Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Washington (stad) - Washington, Booker Taliaferro - Washington, George - Washingtonkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Washington, B. T.—Washingtonkonferensen
114
de. I de centrala ämbetsverkens
vetenskapliga avd. bedrives ett storartat
forskningsarbete. Stora vetenskapliga centralinstitut äro
förlagda till W., ss. Carnegie institution och
Smithsonian institution (se d. o.), jämte många
lärda sällskap. W. har även talrika högre
undervisningsanstalter, bl. a. flera univ., som
doek ej tillhöra Amerikas största; de
viktigaste äro George Washington university och
Georgetown university. Utom
kongressbiblioteket finnas talrika betydande
specialbibliotek. Av konstmuseerna är Corcoran art
gal-lery viktigast.
Folkbildningen är trots det stora
negerinslaget hög, och blott 1,6 % (bland negrerna
4,1 %) av befolkningen över 10 års ålder
kunna ej skriva och läsa (1920).
Om W:s ställning i administrativt
hänseende se Columbia.
W. intogs 1814 av engelska trupper, varvid
staden nedbrändes. Dess utveckling till en
modern storstad har i hög grad förorsakats av
statsinstitutionernas tillväxt och utvidgning
för unionens växande behov. H. N-n.
Washington [(oå’jnjton], Booker T a 1 i
a-f e r r o, nordamerikansk negerpedagog (1859
—1915). Född slav, blev han vid
negerslaveriets upphävande i Förenta staterna fri,
skaffade sig vid sidan av
ett enkelt
förvärvsarbete undervisning
och blev 1881
föreståndare för en
negerskola i Tuskegee i
Alabama. W. började
nu en energisk
propaganda för
negrernas höjande, skaffade
medel till betydande
utvidgning av sin
skola och lyckades
småningom vinna
allmännare intresse för
sina strävanden, varom vittnar dels att han
inbjöds till Vita huset av presidenten
Roose-velt, dels att han fick jur. doktorsgrad vid
Dartmouthuniv. (1901). Bland hans talrika
skrifter märkas självbiogr. »Up from slavery»
(1901; sv. övers. 1904) och »The story of the
negro» (1909). — Biogr. av B. F. Riley (1916).
Jfr A m e r i k a n s k a negerfrågan, sp.
738 f. V. S-g.*
Washington [coå^inton], George, Förenta
staternas förste president (17 3 2 22/2—17 9 9
14/i2)-Härstammade från en släkt, som vid mitten
av 1600-talet utvandrat från
Northampton-shire i England till Virginia. Fadern var en
ansedd plantageägare. Efter en nödtorftig
boklig utbildning ägnade sig W. åt praktiska
sysslor och gick i staten Virginias tjänst som
lantmätare. Sedan kriget mellan England och
Frankrike 1754 utbrutit, fick W. befäl i
Virginias milis och blev 1755 dess högste chef.
1758 drog sig W. tillbaka från krigstjänsten.
1759 gifte han sig med Martha Custis, en rik
änka, och bodde hädanefter på Mount Vernon,
som han ärvt. Från 1758 medlem av Virginias
representation, valdes W. 1774 till sin stats
ombud vid den s. k. första kontinentala
kongressen i Filadelfia. I frågan om de
nordamerikanska koloniernas ställning till
moderlandet intog W. snarast en opportunistisk och
försonlig ståndpunkt, men han yrkade på att
kolonierna skulle vidhålla sina rättskrav och
ryggade icke tillbaka för utsikten att i
yttersta fall hävda dem med vapenmakt.
Också av den andra kontinentala
kongressen 1775 var W. medlem. När
oavhängighetskriget nu bröt ut, valdes W. till högste
befälhavare för den amerikanska armén. W:s
mogna omdöme och trygga vederhäftighet
kommo härvid i lika mån till sin rätt som
hans sega viljekraft och outtröttliga
organisationsförmåga (se Nordamerikanska
frihetskriget, sp. 1098). Genom sin
insats blev W. en samlande och förlikande
medelpunkt för de stridiga intressena och
strömningarna inom de olika kolonierna, varvid
hans oegennytta framstod som ett
stålsättande föredöme. Då han efter krigets slut 23
dec. 1783 nedlade sitt överbefäl, riktade han
till guvernörerna i kolonierna en
cirkulärskrivelse, där han som mål angav »en oupplöslig
union mellan staterna under ett enda federalt
huvud». Likaså medverkade han ivrigt vid
demobiliseringen, då så många och dryga
anspråk måste tillfredsställas el. avvisas. Såsom
privatman fullföljde W. sina unionssträvanden
och var 1785—87 den ledande inom
enhetsrö-relsen. Ordf, vid konventet i Filadelfia 1787,
gav han sitt personliga stöd åt arbetet på den
nya författningen. I april 1789 valdes han till
president och omvaldes fyra år senare. Hans
mål blev nu att upprätthålla jämvikt mellan
partierna; till sina ministrar kallade han
samtidigt representanter för olika politiska
riktningar. Utåt upprätthöll W. neutralitet. I
sitt framträdande vinnläde sig W. om
anspråkslös, republikansk enkelhet. I sin
berömda farväladress till amerikanska folket
1797 undanbad sig W. omval till
presidentposten. Efter W. ha bl. a. staten W. och
unionens huvudstad uppkallats. Jfr Amerikas
förenta stater, sp. 815 f. — W. C. Ford
har utgivit »Writings» (14 bd, 1889—93), J.
C. Fitzpatrick »The diaries of G. W. 1748
—1799» (1925); W :s budskap och
proklamationer som president föreligga i J. D.
Richard-sons »Messages and papers of the presidents»,
I (1896). Bland biogr. över W. märkas en
av W. Wilson (1897) och en av J. C.
Fitzpatrick (1933). Jfr även Ch. Moore, »The
fa-mily life of G. W.» (1926). — W:s porträtt
återges på vidstående plansch. N. E-ll.
Washingtonkonferensen [wå^inten-], en i
Washington 12 nov. 1921—6 febr. 1922 hållen
konferens om rustningsbegränsning och
Stiila-havspolitik. Inbjudan utfärdades av U. S. A:s
regering 10 juli 1921. Deltagare voro i
förhandlingarna om rustningsbegränsning U. S.
A., Frankrike, Italien, Japan och
Storbritannien samt i förhandlingarna om Kina
dessutom Belgien, Kina, Nederländerna och
Portugal. Bland delegaterna märktes
utrikesministern Hughes och senatorn E. Root för
U. S. A., Briand och Viviani för Frankrike,
Balfour för Storbritannien, varjämte
domi-nions voro företrädda i den brittiska
delegationen. U. S. A:s syfte med konferensen var
att få till stånd en rustningsbegränsning,
särskilt till sjöss. Man ville därför söka
hindra ett förnyande av brittisk-japanska
alliansen, vilken ansågs medföra fortsatt
kapprustning till sjöss, samt önskade dessutom få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
