Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walpole, sir Robert - Valpsjuka - Walpurgis - Walras, Léon - Valrav - Valrike - Valros, Fredrik Alexander - Valrossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Valpsjuka—Valrossar
14
jakobitisk restauration och hans strävan att
bringa ordning i finanserna förmådde
honom att slå in på en med seg konsekvens
fullföljd fredspolitik, genomförd icke minst
med hjälp av den av honom systematiserade
parlamentskorruptionen. Av en växande
opposition tvangs W. att 1739 förklara Spanien
krig, och motgångarna under detta föranledde
hans avgång 1742. — Litt.: Monogr. av W.
Coxe (3 bd, 1798—1800), J. Morley (1890). E.
Jenks (1893) och P. Vaucher (1924). R. Sv-m.
Valpsjuka, smittsam hundsjukdom, som
angriper företrädesvis unga djur i åldern 2—18
mån. Smittämnet förekommer särskilt i
sekretet från näsa och ögon och överföres antingen
direkt från djur till djur el. indirekt genom
personer el. föremål, som varit i beröring med
sjuka djur. Inkubationstiden är 3—7 dagar,
enl. en del författare dock ända till 2—3
veckor. V. angriper såväl matsmältnings- som
andningsorganen och ögonen. Symtom äro
kräkningar och diarré samt ljusskygghet och
riklig gulgrön flytning från ögon och näsa.
Då katarren sprider sig till struphuvudet och
luftrören, uppkommer en ofta synnerligen
svårartad hosta. Ett karakteristiskt symtom
är även ett egendomligt hudutslag under
buken och på insidan av låren, bestående av en
mängd ärtstora blåsor, fyllda med ett grågult
innehåll av egendomlig och karakteristisk lukt.
Stundom angripas även nervsystemets centrala
delar. Hunden bör snarast komma under
sakkunnig vård. Serumbehandling har på
senare tider försökts med ofta gott resultat. —
Valparnas motståndskraft stärkes genom god
vård och kraftig föda med tillräcklig mängd
animaliska ämnen, ss. kött och ben. E. T. N.
Walpu’rgis, se Valborg.
Walras [valra’], L é o n, fransk
nationalekonom (1834—1910), prof, i Lausanne 1870—92.
Fadern, som var prof, i Évreux och teoretisk
nationalekonom, utgick från »knappheten»
(rareté) såsom grundläggande för värde och
pris. W. utvecklade begreppet »knapphet»
med större klarhet och framställde som en av
de första (se J e v o n s, W. S.) i början av
1870-talet den s. k. gränsnytteläran (se
Gränsnytta och Värde). Prisläran
behandlade han i många arbeten med
matematisk metod. Produktionskostnader och pris
betinga varandra ömsesidigt, och hela det
ekonomiska systemet är vid enskild äganderätt
och fri konkurrens teoretiskt att betrakta som
ett generellt jämviktssystem, för vilket
teorien har att klarlägga villkoren, liksom för
verkningar och återverkningar av tillfälliga
störningar. Detta teoretiska betraktelsesätt
har i den moderna teorien långsamt vunnit
terräng. W:s författarskap har sålunda i viss
mån varit epokgörande och även starkt
influerat senare forskare, bl. a. svenskarna Cassel
och Wicksell. Teorien för rättvisa i
beskattningen ägnade W. livligt intresse, liksom
jordfrågan. vars lösning han såg i jordens
natio-nalisering, och kooperationen, realiserad
mel-lanfolkligt genom frihandel och fred. Bland
hans arbeten märkas »Éléments d’économie
politique pure» (2 bd, 1874—77; 4:e uppl.
1900), »Études d’économie sociale» (1896)
och »Études d’économie politique appliquée»
(1898). _ E. F. K. S-n.
Valrav (lat. cetacetim). I särskilda hålighe-
Plaza de Victoria i Valparafso.
ter i kaskelotens (se Valar, sp. 1302) kropp,
förnämligast i huvudets övre del, förekommer
i stor mängd en klar vätska, som består av
en lösning av fasta ämnen i ett flytande fett,
valravsolja. Sedan denna vätska uttappats
ur djuret, avskilja sig snart de fasta ämnena,
den egentliga v., från oljan. I renat tillstånd
bildar v. (även kallad spermaceti) vita,
bladigt kristallin i ska, pärlemorglänsande,
genomlysande, spröda stycken, som kännas feta
och hala, ha mild, fettartad smak och föga el.
ingen lukt. Sv. farmakopéns v. har smpt
mellan 45° och 54° C, löses i varm alkohol, eter,
oljor o. s. v. samt förbrinner med klart
lysande låga. V. nyttjas till fabrikation av ljus
men även till andra tekniska produkter, i
medicin mest som beståndsdel i salvor (se C o 1
d-c r e a m) o. dyl. — Kemiskt är v. en blandning
av flera närbesläktade fasta eterarter, av
vilka den i största mängd förekommande är
cetin, s. k. valravsfett,
palmitinsyre-cetyleter, som till sina egenskaper närmast
liknar den renade v. C. G. S.
Valrike, se Arvrike.
Valros, FredrikAlexander, finländsk
journalist (f. 1887). Var huvudred, för
Svenska Tidningen (Helsingfors) 1919—21, medarb.
i Nya Dagligt Allehanda 1922—24 och i
Huf-vudstadsbladet 1925—30 samt är från 1930
huvudred, för Svenska Pressen. 1933 ordf, för
Finlands svenska publicistförbund. H. E. P.
Valrossar, Odoåènidae (Trichèchidae), till
säldjuren hörande familj, endast
representerad av valrossläktet, Odobénus (Trichéchus,
Rosmärus). Valrossen kan böja fram
baklemmarna under kroppen och nyttja dem vid
rörelse på land. De äro dock mera lämpade
för simning, och endast de nyttjas därvid.
Både fram- och bakfötter ha simhud. Den
fullvuxna valrosshanen kan nå en längd av
över 4 m från nosen till den trubbiga
svans-knölen. Honan är 1/« mindre. Hårklädnaden
är helt kort, tilltryckt, brun till färgen och
hos äldre gles. På överläppen sitta i 12—15
täta rader mycket grova, 5—6 cm långa
morr-hår, som trol. tjänstgöra vid
näringsuppta-gandet. ögonen äro små, ytteröron saknas.
Hörntänderna i överkäken äro mycket stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
