V arger ing—W arholm 67 månparallaxen genom samtidiga observationer i Stockholm och i Kapstaden. W. inlade även förtjänster om byggandet av Vet.-akad:s ob-servatorium 1748—53 samt redigerade dess almanackor under tiden 1751-—84. Led. av Vet.-akad. (1748). W:s anteckningar om sin släkt äro tr. i Personhist. Tidskr. 1904, hans självbiogr. i Hist. Tidskr. 1903. Jfr även N. V. E. Nordenmark i Statsvet. Tidskr. 1917. — W:s porträtt återges på vidstående plansch. H. G-n; K. Lmk. Vargéring (av värja), den reserv för de indelta trupperna, som uppsattes under 1700-talet. För att lätta rekryteringen under krigstid hade redan från det yngre indelningsverkets upprättande det bruket uppkommit bland rust- och rotehållarna att förse sig med v a r-geringskarlar, d. v. s. med män, som förbundit sig att vid ord. knektens avgång rycka in i hans ställe. Av detta bruk, som under Karl XII :s krig blev allt allmännare, sökte man senare skapa en fast reservorganisation. 1741 åtogo sig sålunda rikets ständer att uppsätta en fullständig v. till det förestående kriget, varigenom arméns styrka skulle fördubblas. Denna organisation kom dock endast ofullständigt till utförande. 1790 påbjöds, att v. skulle uppsättas överallt på det sätt, att två rotar el. rusthåll förenade sig om en karl, vilken skulle inträda i nummer efter den av de båda ord. karlarna, som först avginge; därjämte skulle detta manskap vara färdigt att inställa sig till tjänst, om rikets gränser angrepos av fienden. 1791 sattes v. på vakans i fredstid utom vid de båda skånska kavallerireg:tena, där den t. o. m. sammandrogs till övningar (till fots). I Finland nådde v. större stadga och uppgick där vid 1808 års ingång till omkr. 4,000 man, medan den svenska räknade blott omkr. 1,000 man. V. avskaffades 1811. C. O. N.* Vargforsformationen, se Skelleftefältet. Varggrop, jaktv. För fångst av varg (räv) grävdes förr omkr. 3 m djupa, 5 m vida gropar, invändigt klädda med virke. I mitten var en stolpe, som stack upp över gropen; vid stolpen fastbands vanl. levande lockbete. V. täcktes av veka spön och halm. Lönnb. Varg i veum, »varg i helgedomen», d. v. s. fredlös brottsling, särskilt sådan, som begått brott inom ett helgat område, tempelskändare. Vargher i fsv. betydde urspr. »dråpare», »för-störare», vart sedan namn på djuret varg. Jfr Fredlöshet. Wargla, fr. Ouargla, oas i n. Sahara, inom de algeriska Sydterritorierna, 320 km s. s. v. om Biskra; omkr. 15,000 inv., av blandad berbisk-negroid ras. Artesiska brunnar; stora dadelpalmlundar. Orten W. (3,649 inv. 1931), viktig som knutpunkt för karavanvägar, har fransk garnison och är huvudort inom territoriet Oasis sahariennes. Varglo, zool., se Lo. Vargmjölk, bot., se Slemsvampar. Vargungar, se Scoutrörelsen, sp. 589. Vargö, se Sveaborg. Vargögon, se Gatubelysning. Vargön. 1. Industrisamhälle i V. Tunhems och Vassända-Naglums socknar, Älvsborgs län, vid Vargöfallen i översta delen av Göta älv; 2,536 inv. (1931). I V. ligga Wargöns a.-b:s (se d o.) huvudkontor, pappersbruk m. m. 68 samt Vargöns kraftverk (se d. o.). — 2. Se Piteå, sp. 1031. Wargöns a.-b. omfattar pappersbruk med träsliperi och sulfitfabrik, elektriskt smältverk och karbidfabrik i Vargön (se d. o.), elektriskt smältverk och elektriska masugnar i Porjus och Trollhättan (a.-b. Trollhättans elektriska masugn), mangangruvor vid Bölet, Karlsborg, Späxerydsfältet, Tenhult och på olika platser i Dalsland samt kvartsbrott på skilda orter i Dalsland och Västergötland. Tillv. har ett årsvärde av omkr. 12 mill. kr. och består av tidnings-, omslags-, pås- och tapetpapper (omkr. 35,000 ton årl.), karbid, krom-, mangan- och kisellegeringar. Därjämte brytas manganmalm och kvarts. För eget behov tillverkas mek. trämassa och sulfitcellulosa. Bolaget driver även jordbruk. Aktiekapitalet utgör 12 mill. kr.; 1,000 arb. Huvudkontor: Vargön. — Ett bolag med namnet W. grundades 1874, varvid det 1868—72 av bröderna K. och V. Ericsson anlagda pappersbruket i Vargön samt Rånnums egendom inköptes. Sedan bolaget 1908 försålt huvuddelen av sina vattenrätter vid Göta älv och i samband därmed kontraherat om leverans av elektrisk energi från Trollhätte kraftverk, byggdes Wargöns elektr. smältverk, som pådrogs 1912 och under världskriget utvidgades samt kombinerades med karbidfabrik. Av W. inköptes aktiebolagen Elvestorp (1912), Hel-lefors bruk, Sikfors bruk, Hohult-Spexeryds mangangruvor (1915), Gravendal, Willings-berg, Valåsen, Saxå bruk (1916), Laxå bruk, Strömman & Larsson (1917). Efter en serie affärstransaktioner (se Hällefors 2) antog förutvarande Hellefors bruks a.-b., som t. o. m. 1924 drivit rörelsen i egenskap av kommissio-när för W., 1925 namnet W. och förutvarande W. namnet Hellefors bruks a.-b., vilket senare bolag mot nyteckning av aktier i det nya W. till detta överlämnade det gamla W:s tillgångar. 1927 inköptes a.-b. Porjus järnverk och 1929 a.-b. Trollhättans elektriska masugn. Vargöns kraftverk, ett statens under byggnad varande kraftverk vid Göta älvs utlopp ur Vänern. V., som blev färdigt i början av 1934, är utrustat med två vertikala Kaplanturbiner. På grund av den låga fallhöjden (3,3—5,o m) och den stora vattenmängden (550 kbm per sek.) ha turbinerna erhållit rekordartad storlek med 8 m diam, på löphjulen. Vid kraftverket, som manövreras från det 10 km längre ned vid älven belägna Trollhätte kraftverk (se d. o.), regleras Vänerns avrinning. De båda turbinerna, vilka vid resp. 3,3, 4,3 och 5,o m fallhöjd tills, lämna resp. 19,400, 27,600 och 32,400 hkr, driva var sin 12,000 kva trefasgenerator på 11,000 volt. Den ena generatorn är avsedd för 50-periodisk energi för allmän distribution, den andra för 25-periodisk kraft till industrier i orten. Bg. Warholm, släkt, härstammande från prosten i Lena, Västergötland, Olof W. (1739—1805), som tog sig namn efter sitt hem, Waregården, Fullestads socken. Dennes sonson Anders Johan Wilhelm W. (1817—1908) blev fil. mag. i Lund 1844, prästvigd 1850, kyrkoherde i Amnehärad (Skara stift) 1870 samt kontraktsprost, utgav »Skara stifts herdaminne» (2 bd, 1871—74) och »Skara stifts matrikel»