Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valsverk - Valsätt - Valsöarna - Val Tellina, Valtellina - Walter, släkt - Walter, Bruno - Walter, Emil - Walter, Ferdinand - Walter, Hubert - Waltershausen - Walther, Johann - Walther, Johannes - Walther von der Vogelweide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Valsätt—Walther von der Vogelweide
22
valsen är driven och den övre medföljer i
rotationen endast genom friktionen.
Universalvalsverk användas för tillv. av s. k.
universal plåt samt för valsning av
bandjärn, platiner m. m.
2. För krossning huvudsaki. av malm ha
bland andra krossningsmaskiner även ett
slags v., s. k. v a 1 s k r o s s a r, kommit till
användning. En valskross (bild 4) består av
två lika stora valsar, placerade efter
varandra och roterande åt motsatt håll. Den
ena valsen är fast lagrad, den andra är
ställbar, så att avståndet mellan valsarna kan
avpassas efter storleken på det material, som
skall krossas. Vid finkrossning ned till 1 mm
pressas valsarna intill varandra. Den
ställbara valsen stödes av kraftiga spiralfjädrar,
för att maskinen ej skall skadas vid för stort
motstånd mot krossningen. G. öqt.
Valsätt, se Val.
Valsöarna, ögrupp i Replots socken, Vasa
län, Finland, i N. Kvarken, med fyr (anlagd
1886).
Val Tellfna, V a 11 e 11 i’n a, ty. Wel t lin,
alplandskap i Lombardiet, n. Italien,
omfattar övre Addas dal från Stelvio (Stilfser
Joch) till Comosjön, begränsad av
Bernina-alperna i n. och Bergamaskalperna i s. Nedre
delarna (egentliga V.) äro välodlade och tätt
befolkade. Huvudorter: Sondrio, Tirano och
Bormio. Tirano är ändpunkt för Val
Tellina-banan (se Elektriska järnvägar, sp.
584), som sätter V. i förbindelse med italiem
ska järnvägsnätet, och Berninabanan, som
leder till S:t Moritz i Schweiz. S. F.
V. hörde sedan 1335 till Milano. 1512
erövrades det av Graubünden. 1620 sökte
katolikerna i V. genom att mörda ett stort antal
protestanter göra sig oberoende av
Graubünden, vilket gav signalen till ett mångårigt,
blodigt krig, i vilket även österrikare,
spanjorer och fransmän ingrepo. Först 1637
återställdes Graubündens välde. 1797 förenades
V., jämte Bormio, av Bonaparte med
Cisal-pinska republiken. Sedan 1804 hörde det till
konungariket Italien och sedan 1814 till
konungariket Lombardiet-Venezien. 1859 kom
V. till konungariket Italien. Å. S-n.
Walter [coå’lto], engelsk tidningsägarsläkt,
se Times.
Walter, Bruno, tysk dirigent (f. 1876).
Har gjort glänsande karriär som
operakapellmästare och var i denna egenskap 1901—12
verksam vid Wiens hovopera. 1913—22 var
W. generalmusikdir. i
München och ledde
från 1925 Städtische
Oper i Berlin samt
senare Gewandhauskon-serterna i Leipzig.
Såsom jude måste W.
1933, i samband med
nazismens seger,
lämna sina tyska
befattningar. Tidigare
engagemang såsom en
av dirigenterna för
Metropolitanoperan
och filharmoniska
or
kestern i New York ha däremot förlängts.
W :s utsökta dirigentkonst beundrades 1929 i
Konsertföreningen i Stockholm. H. G-t.
Walter, Emil, tjeckisk diplomat och
författare (f. 1890), fil. dr 1929. Var 1919—29
»kulturattaché» vid tjeckoslovakiska
beskickningen i Stockholm, tjänstgjorde sedan vid
utrikesdep. i Prag, blev 1930 lektor i svenska
vid Karlsuniv. i Prag och 1933 förste
lega-tionssekr. i Stockholm. W. har gjort sig högt
förtjänt om det svensk-tjeckoslovakiska
kulturutbytet och bl. a. översatt verk av Selma
Lagerlöf till tjeckiska. Han har även
översatt danska och norska arbeten samt isländska
sagor. A. A-t.
Walter, Ferdinand, tysk rättslärd (1794
—1879), prof, i Bonn sedan 1821. Hans mest
kända arbete var »Lehrbuch des
Kirchen-rechts» (1822; 14:e uppl. 1871). C. G. Bj.
Walter [wå’lto], Hubert, engelsk prelat
och statsman (d. 1205). Blev 1189 biskop av
Salisbury och följde Rikard Lejonhjärta på
tredje korståget, ledde engelska
korsfararhä-rens hemfärd och blev efter återkomsten 1193
justitiarius (riksföreståndare) och ärkebiskop
av Canterbury. W:s styrelse blev
epokgörande i Englands konstitutionella utveckling
genom en politik, som avsåg utnyttjandet av
städernas borgare och särskilt de mindre
godsägarna för regeringsmaktens ändamål och
varigenom han kraftigt bidrog till utvecklingen
av selfgovernmentsystemet. Ilan avlägsnades
1198 från sin världsliga maktställning men
skötte från 1199 till sin död kanslersämbetet
under konung Johan. R.Sv-m.
Waltershausen [valtorshåu’zøn], Sartorius
v., seSartoriusvonWaltershausen.
Walther, J o h a n n, tysk musiker (1496-—
1570). Vistades 1548—54 i Dresden för att
på kurfurstens befallning ordna den
protestantiska kyrkomusiken och utgav bl. a. den
första luterska koralboken, »Geystlich
Gesang-büchlein» (1524). W. skrev psalmen
»Herz-lich tut mich erfreuen» (»Mig gör stor lust
och glädje», gamla psalmboken n:r 412). T. N.
Walther, Johannes, tysk geolog och
paleontolog (f. 1860), erhöll 1894
Haeckelpro-fessuren i Jena samt var 1906—29 prof, i
Halle. W. har i sina arbeten strävat efter
att genom jämförelser med nu försiggående
processer klarlägga de förhållanden, under
vilka de sedimentära bergarterna bildats och
de fossila lämningarna i dem inbäddats. Hans
arbeten på detta område ha varit
banbrytande. K. A. G.
Walther von der Vogelweide [va’ltor fån
där fä’golväTdo], medeltidens störste tyske
lyriker (f. omkr.
1170 i Tyrolen el.
Österrike, d. omkr.
1230). W. sökte
sin utkomst som
minnesångare 1187
—98 i Wien hos
hertig Fredrik I,
därefter hos
Filip av Schwaben,
kejsar Otto IV och
kejsar Fredrik II,
som gav honom ett
litet län. — W.
övergår alla
min-nesångare i
mångsidighet och
harmoni mellan inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
