99 Vasa län—Vasaorden 100 1924: J. Lindgren, Umeå, 6 tim. 53 min. 26 sek.; 1925: S. Utterström, Boden, 6 tim. 3 min. 55 sek.; 1926: P. E. Hedlund, Malung, 5 tim. 36 min. 7 sek.; 1927: K. Pettersson, Luleå, 6 tim. 19 min. 32 sek.; 1928: P. E. Hedlund, Särna, och S. Utterström, Boden, 5 tim. 33 min. 23 sek.; 1929: J. A. Persson, Arjeplog, 6 tim. 38 min. 22 sek.; 1930: V. Lundström, Arvidsjaur, 6 tim. 56 min. 30 sek.; 1931: A. Ström, Mora, 6 tim. 37 min. 47 sek.; 1933: A. Häggblad, Umeå, 5 tim. 57 min. 9 sek. Å.S-n. Vasa län i Finland omfattar s. Österbotten och n. Tavastland; 41,348 kvkm (11 % av Finlands areal), därav 3,020 kvkm (7,3 %) vatten, 582,232 pers. (1932). Av befolkningen hade 1930 77 % finska och 23 % svenska språket till modersmål. Residensstad: Vasa. Landareal (1929) : Odlad jord 466,295 har(12,2%), äng och hagmaik 85,298 har (2,2 %), skog och impe-diment 3,268,417 har (85,6 %). Brukningsdelar (1929) : 54,390 st. Skörd (medeltal ton 1930—32) : Råg 54,000, vete 849, havre 93,859, ko’ n 40,273, potatis 160,263, andra rotfrukter 204,136, hö 680.273. Husdjur (1932) : 65,629 hästar, 310,427 nötkreatur, 193,882 får, 1,358 getter, 53,915 svin. Mejerihantering (1931) : 162 mejerier, därav 153 andelsmejerier; tillv. smör 6,845 ton, ost 235 ton. Skogt Beräknad virkesmassa 185 mill. kbm (11,2% av Finlands virkesmassa). IndelningStäder: Vasa, Kaskö, Kristinestad, Ny-karleby, Jakobstad, Gamlakarleby, Jyväskylä; 3 köpingar (Seinäjoki, Äänekoski och Suolahti) samt 91 landskommuner, fördelade på 8 härader, 10 domsagor med 38 tingslag, lydande under Vasa hovrätt. V. består av tre delar: det sydösterbottni-ska kust- och slättlandet, bredast i s., avsmalnande mot n. och genomskuret av talrika i Bottniska viken mynnande floder; n. v. delen av den centrala sjöplatån, vars talrika vattendrag avrinna till Päijänne; den mellanliggande karga och glest befolkade bygden utmed vattendelaren. Kustlandet är bördigt och sedan gammalt välodlat. Den inre delen av länet hyser ännu betydande skogar. Industrien är obetydlig; utom städerna uppvisa främst länets s. ö. delar, trakterna kring Jyväskylä och Suolahti, ett större antal anläggningar. ‘Länet genomdrages i s.—n. riktning av stambanan Helsingfors—Torneå, f. ö. märkas tvärbanan Pieksämäki—Haapamäki (forts, till Björneborg under byggnad) samt bibanorna Seinäjoki—Kristinestad och Kaskö, Seinäjoki— Vasa samt Jyväskylä—Suolahti. O. Brn. Vasamedaljen instiftades av Oskar II 1895. Ätsidan visar Vasaordens kors, frånsidan en med Sveriges tre kronor prydd glob. V. är fäst vid en kunglig krona, bäres i Vasaordens band, präglas i guld i 8:e och 5:e samt i silver i 8:e storleken och utdelas för allmänt medborgerliga förtjänster. E. E. A-n; S. Lpt. Vasaorden, den mest omfattande svenska föreningen i U. S. A., verkar för ömsesidig hjälp samt svenskhetens bevarande. V. bildades 1896 i Connecticut och har nu (1933) 62,305 medl., fördelade på 454 loger, i Förenta staterna, Kanada och Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö och Vänersborg). De flesta medl. i U. S. A. äro av andra och tredje generationens Amerikasvenskar. V. styres av en »storloge», som väljes för tre år. — I sjukhjälp ha t. o. m. 1932 utbetalats 5,229,187,71 doll. V. utger månadsbladet Vasa-Stjärnan. Amerikafödda barn av Vasamedlemmar ha tre gånger fått tillfälle att besöka och studera Sverige, senast 1933. E. G. W-n. Vasaorden, svensk riddarorden, instiftad av Gustav III 1772 »till vedermäle av förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag». Enl. de första statuterna skulle V. omfatta 6 storkors (konungen-stormästaren och ordenskanslern inberäknade), 8 kommendörer och 50 riddare. Insignierna voro 1) o r-den s tecken (bestående av en gyllene vase, omgiven av ett ovalt guldband, å vars röd-emaljerade mittparti stod: »Gustaf den Tredje Instiktare MDCCLXXII» med guldbokstäver); bars av de båda högsta graderna i ett brett grönt band över högra axeln till vänstra höften och av riddarna i mindre format och smalare band om halsen; 2) kraschan, broderad i silver, i form av. ett åttauddigt kors, belagt med en krönt vase och med Holsteins vapen mellan korsarmarna, bars på vänstra sidan av bröstet av storkorsen, vilka vid särskilt högtidliga tillfällen dessutom buro or-denstecknet i en gyllene emaljerad 3) o r-densked j a, sammansatt av fyra vasar och fyra holsteinska vapenemblem omväxlande med åtta sköldar med svenska riksvapnet, omgivna av sinnebilder för jordbruk och handel; 4) ordensdräkt, i »svenska dräktens» snitt, av grön sammet och vit atlas, bars vid stora officiella festligheter (sista gången 1844 vid Oskar I:s kröning) av storkors och kommendörer. 1844 försågs kommendörsteck-net med gyllene kunglig krona och skulle av denna grads innehavare bäras om halsen. Samtidigt bestämdes, att riddarna skulle bära sin dekoration på vänstra sidan av bröstet. 1860 fick V. sitt nuv. utseende: ett åttauddigt, vitemaljerat och vid en gyllene kunglig krona fäst kors, vars ovala mittparti är en förminskad bild av det ursprungliga ordensteck-net. Samtidigt erhöllo kommendörerna en kraschan, lik storkorsens men utan de holsteinska »nässelbladen» mellan korsarmarna. 1873 uppdelades kommendörsgraden i två klasser (2: a kl., endast halskors, utdelas fr. o. m. 1889 även till svenskar), och de broderade kraschanerna ersattes officiellt med dylika av metall. 1889 blev också riddargraden fördelad i två klasser (2: a klassens dekoration av emaljerat silver utdelas blott till utlänningar). — Genom en sedan Karl Johanstiden ständigt ökad utdelning av särskilt riddargraden har V. småningom förvandlats till en »civil förtjänstorden». Endast storkorsgraden har bibehållit sin ursprungliga, speciella karaktär. Troligtvis på grund därav, att V:s storkors, till skillnad från de övriga »mindre» ordnarnas, kan tilldelas serafimerriddare och prinsar av det kungl. huset icke erhålla denna utmärkelse vid födelsen, har på senare tid bland allmänheten den uppfattningen spritts, att V:s storkors skulle vara förnämligare än Svärds- och Nordstjärneordens, vilket emellertid saknar stöd i gällande ordens-statuter. 1829 erhöll V. i likhet med övriga svenska ordnar två härolder, men dessa ämbeten äro sedan lång tid tillbaka vakanta. De 22 äldsta kommendörerna av V. åtnjuta en årlig pension på 300 kr. Gällande statuter stadfästes 1902. — Se bild 6—7 på färgpl. till Ordnar. — Litt.: G. Åsbrink, »Vasaorden» (1922). E. E. A-n; S. Lpt. Vasaorden, kungsslup (se bild), byggd 1774