113 Washington, B. T.—Washingtonkonferensen 114 de. I de centrala ämbetsverkens vetenskapliga avd. bedrives ett storartat forskningsarbete. Stora vetenskapliga centralinstitut äro förlagda till W., ss. Carnegie institution och Smithsonian institution (se d. o.), jämte många lärda sällskap. W. har även talrika högre undervisningsanstalter, bl. a. flera univ., som doek ej tillhöra Amerikas största; de viktigaste äro George Washington university och Georgetown university. Utom kongressbiblioteket finnas talrika betydande specialbibliotek. Av konstmuseerna är Corcoran art gal-lery viktigast. Folkbildningen är trots det stora negerinslaget hög, och blott 1,6 % (bland negrerna 4,1 %) av befolkningen över 10 års ålder kunna ej skriva och läsa (1920). Om W:s ställning i administrativt hänseende se Columbia. W. intogs 1814 av engelska trupper, varvid staden nedbrändes. Dess utveckling till en modern storstad har i hög grad förorsakats av statsinstitutionernas tillväxt och utvidgning för unionens växande behov. H. N-n. Washington [(oå'jnjton], Booker T a 1 i a-f e r r o, nordamerikansk negerpedagog (1859 —1915). Född slav, blev han vid negerslaveriets upphävande i Förenta staterna fri, skaffade sig vid sidan av ett enkelt förvärvsarbete undervisning och blev 1881 föreståndare för en negerskola i Tuskegee i Alabama. W. började nu en energisk propaganda för negrernas höjande, skaffade medel till betydande utvidgning av sin skola och lyckades småningom vinna allmännare intresse för sina strävanden, varom vittnar dels att han inbjöds till Vita huset av presidenten Roose-velt, dels att han fick jur. doktorsgrad vid Dartmouthuniv. (1901). Bland hans talrika skrifter märkas självbiogr. »Up from slavery» (1901; sv. övers. 1904) och »The story of the negro» (1909). — Biogr. av B. F. Riley (1916). Jfr A m e r i k a n s k a negerfrågan, sp. 738 f. V. S-g.* Washington [coå^inton], George, Förenta staternas förste president (17 3 2 22/2—17 9 9 14/i2)-Härstammade från en släkt, som vid mitten av 1600-talet utvandrat från Northampton-shire i England till Virginia. Fadern var en ansedd plantageägare. Efter en nödtorftig boklig utbildning ägnade sig W. åt praktiska sysslor och gick i staten Virginias tjänst som lantmätare. Sedan kriget mellan England och Frankrike 1754 utbrutit, fick W. befäl i Virginias milis och blev 1755 dess högste chef. 1758 drog sig W. tillbaka från krigstjänsten. 1759 gifte han sig med Martha Custis, en rik änka, och bodde hädanefter på Mount Vernon, som han ärvt. Från 1758 medlem av Virginias representation, valdes W. 1774 till sin stats ombud vid den s. k. första kontinentala kongressen i Filadelfia. I frågan om de nordamerikanska koloniernas ställning till moderlandet intog W. snarast en opportunistisk och försonlig ståndpunkt, men han yrkade på att kolonierna skulle vidhålla sina rättskrav och ryggade icke tillbaka för utsikten att i yttersta fall hävda dem med vapenmakt. Också av den andra kontinentala kongressen 1775 var W. medlem. När oavhängighetskriget nu bröt ut, valdes W. till högste befälhavare för den amerikanska armén. W:s mogna omdöme och trygga vederhäftighet kommo härvid i lika mån till sin rätt som hans sega viljekraft och outtröttliga organisationsförmåga (se Nordamerikanska frihetskriget, sp. 1098). Genom sin insats blev W. en samlande och förlikande medelpunkt för de stridiga intressena och strömningarna inom de olika kolonierna, varvid hans oegennytta framstod som ett stålsättande föredöme. Då han efter krigets slut 23 dec. 1783 nedlade sitt överbefäl, riktade han till guvernörerna i kolonierna en cirkulärskrivelse, där han som mål angav »en oupplöslig union mellan staterna under ett enda federalt huvud». Likaså medverkade han ivrigt vid demobiliseringen, då så många och dryga anspråk måste tillfredsställas el. avvisas. Såsom privatman fullföljde W. sina unionssträvanden och var 1785—87 den ledande inom enhetsrö-relsen. Ordf, vid konventet i Filadelfia 1787, gav han sitt personliga stöd åt arbetet på den nya författningen. I april 1789 valdes han till president och omvaldes fyra år senare. Hans mål blev nu att upprätthålla jämvikt mellan partierna; till sina ministrar kallade han samtidigt representanter för olika politiska riktningar. Utåt upprätthöll W. neutralitet. I sitt framträdande vinnläde sig W. om anspråkslös, republikansk enkelhet. I sin berömda farväladress till amerikanska folket 1797 undanbad sig W. omval till presidentposten. Efter W. ha bl. a. staten W. och unionens huvudstad uppkallats. Jfr Amerikas förenta stater, sp. 815 f. — W. C. Ford har utgivit »Writings» (14 bd, 1889—93), J. C. Fitzpatrick »The diaries of G. W. 1748 —1799» (1925); W :s budskap och proklamationer som president föreligga i J. D. Richard-sons »Messages and papers of the presidents», I (1896). Bland biogr. över W. märkas en av W. Wilson (1897) och en av J. C. Fitzpatrick (1933). Jfr även Ch. Moore, »The fa-mily life of G. W.» (1926). — W:s porträtt återges på vidstående plansch. N. E-ll. Washingtonkonferensen [wå^inten-], en i Washington 12 nov. 1921—6 febr. 1922 hållen konferens om rustningsbegränsning och Stiila-havspolitik. Inbjudan utfärdades av U. S. A:s regering 10 juli 1921. Deltagare voro i förhandlingarna om rustningsbegränsning U. S. A., Frankrike, Italien, Japan och Storbritannien samt i förhandlingarna om Kina dessutom Belgien, Kina, Nederländerna och Portugal. Bland delegaterna märktes utrikesministern Hughes och senatorn E. Root för U. S. A., Briand och Viviani för Frankrike, Balfour för Storbritannien, varjämte domi-nions voro företrädda i den brittiska delegationen. U. S. A:s syfte med konferensen var att få till stånd en rustningsbegränsning, särskilt till sjöss. Man ville därför söka hindra ett förnyande av brittisk-japanska alliansen, vilken ansågs medföra fortsatt kapprustning till sjöss, samt önskade dessutom få