Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walther von der Vogelweide - Valthorn - Valthornssnäcka - Walton, Izaak - Valtorp - Valtrapp el. Valltrapp - Valurfoss - Valuta - Valuta bekommen - Valutaklausul - Valv (byggnadskonst)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Valthorn—Valv
24
håll och form, manligt sinnelag och
finkänslig uppskattning av kvinnan. Hans dikter
utmärkas av djup och ren känsla, även för
naturen, rikedom på tankar, vacker och
åskådlig form (ett slags förädlad folkton) samt
redligt sinnelag. I sin dikt förde W. även
kejsarens talan emot påvens anspråk, förehöll
furstarna deras plikter och klagade över rikets
svunna glans. Hans didaktiska »Sprüche»
utveckla kärnfull levnadsvishet. W:s dikter äro
utg. av bl. a. K. Lachmann (1827; 8:e uppl.
1923). Valda sånger i sv. övers, av A. U.
Bååth (1897). — Monogr. av A. Schönbach
(4:e uppl. 1923) och W. Burdach (2:a uppl.
1928). Kj-t.*
Valthorn (jfr Horn), ett trångt mensurerat
mässingsinstrument, huvudsaki. lagt samman
i cirkelform med vid utvikning på
klockstyc-ket. Tonen är mjuk i förhållande till
trumpetens. Urspr.
jakthorn, framträder
v. som
konstinstrument mot
1600-ta-lets slut i
Frankrike och infördes
under 1700-talet
småningom i
opera- och
symfoniorkestern. Omkr.
1800 insatte man
lösa byglar för att
förlänga röret, så
att man kunde spela i alla tonarter
(»in-ventionshorn»). Sedan ventilen 1813
uppfunnits, har man övergått till »ventilvalthorn».
Man använder dock v. i bestämda (i
partituret föreskrivna) tonarter. Vid 1800-talets
början förekom v. även solistiskt på konserter
(Hirschfeld berömd valthornssolist i Sverige).
— V. är även benämning för en tungstämma
i orgeln (8’, 4’ och 2’). T. N.
Valthornssnäcka, dets. som kongsnäcka (se
d. o.).
Walton [coältn], I z a a k, engelsk
skriftställare (1593—1683). W:s »The compleat
angler, or the contemplative man’s
recrea-tion» (1653; många uppl.) är ett av den
engelska litteraturens klassiska verk. Eg.
avsedd att vara en handbok i metning,
innehåller den även vackra
landskapsbeskrivning-ar, dialoger och sånger, allt stämplat av sin
författares okonstlade och fridsälla väsen.
W. författade även åtskilliga biografier,
»Waltoniana» 1878, »Lives» utg. av A.
Dob-son (2 vol.) 1898. — Se S. Martin, »I. W.
and his friends» (1903). F. V.*
Valtorp, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad, på Falbygdens (se d. o.) högslätt, n. ö.
om Falköping; 11,57 kvkm, 496 inv. (1933).
Genomflytes av Slafsan. 722 har åker, 67 har
skogsmark. Egendom: Vrangelsholm;
kalkbruk: Rössberga. Ingår i Stenstorps,
Brunnhems, S. Kyrketorps, Segerstads, V:s och
Håkantorps pastorat i Skara stift,
Falköpings kontrakt.
Valtrapp el. V a 111 r a p p, täcke att lägga
över ridhästens sadel, nyttjades i svenska
armén till slutet av 1800-talet. Jfr Schabrak.
Valurfoss, 350 m högt vattenfall i Veigo,
en biflod till Bjoreia, Hardanger, Norge. Kan
utbyggas för 170.000 hkr. Ax. S.
Valüta, it., värde, belopp; ett lands gällande
mynt el. lagliga betalningsmedel (guld-,
silver-, pappersvaluta, den svenska, tyska etc. v.,
valutaförsämring); växlar i utländskt mynt
och främmande mynt som föremål för
affärer och kursnoteringar (utländska v.,
valutamarknaden, valutaspekulationer); vederlag (i
pengar el. varor), som motsvarar en växels
belopp och förutsättes av remittenten ha
lämnats trassenten (se Växel); i allm.
motsv. värde (»få valuta för»). — Jfr A
r-bi t r age, Dumping, sp. 100, och
Växelkurs. Å. W:sonM.‘
Valuta bekommen, hand, och jur., uttryck,
som brukas i skuldebrev och växlar som ett
erkännande, att den förmån, på grund varav
betalning nu utfästes, verkligen kommit
utställaren till godo. Denne har t. ex. mottagit
försträckning el. köpt varor på kredit;
genom uttrycket »valuta bekommen», s. k.
valutaklausul, avstår utställaren på
förhand från invändningen, att han lämnat
papperet ifrån sig i hopp att mottaga
förmånen, vilken emellertid uteblivit. I själva
verket utesluter valutaklausulen ej
fullständigt möjligheten att göra nämnda
invändning; dess betydelse är därför ringa. C. G. Bj.
Valutaklausul, se Valuta bekommen.
Valv, byggnlc., en av kilformiga stycken
(valvstenar, valvkilar) sammansatt
betäckning över en given yta. Är denna
jämförelsevis smal i förhållande till sin längd,
t. ex. i en dörr- el. fönsteröppning, mellan
ett par pelare, kolonner, pilastrar el. dyl., så
nyttjas vanl. benämningarna valvbåge,
m u r b å g e el. endast båge, även valv-
ring (bild 1). V. måste uppbäras och stöttas
av vederlag, så anordnade, att det snett
utåt riktade valvtrycket neutraliseras.
Vederlagets övre plan, mot vilka v. (bågen)
omedelbart stöder sig, kallas a n f a n g (bild 1 C).
V :s hjässa är i regel dess högsta punkt.
Ett cirkel- el. ellipsformat v. skall ha en s. k.
slutsten (bild 1 B) i hjässan, ett
spetsbågs-valv en fog. Den del av v., som stöter
närmast intill vederlaget, kallas v a 1 v f o t;
dennas första sten kallas dyna (d y n s t e n)
el. anfangssten (bild 1 A). Avståndet
mellan hjässa och fot kallas v a 1 v b e n.
Valvhöjden (pilhöjden; bild 1 P)
kallas vinkelräta avståndet mellan v:s hjässa
och en mellan anfangspunkterna dragen linje.
Avståndet mellan de sistnämnda är v:s
spännvidd (bild 1 S). — Som material
för valvbyggnader nyttjas såväl naturlig sten
som tegel el. andra konstgjorda stenar. För
uppförandet av ett v. fordras i de flesta fall
en s. k. v a 1 v s t o m m e, vanl. av trä, klädd
Valthorn (ventil val thorn).
Bild 1. Valvbåge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
