Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Washingtonpress—V askning
115
bekräftelse på »den öppna dörrens politik» i
Kina och särskilt hindra Japan att där åt
sig befästa en ekonomiskt och politiskt
förhärskande ställning.
Ett fördrag om sjörustningarnas
begränsning avslöts 6 febr. 1922 mellan de fem ovan
nämnda större sjömakterna. Enighet hade ej
kunnat uppnås rörande begränsning av
flottorna i deras helhet utan endast i fråga om
de största och dyrbaraste fartygen,
slagskeppen och hangarfartygen. U. S. A., Japan och
Storbritannien förbundo sig att avsevärt
minska sina slagskeppsflottor genom
nedskrotning av äldre fartyg; för Frankrike och
Italien medgavs en viss ökning av tonnaget. Det
tillåtna maximitonnaget av slagskepp blev för
Storbritannien och U. S. A. vardera 525,000 ton,
för Japan 315,000 ton samt för Frankrike och
Italien vardera 175,000 ton. Högsta tillåtna
storleken för nya slagfartyg fastställdes till
35,000 ton och högsta kanonkalibern till 16
tum (40,6 cm). Beträffande hangarfartyg
bestämdes det sammanlagda maximitonnaget till
135,000 ton för vardera Storbritannien och
U. S. A., 81,000 ton för Japan och 60,000 ton
för vardera Frankrike och Italien. I fråga om
byggande el. förvärv av övriga slag av
över-vattensfartyg stadgades blott ett
maximiton-nage av 10,000 ton för varje fartyg och en
maximikaliber av 8 tum (20,3 cm) för
bestyck-ningen. Beträffande handelsfartyg stadgades,
att i fredstid inga andra åtgärder finge
vidtagas för deras beväpning än förstärkning av
däck för montering av kanoner med högst
6 tum (15,2 cm) kaliber. Vidare innehöll
fördraget en överenskommelse mellan U. S. A.,
Japan och Storbritannien om upprätthållande
av status quo i fråga om befästningar och
marinbaser inom Stillahavsområdet. — Från
engelsk sida framförda förslag om
avskaffande el. begränsning av u-båtsvapnet kunde
ej genomdrivas. Ett vid konferensen antaget
fördrag ang. regler för u-båtars uppträdande
i krigstid, särskilt avseende inskränkning av
deras användning i handelskriget, samt ang.
förbud mot användning för krigsändamål av
giftiga gaser erhöll icke gällande kraft. Se
vidare Kryssare och
Rustningsbe-gränsning.
En juristkommitté, vilken till följd av vid
konferensen fattat beslut sammanträdde i
Haag dec. 1922—febr. 1923, utarbetade regler
för luftkrig samt radiotelegrafi i krig, som
dock ej lett till en internationell
överenskommelse.
Med avseende på de östasiatiska frågorna
nåddes vid W. betydande resultat. Den
eng-elsk-japanska alliansen sattes ur kraft. I
stället upprättades ett fördrag mellan U. S. A.,
Frankrike, Japan och Storbritannien
(fyr-maktsfördraget el.
Stillahavsfördra-get), vari parterna överenskommo att
respektera varandras rättigheter i fråga om
öbesitt-ningar i Stillahavsområdet; i händelse av tvist
dem emellan rörande dessa rättigheter skola
samtliga parter mötas vid en konferens för
frågans ordnande; om sagda rättigheter hotas
genom angrepp av någon annan makt, skola
de fördragsslutande träda i förbindelse med
varandra för att överenskomma om de
åtgärder, som kunna vara påkallade. Vidare
enades samtliga konferensmakter om fyra av
116
Root formulerade principer, enl. vilka de i
Kina intresserade makterna förbundo sig att
respektera Kinas suveränitet, oberoende,
territoriella och administrativa integritet, att
lämna Kina full möjlighet att självt utveckla
och bibehålla en verksam och stabil styrelse,
att upprätthålla grundsatsen om jämlikhet för
alla makter i fråga om handel och industri i
Kina samt att avstå från att där söka skaffa
sig särskilda privilegier. Dessa principer ligga
till grund för det mellan konferensmakterna
avslutade s. k. niomaktsfördraget av
6 febr. 1922. Samtidigt antogs en traktat
beträffande revision av kinesiska tulltariffen,
åsyftande att bereda Kina ökade
statsinkomster. Andra makter, som hade traktater med
Kina, inbjödos att ansluta sig till dessa båda
överenskommelser; på grund härav har bl. a.
Sverige anslutit sig till dem. Vidare beslöts
indragning av de utländska postkontoren i
Kina, och exterritorialitetsrättigheternas
avveckling ställdes genom ett principuttalande
i utsikt. Genom vid sidan av konferensen
förda separata underhandlingar träffades ett
par viktiga överenskommelser, näml, mellan
Japan och Kina rörande Shan-tung (se d. o.),
i samband varmed Japan återlämnade
Kiaut-schou (se d. o.) till Kina och även övriga
makter lovade att återlämna sina
arrendeområden, samt mellan Japan och U. S. A. rörande
ön Yap (se d. o.). — Jfr Kina, sp. 719 ff.
Om den i Washington 1919 hållna
konferensen för arbetarfrågor se
Internationella arbetsorganisationen, sp.
673. T. G-l.
Washingtonpress [<oå’Jiiiton-], se
Tryckpress, sp. 687.
Washingtonuniversitetet [coå^iqton-], se
Saint Louis.
Vasill’, Comte Paul, se Adam, J.
VasVlij (grek. Basi/leios), ryska furstar. —
1. V. Dimitrijevitj, storfurste av
Moskva (reg. 1389—1425), son till Dimitrij
Donskoj, svärson till Vytautas av Litauen. V.
utbredde Moskvas välde i Volgalandet. — 2. V.
Vasiljevitj (reg. 1425—62), son till V. 1.
— 3. V. Ivanovitj (reg. 1505—33),
sonson till V. 2. Om V. 2—3 se Ryssland,
sp. 1340. — 4. V. Sjujskij (reg. 1606—10)
tillhörde en gren av Rurikska huset, som
fordom regerat i Suzdal, var en av ledarna för
oppositionen mot den förste falske Dimitrij
och utropades efter dennes fall till tsar. Som
regent under den stora oredans tid var han
vanmäktig, slöt 1609 på hårda villkor förbund
med Karl IX av Sverige men avsattes 1610
och dog 1612 som polsk fånge. — Jfr H.
Alm-quist, »Sverige och Ryssland 1595—1611»
(1907). (A. A-t.)
Vasklot, uthamn till Vasa (se d. o.) i
Finland, 3 km från staden.
Vaskmalmsförekomster, i form av sand och
grus i sjö- el. flodbäddar förekommande malm
el. metallhaltiga avlagringar, bildade genom
avsättning av borttransporterat samt därvid
i viss mån anrikat, vittrat och eroderat
material. De viktigaste v. äro sådana, som föra
guld, platina och tennmalm. E. S. B.
Vaskning, primitivt
anrikningsförfarande-som begagnas för utvinning av guld, platina
och tennmalm ur lösa avlagringar av sand
och grus (vaskbergsavlagringar). — Gudvask-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
