Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasaloppet - Vasa län - Vasamedaljen - Vasaorden (U. S. A.) - Vasaorden (Sverige) - Vasaorden (slup)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Vasa län—Vasaorden
100
1924: J. Lindgren, Umeå, 6 tim. 53 min. 26 sek.;
1925: S. Utterström, Boden, 6 tim. 3 min. 55 sek.;
1926: P. E. Hedlund, Malung, 5 tim. 36 min. 7
sek.; 1927: K. Pettersson, Luleå, 6 tim. 19 min. 32
sek.; 1928: P. E. Hedlund, Särna, och S.
Utterström, Boden, 5 tim. 33 min. 23 sek.; 1929: J. A.
Persson, Arjeplog, 6 tim. 38 min. 22 sek.; 1930:
V. Lundström, Arvidsjaur, 6 tim. 56 min. 30 sek.;
1931: A. Ström, Mora, 6 tim. 37 min. 47 sek.; 1933:
A. Häggblad, Umeå, 5 tim. 57 min. 9 sek.
Å.S-n.
Vasa län i Finland omfattar s. Österbotten
och n. Tavastland; 41,348 kvkm (11 % av
Finlands areal), därav 3,020 kvkm (7,3 %) vatten,
582,232 pers. (1932). Av befolkningen hade
1930 77 % finska och 23 % svenska språket
till modersmål. Residensstad: Vasa.
Landareal (1929) : Odlad jord 466,295 har(12,2%),
äng och hagmaik 85,298 har (2,2 %), skog och
impe-diment 3,268,417 har (85,6 %).
Brukningsdelar (1929) : 54,390 st.
Skörd (medeltal ton 1930—32) : Råg 54,000, vete
849, havre 93,859, ko’ n 40,273, potatis 160,263,
andra rotfrukter 204,136, hö 680.273.
Husdjur (1932) : 65,629 hästar, 310,427
nötkreatur, 193,882 får, 1,358 getter, 53,915 svin.
Mejerihantering (1931) : 162 mejerier, därav 153
andelsmejerier; tillv. smör 6,845 ton, ost 235 ton.
Skogt Beräknad virkesmassa 185 mill. kbm (11,2%
av Finlands virkesmassa).
IndelningStäder: Vasa, Kaskö, Kristinestad,
Ny-karleby, Jakobstad, Gamlakarleby, Jyväskylä; 3
köpingar (Seinäjoki, Äänekoski och Suolahti) samt 91
landskommuner, fördelade på 8 härader, 10 domsagor
med 38 tingslag, lydande under Vasa hovrätt.
V. består av tre delar: det
sydösterbottni-ska kust- och slättlandet, bredast i s.,
avsmalnande mot n. och genomskuret av talrika i
Bottniska viken mynnande floder; n. v. delen
av den centrala sjöplatån, vars talrika
vattendrag avrinna till Päijänne; den
mellanliggande karga och glest befolkade bygden
utmed vattendelaren. Kustlandet är bördigt
och sedan gammalt välodlat. Den inre delen
av länet hyser ännu betydande skogar.
Industrien är obetydlig; utom städerna uppvisa
främst länets s. ö. delar, trakterna kring
Jyväskylä och Suolahti, ett större antal
anläggningar. ‘Länet genomdrages i s.—n. riktning
av stambanan Helsingfors—Torneå, f. ö.
märkas tvärbanan Pieksämäki—Haapamäki (forts,
till Björneborg under byggnad) samt bibanorna
Seinäjoki—Kristinestad och Kaskö, Seinäjoki—
Vasa samt Jyväskylä—Suolahti. O. Brn.
Vasamedaljen instiftades av Oskar II 1895.
Ätsidan visar Vasaordens kors, frånsidan en
med Sveriges tre kronor prydd glob. V. är
fäst vid en kunglig krona, bäres i
Vasaordens band, präglas i guld i 8:e och 5:e samt
i silver i 8:e storleken och utdelas för allmänt
medborgerliga förtjänster. E. E. A-n; S. Lpt.
Vasaorden, den mest omfattande svenska
föreningen i U. S. A., verkar för ömsesidig hjälp
samt svenskhetens bevarande. V. bildades 1896
i Connecticut och har nu (1933) 62,305 medl.,
fördelade på 454 loger, i Förenta staterna,
Kanada och Sverige (Stockholm, Göteborg,
Malmö och Vänersborg). De flesta medl. i
U. S. A. äro av andra och tredje generationens
Amerikasvenskar. V. styres av en »storloge»,
som väljes för tre år. — I sjukhjälp ha t. o. m.
1932 utbetalats 5,229,187,71 doll. V. utger
månadsbladet Vasa-Stjärnan. Amerikafödda
barn av Vasamedlemmar ha tre gånger fått
tillfälle att besöka och studera Sverige, senast
1933. E. G. W-n.
Vasaorden, svensk riddarorden, instiftad av
Gustav III 1772 »till vedermäle av
förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst,
handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa
ämnen samt för väl förrättade allmänna värv
och uppdrag». Enl. de första statuterna skulle
V. omfatta 6 storkors (konungen-stormästaren
och ordenskanslern inberäknade), 8
kommendörer och 50 riddare. Insignierna voro 1) o
r-den s tecken (bestående av en gyllene vase,
omgiven av ett ovalt guldband, å vars
röd-emaljerade mittparti stod: »Gustaf den Tredje
Instiktare MDCCLXXII» med guldbokstäver);
bars av de båda högsta graderna i ett brett
grönt band över högra axeln till vänstra
höften och av riddarna i mindre format och
smalare band om halsen; 2) kraschan,
broderad i silver, i form av. ett åttauddigt kors,
belagt med en krönt vase och med Holsteins
vapen mellan korsarmarna, bars på vänstra
sidan av bröstet av storkorsen, vilka vid
särskilt högtidliga tillfällen dessutom buro
or-denstecknet i en gyllene emaljerad 3) o
r-densked j a, sammansatt av fyra vasar
och fyra holsteinska vapenemblem
omväxlande med åtta sköldar med svenska riksvapnet,
omgivna av sinnebilder för jordbruk och
handel; 4) ordensdräkt, i »svenska
dräktens» snitt, av grön sammet och vit atlas, bars
vid stora officiella festligheter (sista gången
1844 vid Oskar I:s kröning) av storkors och
kommendörer. 1844 försågs
kommendörsteck-net med gyllene kunglig krona och skulle av
denna grads innehavare bäras om halsen.
Samtidigt bestämdes, att riddarna skulle bära sin
dekoration på vänstra sidan av bröstet. 1860
fick V. sitt nuv. utseende: ett åttauddigt,
vitemaljerat och vid en gyllene kunglig
krona fäst kors, vars ovala mittparti är en
förminskad bild av det ursprungliga
ordensteck-net. Samtidigt erhöllo kommendörerna en
kraschan, lik storkorsens men utan de
holsteinska »nässelbladen» mellan korsarmarna.
1873 uppdelades kommendörsgraden i två
klasser (2: a kl., endast halskors, utdelas fr.
o. m. 1889 även till svenskar), och de
broderade kraschanerna ersattes officiellt med
dylika av metall. 1889 blev också riddargraden
fördelad i två klasser (2: a klassens dekoration
av emaljerat silver utdelas blott till
utlänningar). — Genom en sedan Karl Johanstiden
ständigt ökad utdelning av särskilt
riddargraden har V. småningom förvandlats till en
»civil förtjänstorden». Endast storkorsgraden
har bibehållit sin ursprungliga, speciella
karaktär. Troligtvis på grund därav, att V:s
storkors, till skillnad från de övriga
»mindre» ordnarnas, kan tilldelas serafimerriddare
och prinsar av det kungl. huset icke erhålla
denna utmärkelse vid födelsen, har på senare
tid bland allmänheten den uppfattningen
spritts, att V:s storkors skulle vara
förnämligare än Svärds- och Nordstjärneordens,
vilket emellertid saknar stöd i gällande
ordens-statuter. 1829 erhöll V. i likhet med övriga
svenska ordnar två härolder, men dessa
ämbeten äro sedan lång tid tillbaka vakanta.
De 22 äldsta kommendörerna av V. åtnjuta
en årlig pension på 300 kr. Gällande statuter
stadfästes 1902. — Se bild 6—7 på färgpl. till
Ordnar. — Litt.: G. Åsbrink, »Vasaorden»
(1922). E. E. A-n; S. Lpt.
Vasaorden, kungsslup (se bild), byggd 1774
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
