Wallmark, Pehr Adam - Vallmo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallmark, Lars Johan, fysiker
(1810—55). Avlade hovrättsexamen
i Uppsala 1828, studerade 1832—38
där matematik, fysik, kemi och mineralogi
och studerade senare även vid bergsskolan i
Falun, i Stockholm och vid Motala mek.
verkstad (där han några mån. 1840 var
disponent) till 1842. 1843—46 var W. »custos
ma-chinarum» (biträde vid fysiska
instrumentsamlingens vård) vid Vet.-akad., av vilken
han 1846 blev led. 1848 utnämndes W. till
överdir. vid Teknologiska institutet i
Stockholm. Av sin kvarlåtenskap testamenterade
W. olika belopp till Vet.-akad. (Wallmarkska
fonden), Svenska slöjdföreningen samt univ.
i Uppsala och Lund. N. Zn.
Wallmark, Pehr Adam, tidningsman (1777
—1858), student i Lund 1793, ingick 1799 som
e. o. amanuens vid Kungl. bibi, i Stockholm
och var 1811—43 bibliotekarie och chef där.
W. förordnades 1809
till sekr. i kommittén
för utarbetande av
ny
tryckfrihetsförordning och fick 1816
kansliråds titel. — W.
uppträdde tidigt som
skald på både svenska
och latin, vann 1804
Sv. akad:s andra pris
för lärodikten
»Handen» och 1809 dess
stora pris för en »Sång
till finska arméens
ära». W:s novell
»Amalia, eller de finska flygtingarne» (1808),
känslofull i A. Lafontaines stil, blev högst
populär. Han uppsatte 1809 och utgav till
maj 1813 tidningen Journal för Litteraturen
och Theatern (se d. o.), som vann betydande
avsättning och snart fick politisk färg. Den
gjorde under det nya statsskickets tidigare år
tjänst som ett värn mot folkyran och
tryckfrihetens missbruk. W. gav 1810—13
undervisning i svenska åt kronprinsen Karl Johan
och hans son prins Oskar. Mest känd är W.
som den akademiska skolans trogne
försvarare, 1810—20 i sin Journal mot den
nyromantiska skolan i Sverige. Ensidigt rotfäst
i 1700-talets franska upplysningslitteratur och
själv en gustaviansk epigon, saknade W.
förmåga att uppskatta den romantiska poesien
(jfr Markalls sömnlösa nätter). W.
skrev klart, med polemisk talang och
okuvlig ihållighet men gick till oerhörda
överdrifter i sin polemik. 1823 försvarade W. med
framgång den konstitutionella friheten mot
H. J ärtas paradoxa utfall i »Odalmannen».
Som red. av Sveriges Statstidning 1834—44
och av Post- och Inrikes Tidningar 1844—47
anfölls han hätskt av oppositionstidningarna.
Kunskapsrik, uthållig och hederlig, fyllde W.
på ett erkännansvärt sätt de värv, som
förhållandena jämte hans eget
moderat-konserva-tiva skaplynne anvisade honom. — W. skrev
vidare de satiriska romanerna »Min första
resa till Stockholm» (1813) och »Resan till
Stockholm, år 1913, af Fuselbrenner» (1819),
dramat »Sulioterna» (1827; tonsatt av J. F.
Berwald) samt »Försök att upplysa publiken
om föremålet och beskaffenheten af den
elfva-åriga tvisten inom vår litteratur» (1821),
»His-torisk-statistisk återblick på Sveriges yttre
och inre förhållanden under de sist förflutna
tretti åren» (1843) och politiska broschyrer.
— Jfr monogr. av Clara Wallmark (1914); J.
E. Rydqvist, »Bidrag till Kongl. Bibliotekets
historia» (utg. av E. Sundström, 1926). F. V.*
Vallmo, Papäver, släkte av fam.
vallmoväxter, igenkänt på sina stora, i spetsen av
stjälken och grenarna sittande, långskaftade
blommor med 2 foderblad och 4 i knoppen
hopskrynklade, snart avfallande kronblad.
Ståndarna äro talrika, fruktämnet klotformigt el.
klubblikt och enrummigt. Kapseln öppnar sig
med hål. Hithörande arter äro en- el. fleråriga
örter med vit mjölksaft och röda, mera sällan
gula el. vita blommor och ha sin
huvudutbredning i Sydeuropa, Mindre Asien och Persien.
R å g v a 11 m o, P. dubium, och spik vallmo,
P. argemone, äro mer el. mindre allmänna
enåriga åkerogräs i Götaland och Svealand.
Den fleråriga, tätt mjukludna
fjällvallmon, P. radicatum, är sällsynt i Torne
lappmark. Flera arter odlas som prydnadsväxter,
allmännast den mångformiga
trädgårdsvall m o n, P. somniferum, moderväxten för
opium (se d. o.; fröna nyttjas som brödkrydda
till »bergisbröd»), och den storblommiga
turkiska vallmon, P. orientale. G. M-e.
XX. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
