Washingtonpress—V askning 115 bekräftelse på »den öppna dörrens politik» i Kina och särskilt hindra Japan att där åt sig befästa en ekonomiskt och politiskt förhärskande ställning. Ett fördrag om sjörustningarnas begränsning avslöts 6 febr. 1922 mellan de fem ovan nämnda större sjömakterna. Enighet hade ej kunnat uppnås rörande begränsning av flottorna i deras helhet utan endast i fråga om de största och dyrbaraste fartygen, slagskeppen och hangarfartygen. U. S. A., Japan och Storbritannien förbundo sig att avsevärt minska sina slagskeppsflottor genom nedskrotning av äldre fartyg; för Frankrike och Italien medgavs en viss ökning av tonnaget. Det tillåtna maximitonnaget av slagskepp blev för Storbritannien och U. S. A. vardera 525,000 ton, för Japan 315,000 ton samt för Frankrike och Italien vardera 175,000 ton. Högsta tillåtna storleken för nya slagfartyg fastställdes till 35,000 ton och högsta kanonkalibern till 16 tum (40,6 cm). Beträffande hangarfartyg bestämdes det sammanlagda maximitonnaget till 135,000 ton för vardera Storbritannien och U. S. A., 81,000 ton för Japan och 60,000 ton för vardera Frankrike och Italien. I fråga om byggande el. förvärv av övriga slag av över-vattensfartyg stadgades blott ett maximiton-nage av 10,000 ton för varje fartyg och en maximikaliber av 8 tum (20,3 cm) för bestyck-ningen. Beträffande handelsfartyg stadgades, att i fredstid inga andra åtgärder finge vidtagas för deras beväpning än förstärkning av däck för montering av kanoner med högst 6 tum (15,2 cm) kaliber. Vidare innehöll fördraget en överenskommelse mellan U. S. A., Japan och Storbritannien om upprätthållande av status quo i fråga om befästningar och marinbaser inom Stillahavsområdet. — Från engelsk sida framförda förslag om avskaffande el. begränsning av u-båtsvapnet kunde ej genomdrivas. Ett vid konferensen antaget fördrag ang. regler för u-båtars uppträdande i krigstid, särskilt avseende inskränkning av deras användning i handelskriget, samt ang. förbud mot användning för krigsändamål av giftiga gaser erhöll icke gällande kraft. Se vidare Kryssare och Rustningsbe-gränsning. En juristkommitté, vilken till följd av vid konferensen fattat beslut sammanträdde i Haag dec. 1922—febr. 1923, utarbetade regler för luftkrig samt radiotelegrafi i krig, som dock ej lett till en internationell överenskommelse. Med avseende på de östasiatiska frågorna nåddes vid W. betydande resultat. Den eng-elsk-japanska alliansen sattes ur kraft. I stället upprättades ett fördrag mellan U. S. A., Frankrike, Japan och Storbritannien (fyr-maktsfördraget el. Stillahavsfördra-get), vari parterna överenskommo att respektera varandras rättigheter i fråga om öbesitt-ningar i Stillahavsområdet; i händelse av tvist dem emellan rörande dessa rättigheter skola samtliga parter mötas vid en konferens för frågans ordnande; om sagda rättigheter hotas genom angrepp av någon annan makt, skola de fördragsslutande träda i förbindelse med varandra för att överenskomma om de åtgärder, som kunna vara påkallade. Vidare enades samtliga konferensmakter om fyra av 116 Root formulerade principer, enl. vilka de i Kina intresserade makterna förbundo sig att respektera Kinas suveränitet, oberoende, territoriella och administrativa integritet, att lämna Kina full möjlighet att självt utveckla och bibehålla en verksam och stabil styrelse, att upprätthålla grundsatsen om jämlikhet för alla makter i fråga om handel och industri i Kina samt att avstå från att där söka skaffa sig särskilda privilegier. Dessa principer ligga till grund för det mellan konferensmakterna avslutade s. k. niomaktsfördraget av 6 febr. 1922. Samtidigt antogs en traktat beträffande revision av kinesiska tulltariffen, åsyftande att bereda Kina ökade statsinkomster. Andra makter, som hade traktater med Kina, inbjödos att ansluta sig till dessa båda överenskommelser; på grund härav har bl. a. Sverige anslutit sig till dem. Vidare beslöts indragning av de utländska postkontoren i Kina, och exterritorialitetsrättigheternas avveckling ställdes genom ett principuttalande i utsikt. Genom vid sidan av konferensen förda separata underhandlingar träffades ett par viktiga överenskommelser, näml, mellan Japan och Kina rörande Shan-tung (se d. o.), i samband varmed Japan återlämnade Kiaut-schou (se d. o.) till Kina och även övriga makter lovade att återlämna sina arrendeområden, samt mellan Japan och U. S. A. rörande ön Yap (se d. o.). — Jfr Kina, sp. 719 ff. Om den i Washington 1919 hållna konferensen för arbetarfrågor se Internationella arbetsorganisationen, sp. 673. T. G-l. Washingtonpress [<oå'Jiiiton-], se Tryckpress, sp. 687. Washingtonuniversitetet [coå^iqton-], se Saint Louis. Vasill', Comte Paul, se Adam, J. VasVlij (grek. Basi/leios), ryska furstar. — 1. V. Dimitrijevitj, storfurste av Moskva (reg. 1389—1425), son till Dimitrij Donskoj, svärson till Vytautas av Litauen. V. utbredde Moskvas välde i Volgalandet. — 2. V. Vasiljevitj (reg. 1425—62), son till V. 1. — 3. V. Ivanovitj (reg. 1505—33), sonson till V. 2. Om V. 2—3 se Ryssland, sp. 1340. — 4. V. Sjujskij (reg. 1606—10) tillhörde en gren av Rurikska huset, som fordom regerat i Suzdal, var en av ledarna för oppositionen mot den förste falske Dimitrij och utropades efter dennes fall till tsar. Som regent under den stora oredans tid var han vanmäktig, slöt 1609 på hårda villkor förbund med Karl IX av Sverige men avsattes 1610 och dog 1612 som polsk fånge. — Jfr H. Alm-quist, »Sverige och Ryssland 1595—1611» (1907). (A. A-t.) Vasklot, uthamn till Vasa (se d. o.) i Finland, 3 km från staden. Vaskmalmsförekomster, i form av sand och grus i sjö- el. flodbäddar förekommande malm el. metallhaltiga avlagringar, bildade genom avsättning av borttransporterat samt därvid i viss mån anrikat, vittrat och eroderat material. De viktigaste v. äro sådana, som föra guld, platina och tennmalm. E. S. B. Vaskning, primitivt anrikningsförfarande-som begagnas för utvinning av guld, platina och tennmalm ur lösa avlagringar av sand och grus (vaskbergsavlagringar). — Gudvask-