171 Wawrinsky, R. A.—Vaxholm 172 Från 1894 var han ledamot av Interparla-mentariska unionens råd och av fredsbyrån i Bern. W. startade och var dir. för en revisionsbyrå, garantiförsäkringsbolaget Tre kronor' samt olycksfallsförsäkringsföreningen Röda korset. O. E-d. Wawri'nsky, Richard August, läkare (1852—1933), bror till E. O. V. W. Blev med. dr 1883, var 1877—83 praktiserande läkare i Norrköping, 1883—92 sundhetsinspektör i Stockholm och därjämte 1883—93 överläkare vid epidemisjukhuset och samtidigt docent (1889—91) i allmän hälsovårdslära vid Karol. inst. 1891—1909 var W. medicinalråd i Medicinalstyrelsen. W. satt i Andra kammaren 1903—08 och 1914 (B-riksdagen; frisinnad). Bland hans viktigaste skrifter märkas »Om fosterbarnsväsendet och dess ordnande i Stockholm» (1892), »Sveriges lasarettsväsende förr och nu» (1906) och »Handledning för läkare och jurister i Sveriges civila medicinalför-valtning» (1910). (Ljd.) Vavtrudnismal (isl. VafprüdnismåV), mytologisk eddadikt. Oden beger sig, förklädd till en vandrare Gagnråd (»den som råder gagn»), till den vise jätten Vavtrudner för att tävla med honom i visdom. Först frågar jätten, och Oden svarar; sedan byta de roller. Jätten ger först svar på allt men måste slutligen ge tappt, varefter han mister sitt huvud. För kännedomen om den nordiska hedendomens mytologi är V. av stor betydelse. E. W-én. Vax förekommer i både djur- och växtriket. V. äro fettliknande ämnen men spjälkas betydligt svårare än fetterna själva. I kemiskt hänseende utgöras de av estrar av fettsyror och envärda alkoholer. Bland viktigare v. märkas följ. Bi vax erhålles ur honungs-biets vaxkakor (se B i n). Det består huvudsaki. av den i alkohol olösliga palmitinsyrans myricylester (m y r i c i n) och fri cerotinsyra (c e r i n), som är löslig i alkohol. Bivax är i orent tillstånd gult till färgen, i rent vitt; det nyttjas till vaxljus och vaxfigurer, till boning samt som tillsats till salvor, plåster och skokräm. Stundom förfalskas det genom inblandning av ceresin (se d. o.), talg, stearin-syra o. dyl. U 11 f e 11 erhålles genom extrak-tion av fårull med bensin el. trikloretylen samt ur lutarna från ulltvättarna. L a n o 1 i n (se d. o.) nyttjas till beredning av läderfett, adhesionsfett m. m. samt till kosmetiska preparat. Bland från djurriket hämtat v. märkes även valrav (se d. o.). K a r n a u b a-v a x är ett växtvax från Brasilien (jfr V axpalm e r). Det har en mycket hög smpt, omkr. 90° C, och nyttjas som tillsats till skokräm, brevlack m. m. I. B. Vaxblomma, bot., seCerinthe och Porslinsblomma. Vaxbönor, bot., se Bönsläktet. Vaxduk kallades urspr. linnelärft, som gjorts vattentätt genom överdragning med en verklig vaxlösning. Numera förstås med v. vävnader av bomull, linne el. jute, som överdragits med ett böjligt, färgat lager av lin-olje- el. annan fernissa och därjämte ofta försetts med tryckta mönster samt lackerats. På en god v. får beläggningen ej spricka, om varan vikes. Tunn v. för förbandsändamål kallas v a x t a f t. G. H-r. Waxell, Sven Larsson, sjöfarande, upp- Bild 1. Vaxholms vapen. I fält av silver en röd borg, uppskjutande från en av en vågskura bildad, blå stam, med svart kupol på kärntornet och två svenska örlogsflaggor, den ena blåsande från högra bastionen, den andra från kärnan; över vänstra bastionen uppskjuter ett framifrån sett, rött segelfartyg med blå vimpel. täckare (f. i Stockholm 1701; dödsår okänt). Gick i rysk sjötjänst, deltog i Berings (se d. o.) andra Kamtsjatkaexpedition 1733 ff. och blev 1741 förste löjtnant på »S:t Peter». På återvägen dogo många i skörbjugg, bland dem Bering, och skeppet strandade på Berings-ön. Befälet övertogs av W., som genom sin rådighet räddade de skeppsbrutna genom att ordna fångst på barkdjuret (se Stellers s j ö k o) och lät bygga ett nytt skepp av vrakspillrorna. W. förde värdefulla samlingar till Petropavlovsk aug. 1742 och nästa vår till Ochotsk samt landvägen till Petersburg, där han blev kapten och adlades. Lönnb. Vaxholm. 1. Stad i Stockholms läns Upplandsdel, n. ö. om Stockholm, i Stockholms inre skärgård; 642 har, 2,903 inv. (1933). V. omfattar den långsträckta, bergiga Vaxön, på vars ö. del själva staden ligger, samt ö. därom Rindö (se d. o.) och omgivande holmar, bl. a. Vaxholmen med Vaxholms kastell (se kartan) i Vaxholms-sundet. Med fastlandet förbindes staden sedan 1926 genom en bro över Pålsundet i s. De flesta gatorna äro smala, backiga och krokiga. Stadens förnämsta byggnader äro kyrkan (invigd 1803), rådhuset (ombyggt 1925), hotellet och de militära anläggningarna (se Vaxholms fästning); f. ö. finnas mest trähus. V. är ett sommartid betydande trafik- och handelscent-rum för kringliggande skärgård samt är militär förläggningsort. V:s nya ångfartygs-a.-b :s båtar förmedla täta ångbåtsförbindelser med Stockholm och i anslutning därtill passbåtsförbindelser med kringliggande öar. Hamnen har en kajlängd av 252 m och ett kajdjup av 2,2—5 m. V. har samrealskola, sjukstuga och sjukhem (landstingets). Tax.-värde å fastighet 27,942,600 kr. (1932), därav å skattefri 16,511,600 kr., tax. inkomst 3,749,770 kr., tillgångar vid årsskiftet 1931/32 2,346,501 kr. och skulder 635,350 kr. Om V :s församl. se nedan 2. G. R-ll. V. har uppstått i samband med fästnings-anläggningen. 1558 tillbytte sig kronan av Per Brahe d. ä. h. och s. Vaxön, där en köping började anläggas. 1638 innehades V. av drottning Maria Eleonora. 1647 förordnades, att Vaxholmen och Vaxön skulle läggas under Amiralitetskollegium och Vaxön skulle bilda en »fläck eller liten stad». Fullständiga stads-rättigheter utfärdades trol. 1652. På 1860-och 1870-talet var V. stockholmarnas kanske mest frekventerade bad- och sommarnöjesort. Genom 1901 års härordningsbeslut blev staden en betydande garnisonsort. Rindön inkorporerades 1913. Jfr »V.» av K. Martin i »Sveriges städer», 1 (1926). Å. S-n.