Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warholm, släkt - Varia - Variabel - Variabla stjärnor - Variant - Variata - Variatio delectat - Variation - Variationskalkyl - Variera - Varierande hopp - Varieté, Varietéteater - Variétés, Théâtre des - Varietet - Variköst sår - Variola - Variometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(59
Varia—Variometer
70
(1846; 5:e uppl. 1886). — A. J. W. W:s bror
Clas W. (1821—91) blev fil. mag. i Lund 1844,
docent i exegetisk teologi 1848, kyrkoherde i
Slöta (Skara stift) 1858, teol. dr 1868 samt var
prof, i dogmatik och moralteologi i Lund 1867
—90. Gammall uterskt ortodox, utövade han
ett vidsträckt inflytande på den yngre
teologgenerationen. Han författade ett antal
teologiska skrifter och utgav 1888 N. T. på svenska
med textkritiska anmärkningar. — Bröder till
A. J. W. W. och C. W. voro även fil. mag.
David Richard W. (1827—1900),
domprost i Kalmar 1877 och teol. dr 1893,
konservativt högkyrklig kyrkomän, och godsägaren
Gottfrid W. (1826—1906) på Tuna vid
Lund, en av ledarna inom sockerbetsodlingen
och betsockerindustrien. Hg Pl.
Va’ria, lat., litet av varje; v. är ej sällan
titel på böcker el. tidskrifter, t. ex. en i
Stockholm (sista året i Göteborg) 1898—1906.
Variabel, föränderlig, växlande. — Mat. När
en storhet tänkes genomlöpa en serie
successiva värden, kallas den v. Om en annan
storhet är beroende av denna föränderliga, så är
den själv en v. och säges vara funktion av
den andra. Storheterna kallas också beroende,
resp, oberoende v. T. B.
Variabla stjärnor, se Föränderliga
stjärnor (även i suppl.).
Varia’nt, avvikande läsart, växelform.
Variäta, se M e 1 a n c h t h o n, sp. 1134.
Variätio dele’ctat, lat., »ombyte förnöjer»;
citat från Phaedrus.
Variation, förändring, omväxling, ombyte.
1. (Astron.) En huvudavvikelse el.
huvud-störing i månens rörelse, orsakad av solens
attraktion. V. framträder som en periodisk
förändring under en halv synodisk månad i
månens hastighet och uppgår i maximum till
39,5’ åt ettdera hållet. K. Lmk.
2. (Biol.) Som v. betecknas det förhållandet,
att olika individer, tillhörande samma art (se
d. o.), visa avvikelser från varandra. Man
skiljer på modifikationer, som icke
äro ärftliga och bero på växlande yttre
faktorers verkan, kombinationer, som
uppstå genom bastardklyvning och
nykombination av anlag, och mutationer, som
uppstå genom en diskontinuerlig förändring av
arvsanlag. De båda sistnämnda slagen av v.
betecknas som ärftlig v. Studeras karaktärer,
som kunna mätas el. vägas, och avsättas mått
el. vikt på abskissa och antalet individer på
ordinata, får man i de båda förstnämnda
fallen av v. ofta en symmetrisk
»variations-kurva», som påminner om den Gausska
san-nolikhetskurvan. Individernas fördelning
motsvarar här koefficienterna i binomialformeln
(se Binomialteoremet). Ett stort
material över v. har sammanbragts av
Bate-son (se d. o.; jfr Diskontinuerlig). Den
könliga fortplantningens och befruktningens
(se d. o.) roll anses vara att öka antalet
kombinationer av anlag. Jfr Ärftlighet. J. R-m.
3. (Mat.) Ett begrepp, vilket förekommer
i flera bemärkelser. Förutom det till
va-riationskalkylen (se d. o.) hörande begreppet
förekommer i differentialekvationernas teori
en metod, benämnd konstanternas v.,
vilken visat sig särskilt resultatgivande med
avseende på lineära ekvationer. Dessutom
menas med v. alla de sammanställningar av två,
tre el. flera element, som kunna bildas ur ett
givet större antal element. T. B.
4. (Mus.) Förändring och omgestaltning av
ett tema. Som konstform användes v. först
vid 1500- och 1600-talets danssvit. I början
voro alla danserna i en svit byggda på samma
melodi. På 1700-talet upptogs v. för att
framhäva den virtuosa färdigheten.
Solistkonserterna överflödade av v. över kända melodier
(i Sverige t. ex. »Gubben Noak»).
Wienklas-sikerna, Haydn, Mozart och Beethoven,
utvecklade vidare denna konstart. Även
romantikerna hyste förkärlek för denna form.
Men-delssohns »Variations sérieuses» och
Schu-manns symfoniska v. voro försök att
konstnärligt höja stilarten. Brahms skrev även
haltfulla variationsverk. Alltsedan Beethoven
har v. använts som symfonisk stilart. Nionde
symfoniens adagiosats och pastoralsymfoniens
finale äro goda ex. på konstnärligt
högtstående verk i variationsform. T. N.
5. (Meteor.) Se Operiodisk variation.
6. (Fys.) Se Deklination 3 och J o r
d-magnetism.
7. (Sjöv.) Från engelskan lånat namn på
kompassens missvisning (se d. o.).
Variationskalkyl, gren av matematiken med
huvuduppgift att bestämma maximum och
minimum hos vissa uttryck, vanl. under form
av definita integraler, när i dessa uttryck
ingående funktioner ändra form, variera (i
motsats till analysens vanliga maximi- och
minimiproblem, där en oberoende variabel
storhet antages förändra sitt värde). V:s
praktiska betydelse ligger i sådana spörsmål som
t. ex. uppgiften att bestämma den kortaste
linjen mellan två givna punkter på en buktig
yta el. att bestämma den kroklinje av given
längd, som, dragen mellan två givna punkter,
med sina yttersta ordinator och abskissaxeln
bildar den största ytan. — Ursprunget till v.
spåras redan i slutet av 1600-talet hos
bröderna Bernoulli. Senare sysslade bl. a. Euler,
Lagrange, Cauchy och Weierstrass med
hithörande frågor. T. B.
Variera, avvika sinsemellan, förändra (sig),
växla (om).
Varierande hopp, se Simning, sp. 885
och bild 3.
Varieté, Varietéteater, teater med
brokigt program av specialkonstnärer, vanl. i
förening med servering. V. utvecklades under
1800-talet och nådde sin blomstring omkr..
1900. Försök att litterärt och konstnärligt
förnya v. utgingo under 1890-talet från
Frankrike och Tyskland. En intimare form av v.,
är 1900-talets kabaré. G. K-g..
Variétés, T h é a t re des [teVtro dä [-va-riete’],-] {+va-
riete’],+} berömd bulevardteater i Paris, urspr.
öppnad 1790, sedan 1807 i nuv. lokal. V. har
gjort sig känd såsom det moderna
lustspelets-franska mönsterscen och spelar från 1864
också operetter. G. K-g.
Varietet, underavd. av art (se d. o.). Olika
v. visa ärftliga skillnader. V. är ett vidare
begrepp än ras (se d. o.). Jfr Variation.
Variköst sår, med., se B e n s å r.
Vari’ola, lat., med., se Koppor. — V
a-r i’o 1 a e ovina e, se Fårkoppor.
Variometer, fys. 1. Instrument för att
iakttaga små förändringar i någon fysikalisk
storhet, t. ex. för att registrera de
jordmagne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
