Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Vasaätten
104
Vasaättens vapen enligt
Gustav Erikssons före
tronbestig-ningen nyttjade sigill.
V., som började komma i bruk under
1500-talets senare hälft, härleder sig från
vapenbilden, som urspr. var en »vase» (risknippa,
faskin); man har antagit, ovisst med vad rätt,
att detta ättevapen
även givit namn
åt gården Vasa (se
d. o.). Jfr
uppsatser av E.
Ililde-brand i Svenska [-Autografsällska-pets-]
{+Autografsällska-
pets+} Tidskr. 1889
och av C. M.
Kjellberg i Personhist.
Tidskr. 1923.
Nils Kettilssons
sonsons sonson
Gustav
Eriksson (Gustav I)
besteg 6 juni 1523
Sveriges tron och
blev stamfader för den kungliga
Vasaätten. Regenter av denna ätt voro efter
Gustav Erik XIV, Johan III, Sigismund, Karl
IX, Gustav II Adolf och Kristina; med den
sistnämnda utslocknade ätten 1689. —
Sigismund (Sigismund III) grundläde också
en kunglig polsk Vasadynasti. Han
efterträddes av sina söner Vladislav och
Johan Kasimir, vilken sistnämnde dog 1672
som Vasahusets siste legitime manlige ättling.
— Litt.: V. Örnberg, »Svenska ättartal»,
6—7 (1890—91); uppsatser i Hist. Tidskr. 1900
och Personhist. Tidskr. s. å. och 1903. —
Gustav IV Adolfs son Gustav (se Gustav,
svenska prinsar, 2) antog på grund av sin
härstamning från den gamla svenska
Vasa-dynastien titeln prins av Vasa 1829 men
dog utan manlig avkomma.
1. NilsKettilsson nämnes f. ggn 1361
(möjl. är han dock identisk med fogden Nils
Kettilsson i Stockholm 1355). Han var
häradshövding i Frötuna skeppslag, där han
bl. a. ägde gården Björnö. Genom sin börd
tillhörde han utan tvivel lågadeln, men hans
hustru representerade en högre rangklass inom
frälset, varför giftermålet i sin mån torde ha
banat väg för Nils Kettilssons och ättens
sociala upphöjelse. Nils levde ännu 1378. Bland
hans barn märkas sonen Kristiern Nilsson (se
nedan) och dottern Ramborg, som blev
farmoder till konung Karl Knutsson.
2. Kristiern Nilsson, riksråd och
drots (d. 1442), son till 1 ovan. Var politiskt
verksam redan på 1390-talet men framträdde
i främsta ledet bland Sveriges stormän först
efter det att Erik av Pommern blivit ensam
-regent 1412. Som riksråd och, från 1417,
hö-vitsman på Viborg i Finland blev han högt
skattad av Erik. Mot bakgrunden härav har
man att se hans konungska hållning i den
för Erik ödesdigra kris, som begynte med det
Engelbrektska upproret 1434. Han
medverkade vid förlikningen mellan Erik och
svenskarna på Stockholmsmötet i okt. 1435; vid
detta tillfälle blev han drots. Han tog också
del i den förlikningsakt, genom vilken Erik
av Pommern, efter det i början av 1436
utbrutna nya upproret, på ett möte i Kalmar
sommaren 1436 återinsattes på Sveriges tron.
Då Erik slog sig ned på Gotland och uraktlåt
att personligen lägga hand vid den svenska
riksstyrelsen, fick herr Kristiern tills, m. Karl
Knutsson föra regeringen i Sverige. Hans
samarbete med Karl Knutsson var härunder
till en början gott. De bekämpade
tillsammans Erik Puke. Karl Knutsson tog Erik
Puke till fånga, varefter herr Kristiern sände
folkhövdingen till stupstocken (febr. 1437). Då
drotsen var unionsvänlig och höll fast vid
konung Erik, medan marsken för egen del
eftersträvade den svenska kronan, kom det
emellertid snart till en häftig konflikt dem
emellan, som ytterligare tillspetsades, när Karl i
okt. 1438 trots herr Kristierns motstånd blev
vald till riksföreståndare. I jan. 1439, då
drotsen stod i begrepp att organisera en
aristokratisk sammansvärjning mot Karl
Knutsson, lät denne fängsla honom och var betänkt
på att döma honom till döden. Emellertid
träffades en uppgörelse, så att herr Kristiern
frigavs mot löfte att draga sig tillbaka till
Viborg och ej vidare bereda Karl Knutsson några
svårigheter. Men trots sina utfästelser
återupptog drotsen, sedan han på våren 1439
anlänt till Viborg, sina stämplingar mot
riksföreståndaren, och han lyckades härvid efter
hand bringa en stor del av Finland i vapeu
mot Karl Knutsson. Detta torde i själva
verket ha varit en huvudorsak till att Karl
omsider avstod regeringsmakten till Kristofer av
Bayern, som i Eriks ställe hade valts till
Danmarks konung 1440. Sedan Kristofer sålunda
i sept. 1441 hyllats som Sveriges härskare,
gav Kristiern Nilsson äntligen konung Eriks
sak förlorad och erkände även för sin del den
nye unionsmonarken. Han avled på Viborg
1442. — Kristiern Nilsson var en dugande
och kraftfull man, som med seg ihärdighet
fullföljde de politiska syften han gjort till
sina. Han hade sönerna Karl, Johan och Nils
(se 3, 5 och 6 nedan). — Jfr Kj. Kumlien,
»Karl Knutssons politiska verksamhet 1434—
1448» (1933; akad. avh.).
3. Karl Kristiernsson, hövitsman
(d. 1440), son till 2 ovan. Var faderns
ställföreträdare i Finland 1436—37 och förde
härunder befälet på Viborgs och Raseborgs slott.
Ringstadaholms slottslän i Östergötland
fråntogs honom 1439 i samband med brytningen
mellan herr Kristiern och Karl Knutsson. Han
återvände så till Finland, där han biträdde
fadern i den upproriska aktionen mot Karl
Knutsson; under tillfälligt besök i Reval i
syfte att anskaffa krigsförnödenheter för
upprorets igångsättande avled han. Han hade
sönerna Erik Karlsson (se 4 nedan) och
Lin-köpingsbiskopen och riksföreståndaren Kettil
Karlsson (se d. o.).
4. Erik Karlsson, riksråd,
upprorsle-dare (d. 1491), son till 3 ovan. Var 1464—65
sin broder biskop Kettil Karlsson (se d. o.)
behjälplig i den politiska striden och
understödde sedan ärkebiskop Jöns Bengtsson mot
Nils Sture och Erik Axelsson. Den
sistnämnde sökte, sedan han 1466 blivit
riksföreståndare med undanträngande av Jöns Bengtsson,
vinna Erik Karlsson för sig genom att ge
honom förläningsbrev på Stäkeholms och
Rum-laborgs län, som Erik Karlsson under Jöns
Bengtssons regim innehaft, och öka dessa
för-läningar med nya. Icke desto mindre
samverkade Erik Karlsson med den danska här, som
under befäl av bl. a. Jöns Bengtsson i juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
