V alrätt—V alsning 15 huggtänder med ständig tillväxt. De kunna skjuta fram mer än 1/2 m ur käkarna. Val-rossens normala föda är musslor, som den gräver upp ur bottnen med sina betar och krossar. Den förtär dock även kräftdjur och fiskar samt undantagsvis döda sälar, fåglar m. m. men säges stundom anfalla och sönderslita sälar. Honan föder efter ett års dräktighet en unge, som till en början har ullig dräkt. Den diar i 2 år, tills dess betar ut-vuxit, så att den kan reda sig själv. V. ha arktisk utbredning. Man urskiljer 2 arter. Den enas, O. rosmarus’ (se bild vid Arktisk fauna), område sträcker sig ung. från Taj-myr västerut till Grönland och Hudson bay, den andras, O. obesus’, från Kolymas mynning österut n. om Beringshav till Alaska. Val-rossen jagas ivrigt för sin dyrbara hud, sitt späck och sina betar. Då den lever i hjordar och håller till vid kusterna, blir den lätt utsatt för utrotning och är därför nu försvunnen från vidsträckta delar av sitt forna område. Lönnb. Valrätt, se Rösträtt och Val. Vals. 1. Pardans i 3/4 takt i lagom hastigt tempo. Uppstod på 1780-talet i Böhmen och dansades på scenen i operan »Una cosa rara» 1786 i Wien, sedan även i Mozarts »Don Juan» 1787. På 1790-talet var v. allmänt spridd i Tyskland och vid slutet av årh. även i Sverige. Efter kongressen i Wien 1814 blev v. den ledande dansen vid nöjesetablisse-mangen i Wien, där Lanner och J. Strauss d. ä. vunno anseende som samtidens främsta valskompositörer. I övrigt skrevo nästan alla danstonsättare under förra hälften av 1800-talet v., däribland Labitzky, Fahrbach, Gungl, Waldteufel och dansken Lumbye. Genom J. Strauss d. y. vann den ytterligare popularitet under årh:s andra hälft. Den berömdaste valsen torde vara dennes på 1860-talet skrivna »An der schönen blauen Donau». V. har som populär dans med små förändringar i dans-sättet hållit sig till våra dagar. — Litt.: B. Weigl, »Geschichte des Walzers» (1910). T. N. 2. En omkring sin längdaxel rörlig, cylin-derformad maskindel. 3. (Sjöv.) Se Gångspel. Walsall [coådsål], stad och county borough i Staffordshire, mell. England, en av fabriksstäderna i Birminghams industriområde (»Black country»); 103,102 inv. (1931). Stor tillv. av järnmanufakturartiklar, elektrisk materiel, lädervaror, handskar m. m.; stenkolsgruvor. ValsaTva, Antonio Maria, italiensk anatom (1666—1723). Blev 1697 prof, i anatomi vid univ. i Bologna och verkade samtidigt som kirurg. V:s berömda undersökningar över hörselorganet finnas i hans arbete »De aure humana tractatus» (1705). (Ljd.) Valsbrygga, en på en isolerande, vridbar cylinder spiralformigt upplindad motståndstråd, vilken tjänstgör som Wheatstones brygga (jfr Elektriska mätinstrument, sp. 606). J. T. Valsedelsförsändelse, se Riksdagsman-n a v a 1, sp. 839. Valsfett, se Konsistensfett. Valsgärde, gård i Gamla Uppsala socken, Uppland. 1928—33 ha vid V. 3 km n. om Uppsala högar utgrävts några utomordentligt intressanta båtgravar, som till sitt innehåll 16 överensstämma med, ja, delvis överträffa de bekanta rika vapengravarna från Vendel (se d. o.). Till det yttre skilja de sig från dessa, som ej voro synliga över flatmark, genom de låga jordhögar, som täcka dem och vilka tilldraga sig den största uppmärksamheten tack vare längsgående svackor, som bildats i deras mitt, då det trävirke, som täckte de i gravarna stående båtarna, multnat. Vid V. — dylika gravar finnas också vid det närbelägna Ensta — finnas 15 båtgravar samt två större och talrika smärre gravhögar, innehållande rester efter likbål. Båtgravarna i V. förskriva sig från yngre Vendeltid och vikingatid. Fynden äro utställda i Uppsala univ:s museum för nordiska fornsaker. — Litt.: S. Lindqvist i Rig 1929, Foruvännen 1931 och Acta Archaeologica, III: 1, 1932 samt M. Dyfverman i Rig 1929 och A. Frödell i Fornvännen 1930. H. R-h. Walsingham [coäJsiqem], sir Francis, engelsk diplomat och politiker (omkr. 1530— 90). W. var 1570—73 ambassadör i Paris med uppgift att till protestantismens bästa söka åstadkomma en fransk-engelsk allians. En sådan avslöts också april 1572, men Bartolo-meinatten s. å. betog den snart allt värde. W. blev 1573 statssekr. och var en av de förnämsta medarbetarna vid realiserandet av Elisabets protestantisk-nationella politik. En mycket betydande roll spelade W. som organisatör av det hemliga underrättelseväsende, varmed han skyddade drottningen mot katolska sammansvärjningar. Sålunda avslöjade han Babingtons (se d. o.) komplott, liksom han hade väsentlig andel i Elisabets slutliga samtycke till Maria Stuarts avrättning. — Litt.: C. Read, »Mr. secretary W. and the policy of queen Elisabeth» (3 bd, 1925). R. Sv-m. Valsjärn el. Valsat järn, järn, som behandlats i valsverk. Man skiljer mellan varmvalsat och kallvalsat järn, allteftersom bearbetningen skett i varmt el. i kallt tillstånd. Det senare förutsätter i allm. ett utgångsmaterial av betydligt högre kvalitet med avseende på seghet o. a. viktiga hållfasthetsegenskaper. G. H-r. Valskog, stationssamhälle i Björskogs socken, Västmanlands län, mellan Arboga och Köping. I V. förenas linjerna Frövi—Köping och V.—Oxelösund av Grängesberg—Oxelösunds järnvägar (se d. o., suppl.). Valskross, se Kross ver k, sp. 184. Valskvarn, spannmålskvarn, utrustad med valsstolar. Se Kvarn, sp. 345. Vals-les-Bains [vaT-lä-bä'], stad och badort i fr. dep. Ardèche, nära floden Ardèche; 4,218 inv. (1926). Mycket besökta alkaliska kolsyre-källor och järn-arsenikhaltiga källor. Valsning, en av de viktigaste metoderna för smidbara metallers mekaniska bearbetning och formgivning. Materialet får passera mellan två i motsatt riktning roterande cylindrar, valsar. Om avståndet mellan valsarna göres något mindre än tjockleken på det för v. avsedda ämnet, åstadkommas en hoptryckning och en tvärsektionsförminskning av ämnet, resulterande i en förlängning och även någon breddning av detta. Den bearbetning, som vid v. äger rum, medför, särskilt beträffande järn och stål, en avsevärd kvali-