Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasaätten, 4. Erik Karlsson - Vasaätten, 5. Johan Kristiernsson - Vasaätten, 6. Nils Kristiernsson - Vasaätten, 7. Kristiern Johansson - Vasaätten, 8. Erik Johansson - Vasco da Gama - Vasconcellos, Carolina Wilhelma de, f. Michaëlis - Vase - Vasektomi - Vaselin - Wasenius, släkt - Vasenius, Gustaf Valfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Vasco da Gama—Vasenius
106
1467 anlände till Stockholm och belägrade
denna stad i syfte att störta Erik Axelsson.
Kort därefter led han ett nederlag mot Nils
Sture och Ivar Axelsson i Uppland, där han
samlat en bondehär, och måste underkasta sig
Karl Knutsson, då denne s. å. ånyo besteg
tronen. Han fick behålla åtm. en del av sina län,
däribland Stäkeholm. I okt. 1469 igångsatte
han i Östergötland (Vadstena) ett uppror mot
konung Karl. Därefter begav sig Erik till
Mälarlandskapen och lyckades även denna gång
vinna ett stort anhang bland
Upplandsbönderna. Sedan han antagit titeln rikets
hövits-man, drog han till Dalarna men blev i jan. 1470
grundligt slagen av dalkarlarna, som
anfördes av Sten och Nils Sture, och måste fly till
Danmark. I maj s. å. återkom han till Sverige
ombord på en dansk flotta men led ett nytt
nederlag i Uppland omkr. 1 aug., trol. vid
Läby, ehuru han även denna gång vunnit
tillslutning bland allmogen i Fjärdhundra.
Efter att ha undkommit till Kalmar åtföljde
han Kristian I under expeditionen till
Sverige 1471. Med en del av Upplandsbönderna
kämpade Erik Karlsson under dannebrogen i
slaget vid Brunkeberg (10 okt.). Han
försonade sig 1472 med Sten Sture, varvid han
miste Stäkeholm. Under sina sista år synes
han ha bott på Norrby i Östergötland. Vid
ett försök till tvångsgästning hos prästen i
överselö, Södermanland, 20 mars 1491 råkade
han med sitt följe i handgemäng med en del
till prästens försvar uppträdande personer
och blev därvid så illa sårad, att han ett par
dagar senare avled.
5. Johan Kristiernsson, riksråd
(omkr. 1430—77), son till 2 ovan. Spelade eg.
blott under 1460-talet någon större politisk
roll. Tvärtemot ättens traditioner tog han
parti för Karl Knutsson, som var morbroder
till hans första gemål, Sten Sture d. ä:s syster
Birgitta GustavsdotterSture.
Under Karl Knutssons andra regeringsperiod,
1464—65, stödde han alltså denne mot Jöns
Bengtsson och stod, sedan konungen 1465
måst avsäga sig kronan, i förbindelse med
honom genom upprepade besök på hans slott
Raseborg; härvid förmedlade han det
politiskt viktiga giftermålet mellan Ivar
Axelsson (Tott) och Karls dotter Magdalena 1466
och överbringade till Karl dalkarlarnas
första uppfordran i nov. s. å., att konungen
skulle återtaga regeringen. Urspr. bosatt på
örby (örbyhus), ärvde han med Birgitta Sture
Rydboholm och flyttade själv dit. Efter den
första hustruns död 1472 gifte han om sig
med marsken Tord Bondes dotter Birgitta.
I det tidigare äktenskapet hade han sönerna
Kristiern och Erik (se nedan).
6. Nils Kristiernsson, riksråd (d.
1464), son till 2 ovan. Deltog i Jöns
Bengtssons uppror mot Karl Knutsson 1457 och i
brorsonen biskop Kettil Karlssons (se d. o.)
resning mot Kristian I 1464; till denna
resnings framgång bidrog han kraftigt i sin
egenskap av slottsherre på Västerås slott,
varunder Dalarna lydde, men han avled kort
efter slaget vid Haraker.
7. Kristiern Johansson, riksråd,
son till 5 ovan. Var på 1490-talet
slotts-hövitsman i Kalmar. Hans sätesgård var det
efter fadern ärvda örby. Någon större
poli
tisk roll spelade han aldrig. Han levde ännu
1494 men var död 1497.
8. Erik Johansson, riksråd (d. 1520
8/ii), son till 5 ovan. Synes 1496 ha deltagit
i det finska kriget och biträdde sin morbroder
Sten Sture d. ä. i 1497 års inbördesstrider.
Han medverkade sedan i upproret mot
konung Hans 1501 och blev vid denna tid
riksråd. 1504—05 var han hövitsman på
Kastel-holms slott på Åland; eljest levde han utan
tjänst på sin sätesgård Rydboholm. Besvågrad
med Sten Sture d. y., blev han såsom
medlem av Sturepartiet avrättad vid Stockholms
blodbad. Man märker hos honom föga av de
stora egenskaper, som kännetecknade hans
son Gustav I. Antydningar saknas ej, att
han lidit av psykisk ohälsa; den häftighet
och våldsamhet i lynnet, som röjer sig hos
flera av ättens medlemmar, är för hans del
starkt betygad. Av hans barn med Cecilia
Månsdotter (se d. o.) av Eka synes utom
konung Gustav endast dottern Margareta, g.
m. Joakim Brahe och därefter (från 1525)
med greve Johan av Hoya, ha nått mogen
ålder. G. C-n.
Vasco da Ga’ma [va^ko da], se Gam a.
• Vasconcellos [vajkåsä^oj*], Carolina
Wil-helma de, f. Michaelis, portugisisk
romanist (1851—1925), g. m. författaren Joaquim
de V., prof, vid univ. i Coimbra 1910. V.
utgav arbeten huvudsaki. i portugisisk filologi,
litteraturhistoria och folklore.
Vase, vapenbild, se Vasaätt en, sp. 103.
Vasektoml, operation på sädesledaren (vas
deferens, se Könsorgan, sp. 502), som
företas företrädesvis i rashygieniskt syfte på
en person med dåliga arvsanlag för att betaga
honom fortplantningsförmågan. J. E. J-n.*
Vaselin, en vit el. brungul, amorf, homogen, i
tunt lager genomskinlig massa av en lös salvas
konsistens utan lukt el. smak. V. är olösligt
i vatten, mycket svårlösligt i sprit,
lättlös-ligt i eter, kloroform, flyktiga och feta oljor.
Smältpunkten växlar mellan 38° och 50° C.
V. fås ur vissa slag av m a s s u t (se
Petroleum, sp. 935). Vissa slag av v. äro vita,
andra, ss. amerikanskt v., gulbruna.
Massan består av en blandning av flera dels
fasta, dels flytande, amorfa kolväten av
metanserien med hög kolhalt — alltså icke fett,
vilket medför fördelen, att preparatet icke
kan härskna. Själva massan kan genom
kraftig gnidning bringas in genom huden. V. har
stor användning som salva. Sv. farmakopéns
preparat är s. k. vitt vaselin. V. ingår som
beståndsdel i flera tekniska preparat.
Konstgjort v. bereder man genom att sätta
paraf-fin el. ceresin till en tyngre mineralolja. C. G. S.
Wascnius, finländsk släkt, härstammar från
borgaren Matts Ersson Bi ur (d. 1743)
i Tavastehus. Konsul Gustaf Otto W.
(1789—1852) var tryckeriägare,
tidningsutgi-vare, bokhandlare och förläggare i
Helsingfors. Söner till honom voro generalkonsul
Adolf Fredrik W. (1829—1903), idkare
av mångsidig affärsverksamhet, bl. a. ledare
av Tervakoski pappersbruk, och prof. G. V.
Vasenius (se d. o.). H. E. P.
Vasenius, Gustaf Valfrid, finländsk
litteraturhistoriker (1848—1928); se släktart.
W a s e n i u s. Blev 1880 docent vid
Helsingfors univ., var 1892—1901 vicebibliotekarie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
