Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Vas—Vasa
96
Vas, kärl, vanl. av hög form, t. ex.
blomstervas; i klassisk och fornorientalisk arkeologi
lerkärl i allm., oavsett formen. V. ge
ledtråden i den förhistoriska kronologien, därför
att deras dekoration och former växla ganska
hastigt och på ett karakteristiskt sätt, så att
en uppdelning i ej alltför långa perioder av
olika stilarter är möjlig, och därför att
vasskärvor förekomma överallt och massvis
(utgrävningarna i Asine lämnade omkr. 2 mill.
skärvor). V. från vissa historiska perioder ha
ett utomordentligt högt konstvärde.
Urspr. förfärdigades v. för hand och brändes
vid öppen eld. Den äldsta dekorationen
består i enkla inristade mönster. De stora
framstegen äro uppfinningen av drejskivan och
brännugnen samt, i fråga om Grekland, den
förträffliga glänsande och motståndskraftiga,
alltefter bränningen från rött till djupsvart
skiftande fernissa, vars kemiska
sammansättning man ej lyckats utröna; därtill komma
en noggrann slamning och bearbetning av
leran. Dessa grundläggande framsteg gjordes
på Kreta i tredje årtusendet f. Kr.
Egyptens fördynastiska tid har en rikt
utvecklad keramik av olika slag, bl. a.
glänsande röda kärl med en oregelbundet
begränsad svart mynningszon och andra v. med
geometriskt uppfattade ornament och teckningar.
V. ordnades av Flinders Petrie kronologiskt
efter s. k. sekvensdata. I historisk tid trädde
lerkärlen tillbaka för kärl av sten m. m. V.
i främre Orienten växla starkt och äro i
allm. mindre omsorgsfullt tillverkade. Fynd
från förhistorisk tid ha gjorts först nyligen.
I Grekland beror den förhistoriska tidens
kronologi på v.; om deras arter se
Kreti s k kultur och üelladisk kultur,
övergången till den historiska tidens äldsta
vasstil skedde genom en grundlig
utarmning av dekorationen, men i denna s. k.
geometriska stil gör sig en ny konstkänsla
gällande; den karakteriseras av geometriska
ornament, meanderband o. s. v., kantigt
tecknade figurer av djur och människor (bild 1). De
attiska geometriska v. kallas ofta
dipylon-vaser. Sedan mitten av 600-talet f. Kr.
framträdde ett orientaliskt inflytande, och i
samband därmed förändrades teckningen; det
geometriska försvann, rader av djur och
fabeldjur dominera, grunden fylles med rosetter
o. a. ornament, övergången till denna
orien-taliserande stil bildas av de s. k.
proto-korintiska v. från senare hälften av 600-talet,
viktiga för Italiens arkeologiska kronologi,
då de äro de första vaser, som exporterades
dit i historisk tid. Av den utvecklade
orien-taliserande stilen finnas flera varieteter, t. ex.
korintiska (bild 11), rhodiska (bild 2). Med
tiden fogades mytologiska scener till
djurfigurerna och undanträngde dessa. Så uppstod det
s. k. svartfiguriga vasmåleriet (bild 4), vilket
har flera olika lokala varieteter, korintiskt,
attiskt m. fl. Andra scener än mytologiska
äro mindre vanliga. Denna stil har sitt
namn av att figurerna läggas på grunden som
silhuetter i svart fernissa, teckningen sker
med inristade linjer, ibland påsättes vit och
rödviolett färg för detaljer. Omkr. 530 f. Kr.
inträdde en omkastning, i det att grunden
täcktes med fernissa, i vilken figurerna
ut-sparades; de stå således röda mot svart grund,
det rödfiguriga vasmåleriet; teckningen göres
med linjer av fernissa, som senare förtunnas.
Det rödfiguriga vasmåleriet är denna konsts
höjdpunkt och har följ, perioder: 1) Den
stränga stilen, som i början är starkt bunden,
sedermera friare; dess senare period på
perserkrigens tid är i viss mån det attiska
vasmåleriets blomstringstid, från vilken många
mästare äro kända genom signaturer; till de
största höra Duris (bild 8), Epiktetos (bild 10)
och Eufronios (bild 12). 2) Den sträng-sköna
stilen före mitten av 400-taIet f. Kr., som
influeras av det stora målesiet (Polygnotos; bild
13). 3) Den fria stilen från Perikles’ tid, som
uppnått full frihet i teckningen (bild 3). 4) Den
rika stilen från århundradets slut (bild 5, 6),
i vilken virtuositet men också frivolitet och
flyktighet göra sig gällande. Det finnes även
v. med teckning i färger på vit grund,
vanligast äro de s. k. vita lekytherna (bild 7),
parfymkärl, som ställdes fram vid lit de parade
och på graven. 5) Senattiska vaser under
förra delen av 300-talet f. Kr.; figurerna livas
med pålagd färg och förgyllning, men
vasmåleriet förföll, och v. undanträngdes av kärl av
metall. Utanför Ättika blomstrade det
rödfiguriga vasmåleriet i Syditalien, särskilt
märkas de stora tarentinska gravamfororna.
Yngre v. äro oansenliga; de s. k. samiska v.,
i formar pressade reliefbägare, böra nämnas.
— De viktigaste formerna äro: am fora (bild
4), hydria, vattenhämtningskärl (bild 6), kylix
(bild 9), skyfos, kopp, kantharos, bägare med
höga grepar (bild 8), krater, kärl, i vilket
vin och vatten blandades (bild 5), kanna (bild
2), lekythos, avlångt parfymkärl (bild 7),
aryballos (bild 11), kulformigt parfymkärl,
vilket särskilt tillhör den korintiska stilen.
I Italien fingo v. en renässans på kejsar
Augustus’ tid, då de i formar pressade, med
en glänsande röd fernissa överdragna
reliefvaserna, som efter tillverkningsorten,
Arre-tium (nuv. Arezzo), benämnas arretinska,
användes som finare vardagsvara. De
eftergjor-des snart i provinserna; i Gallien funnos stora
fabriker. Det allmänna namnet för dessa v.
är terra sigillata. Dessutom finnas
provinsiella fabrikat, som äro väl kända i Gallien,
Britannien och Germanien och ha stor
betydelse för tidsbestämning och utbredning av
romersk kultur i dessa provinser.
Största samlingarna av antika v. finnas i
nationalmuseerna i Köpenhamn, Berlin, Paris,
London, Leningrad, Rom, Neapel och Aten.
Litt. om antika vaser är mycket rik. Bland
nyare verk må nämnas A. Furtwänglers och K.
Reichholds praktverk »Griechische
Vasenma-lerei» (1900 ff.), E. Pfuhl, »Malerei und
Zeich-nung der Griechen» (3 bd, 1923; förkortad
uppl., »Meisterwerke griechischer Zeichnung
und Malerei», 1924). Från 1922 utges
»Cor-pus vasorum antiquorum». En god överblick
ge E. Buschor, »Griechische Vasenmalerei» (2:a
uppl. 1914; väl illustrerad), samt F. Oswald
och T. D. Pryce, »Terra sigillata» (1920). —
Jfr Alhambravaser, Dipylon och
Portlandvasen samt art. om Fajans,
Glas, Keramik o. Porslin. M. Pn N-n.
Vasa, prins av, se Gustav, svenska
prinsar 2.
Vasa, egendom i Skepptuna socken.
Stockholms län, 40 km n. om Stockholm; 232 har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
