Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wavrinsky, Edvard Otto Vilhelm - Wawrinsky, Richard August - Vavtrudnismal - Vax - Vaxblomma - Vaxbönor - Vaxduk - Waxell, Sven Larsson - Vaxholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Wawrinsky, R. A.—Vaxholm
172
Från 1894 var han ledamot av
Interparla-mentariska unionens råd och av fredsbyrån
i Bern. W. startade och var dir. för en
revisionsbyrå, garantiförsäkringsbolaget Tre
kronor’ samt olycksfallsförsäkringsföreningen
Röda korset. O. E-d.
Wawri’nsky, Richard August, läkare
(1852—1933), bror till E. O. V. W. Blev med.
dr 1883, var 1877—83 praktiserande läkare i
Norrköping, 1883—92 sundhetsinspektör i
Stockholm och därjämte 1883—93 överläkare
vid epidemisjukhuset och samtidigt docent
(1889—91) i allmän hälsovårdslära vid Karol.
inst. 1891—1909 var W. medicinalråd i
Medicinalstyrelsen. W. satt i Andra kammaren
1903—08 och 1914 (B-riksdagen; frisinnad).
Bland hans viktigaste skrifter märkas »Om
fosterbarnsväsendet och dess ordnande i
Stockholm» (1892), »Sveriges lasarettsväsende förr
och nu» (1906) och »Handledning för läkare
och jurister i Sveriges civila
medicinalför-valtning» (1910). (Ljd.)
Vavtrudnismal (isl. VafprüdnismåV),
mytologisk eddadikt. Oden beger sig, förklädd till
en vandrare Gagnråd (»den som råder gagn»),
till den vise jätten Vavtrudner för att tävla
med honom i visdom. Först frågar jätten, och
Oden svarar; sedan byta de roller. Jätten ger
först svar på allt men måste slutligen ge
tappt, varefter han mister sitt huvud. För
kännedomen om den nordiska hedendomens
mytologi är V. av stor betydelse. E. W-én.
Vax förekommer i både djur- och växtriket.
V. äro fettliknande ämnen men spjälkas
betydligt svårare än fetterna själva. I kemiskt
hänseende utgöras de av estrar av fettsyror
och envärda alkoholer. Bland viktigare v.
märkas följ. Bi vax erhålles ur
honungs-biets vaxkakor (se B i n). Det består
huvudsaki. av den i alkohol olösliga palmitinsyrans
myricylester (m y r i c i n) och fri cerotinsyra
(c e r i n), som är löslig i alkohol. Bivax är
i orent tillstånd gult till färgen, i rent vitt;
det nyttjas till vaxljus och vaxfigurer, till
boning samt som tillsats till salvor, plåster
och skokräm. Stundom förfalskas det genom
inblandning av ceresin (se d. o.), talg,
stearin-syra o. dyl. U 11 f e 11 erhålles genom
extrak-tion av fårull med bensin el. trikloretylen
samt ur lutarna från ulltvättarna. L a n o 1 i n
(se d. o.) nyttjas till beredning av läderfett,
adhesionsfett m. m. samt till kosmetiska
preparat. Bland från djurriket hämtat v.
märkes även valrav (se d. o.). K a r n a u b
a-v a x är ett växtvax från Brasilien (jfr V
axpalm e r). Det har en mycket hög smpt,
omkr. 90° C, och nyttjas som tillsats till
skokräm, brevlack m. m. I. B.
Vaxblomma, bot., seCerinthe och
Porslinsblomma.
Vaxbönor, bot., se Bönsläktet.
Vaxduk kallades urspr. linnelärft, som
gjorts vattentätt genom överdragning med en
verklig vaxlösning. Numera förstås med v.
vävnader av bomull, linne el. jute, som
överdragits med ett böjligt, färgat lager av
lin-olje- el. annan fernissa och därjämte ofta
försetts med tryckta mönster samt lackerats. På
en god v. får beläggningen ej spricka, om
varan vikes. Tunn v. för förbandsändamål
kallas v a x t a f t. G. H-r.
Waxell, Sven Larsson, sjöfarande, upp-
Bild 1.
Vaxholms vapen.
I fält av silver en röd
borg, uppskjutande från
en av en vågskura
bildad, blå stam, med svart
kupol på kärntornet och
två svenska örlogsflaggor,
den ena blåsande från
högra bastionen, den
andra från kärnan; över
vänstra bastionen
uppskjuter ett framifrån sett,
rött segelfartyg med blå
vimpel.
täckare (f. i Stockholm 1701; dödsår okänt).
Gick i rysk sjötjänst, deltog i Berings (se
d. o.) andra Kamtsjatkaexpedition 1733 ff.
och blev 1741 förste löjtnant på »S:t Peter».
På återvägen dogo många i skörbjugg, bland
dem Bering, och skeppet strandade på
Berings-ön. Befälet övertogs av W., som genom sin
rådighet räddade de skeppsbrutna genom att
ordna fångst på barkdjuret (se Stellers
s j ö k o) och lät bygga ett nytt skepp av
vrakspillrorna. W. förde värdefulla samlingar
till Petropavlovsk aug. 1742 och nästa vår till
Ochotsk samt landvägen till Petersburg, där
han blev kapten och adlades. Lönnb.
Vaxholm. 1. Stad i Stockholms läns
Upplandsdel, n. ö. om Stockholm, i Stockholms
inre skärgård; 642 har, 2,903 inv. (1933). V.
omfattar den långsträckta, bergiga Vaxön,
på vars ö. del själva
staden ligger, samt ö.
därom Rindö (se d. o.)
och omgivande holmar,
bl. a. Vaxholmen med
Vaxholms kastell (se
kartan) i
Vaxholms-sundet. Med
fastlandet förbindes staden
sedan 1926 genom en
bro över Pålsundet
i s. De flesta gatorna
äro smala, backiga
och krokiga. Stadens
förnämsta byggnader
äro kyrkan (invigd
1803), rådhuset
(ombyggt 1925), hotellet
och de militära
anläggningarna (se
Vaxholms fästning);
f. ö. finnas mest
trähus. V. är ett
sommartid betydande
trafik- och
handelscent-rum för kringliggande
skärgård samt är
militär förläggningsort.
V:s nya ångfartygs-a.-b :s båtar förmedla täta
ångbåtsförbindelser med Stockholm och i
anslutning därtill passbåtsförbindelser med
kringliggande öar. Hamnen har en kajlängd
av 252 m och ett kajdjup av 2,2—5 m. V. har
samrealskola, sjukstuga och sjukhem
(landstingets). Tax.-värde å fastighet 27,942,600 kr.
(1932), därav å skattefri 16,511,600 kr., tax.
inkomst 3,749,770 kr., tillgångar vid
årsskiftet 1931/32 2,346,501 kr. och skulder 635,350
kr. Om V :s församl. se nedan 2. G. R-ll.
V. har uppstått i samband med
fästnings-anläggningen. 1558 tillbytte sig kronan av
Per Brahe d. ä. h. och s. Vaxön, där en
köping började anläggas. 1638 innehades V. av
drottning Maria Eleonora. 1647 förordnades,
att Vaxholmen och Vaxön skulle läggas under
Amiralitetskollegium och Vaxön skulle bilda
en »fläck eller liten stad». Fullständiga
stads-rättigheter utfärdades trol. 1652. På
1860-och 1870-talet var V. stockholmarnas kanske
mest frekventerade bad- och sommarnöjesort.
Genom 1901 års härordningsbeslut blev staden
en betydande garnisonsort. Rindön
inkorporerades 1913. Jfr »V.» av K. Martin i
»Sveriges städer», 1 (1926). Å. S-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
