Valmy—Valparaiso 10 under hertigen av Braunschweig. Striden slutade oavgjord. Äran av dagen tillhörde särskilt franska artilleriets ledare, general Kel-lermann. — Litt.: A. Chuquet, »La campagne de 1’Argonne» (1887). Valmy f-mi'], hertig av, se K eller m ann. Valnämnd, se Riksdagsmannaval, sp. 839. Valnötsfamlljen, Juglandäceae, tillhör den grupp av familjer, som förr sammanfördes under benämningen hängeväxter (Amentaceae), och omfattar monoika träd med spiralställda, parbladiga blad utan stipler. Frövita saknas. De viktigaste släktena äro Juglans (se Valnötsträd) och Carya (se Hickory). G. M-e. Valnötsträd, Jüglans, släkte av valnöts-familjen, karakteriserat av hängande han-hängen, hylle hos både han- och honblommor samt stenfrukt. Det europeiska v., J. regia, är ett stort träd med blad, som påminna om askens men ha högst fyra par småblad. Det växer vilt i Grekland och österut, bort till ö. Himalaja (Burma). Sedan gammalt har det odlats i s. och mell. Europa och kan uthärda under bar himmel så långt i n. som i mell. Sverige. Under gynnsamma somrar mogna frukterna i Skåne och på Gotland, stundom t. o. m. i Stockholmstrakten. Frukterna äro glatta och till sist svartbruna. Vid mognaden brister det yttre lagret av fruktväggen (fruktköttet) i två hälfter, varigenom valnöten (stenen med inneliggande frö) frigöres. De tjocka, köttiga, rynkade hjärtbladen äro rika på välsmakande fet olja. Barken är rik på garvsyra och nyttjas till färgning. Veden är ett av de vackraste europeiska träslagen. Amerikanskt valnötsträ erhålles från J. nigra (s. ö. Förenta staterna), vilken även odlas i parker i s. Sverige. G. M-e. Valois [valcoa'], landskap i Ile-de-France, n. Frankrike, delat mellan dep. Oise och Aisne. Som medeltida län gavs V. 1284 åt Filip Tll:s son Karl av V. (1270—1325) och innehades av hans son Filip (VI), som 1328 blev konung. Som hertigdöme förlänades det till Ludvig av V. (d. 1407; se O r 1 é a n s, sp. 353) och senare av Ludvig XIV till Filip av Or-léans, vars gren innehade V. till 1790. Valois [valcoa'], fransk konungaätt, gren av kapetingerna (se d. o.), härstammade från konung Filip III:s son Karl av Valois (se d. o. ovan), besteg tronen med Karls son Filip VI 1328 och utdog 1498 med Karl VIII. Om grenen V. - Orleans se O r 1 é a n s; med Ludvig XII (reg. 1498—1515) besteg denna gren tronen. Grenen V. - Angouléme kom på tronen 1515 med Ludvig XII:s kusins son Frans I och utgick 1589 med Henrik III. Valona [valå'na], Avlöna, off. V 1 o r a, stad i s. Albanien, nära den djupt inträngande Valonabukten; 9,106 inv. (1930). Den av ön Saseno (se d. o.) skyddade hamnen har stor kommersiell och strategisk betydelse, då den är Albaniens närmast Italien belägna hamn (jfr Salonikifronten under världskriget, sp. 236). Export av ull, olivolja o. a. lantbruksprodukter samt asfalt från Selenica, dit järnväg leder. Flyghamn med regelbunden förbindelse till Brindisi; telegrafkabel till Otranto. Valönea, se Garvämnen. Valorisatiön (port, valorizagäo, fastställan- Gren med frukter av valnötsträd, Juglans regia. de av — högre — värde), i Sverige knappast använt annat än i fråga om den s. k. brasilianska kaffevalorisationen. Då 1906—07 kaffeskörden i Brasilien blev så rik, att producenterna hotades med ruin genom det starka prisfall, som utsläppandet i marknaden av allt det skördade kaffet skulle ha medfört, avvärjdes det befarade prisfallet genom v., genomförd av staten Säo Paulo, som till fastställt pris köpte en stor del av skörden, vilken lagrades och utsläpptes i marknaden först vid mindre riklig tillgång. Liknande v. ha företagits bl. a. 1917, 1921 och 1925. K. H. A. Valparaiso [coalparafså], Chiles förnämsta hamnstad, i landets mellersta del, vid Valpa-rafsobukten av Stilla havet; 193,205 inv. (1930); huvudstad i prov. Aconcagua (med vilken den forna prov. V. 1927 förenades); biskopssäte. Längs den rymliga bukten ligger halvcirkel-formigt nedre staden med stadsdelarna El Puerto (V :s äldsta parti och förnämsta affärs-kvarter), El Almendral och El Baron; bergbanor leda till övre staden, som amfiteatraliskt utbreder sig över kustbergens branta sluttningar. ö. om V. märkes den faschonabla villaförstaden Vina del Mar (49,488 inv.). Stadsplanen är anpassad efter terrängen och efter sydamerikanska förhållanden mycket oregelbunden. Då V. ofta hemsökts av jordbävningar och översvämningar, äro dess offentliga byggnader i allm. av modernt ursprung. V. är den sydamerikanska västkustens förnämsta handels- och hamnstad. Hamnen, starkt befäst, är dock otillräckligt skyddad för nordliga vindar. Regelbunden fartygsför-bindelse med Förenta staterna och Europa genom Panamakanalen el. Magellansundet. Snabba järnvägsförbindelser med Buenos Aires (över Transandinska järnvägen), Santiago och s. Chile; flyghamn, radiostation. Industrien är betydlig och omfattar bl. a. tillv. av järn-