Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Vautel—Wavrinsky, E. O. V.
170
och utförde en mängd
mineralanalyser,
utmärkta av stor
precision. I ett stort, 1813
—14 utgivet arbete
angav han metoder
att skilja de då
delvis nyupptäckta
platinametallerna. Även
i organisk kemi
utförde han viktiga
arbeten. V:s
laboratorium kan betecknas
som en av Frankrikes
första undervisningsanstalter i kemi. G. S-ck.
Vautel [våtä’1], C 1 é m e n t, fransk
publicist (f. 1876). V. har skapat sig ett populärt
namn som en av Parispressens kvickaste
krönikörer med sin dagliga kåserispalt i Le
Journal, där han låter sin frimodiga äktparisiska
»blague» flöda i tjänst hos en gammaldags
småborgerlig bon sens. Han har också utgivit
humoristiska romaner, som gjort stor lycka,
även i dramatiserad form: »Mon curé chez
les riches» (1923; »Våran kyrkoherde hos de
rika», 1927), »Mon curé chez les pauvres»
(1925), »Je suis un affreux bourgeois» (1926;
»Bara en borgare», 1927), »L’amour ä la
pa-risienne» (1927; »Parisiskan och kärleken»,
s. å.) m. fl. Kj. S-g.
Wåu’ters, É m i 1 e, belgisk målare (1846—
1933), elev av bl. a. J. L. Géröme i Paris.
Han utförde »Maria av Burgund avlägger ed
i Bryssel 1477» (i rådhusets trapphus i
Bryssel) o. a. historiemålningar, fyllda av
dramatiskt liv, en stor, färgrik ökenbild med
massor av människor, kameler och hästar samt
virtuosmässigt uppfattade porträtt. E. L-k.
Vautier [våtie’], Marc Louis
Benjamin, schweizisk målare (1829—98), prof, i
Diisseldorf 1866. V. ägnade sig åt
genremåleri, främst med ämnen ur bondelivet. Flera
av hans arbeten blevo mycket populära.
Berömda äro hans illustrationer till
Immer-manns bondehistoria »Oberhof». -— Monogr.
av A. Rosenberg (1897). (E. L-k.)
Vauvenargues [våvna’rg], Luc de C 1
a-piers de, markis, fransk filosof (1715—47).
Var militär men fick taga avsked på grund
av svag hälsa. V. skrev bl. a. »Introduction
å la connaissance de 1’esprit humain, suivie
de réflexions et de maximes» (1747). Han var
mindre en vetenskaplig tänkare än en fin,
kultiverad epigrammatisk författare och skarp
människoobservatör, varmt hävdande
moralens rätt. Nietzsche studerade hans skrifter.
V:s »(Euvres morales» utkommo i 3 bd 1874
—75. — Litt.: E. Gosse, »Three french
moralists» (1918); eng. monogr. av May Wallas
(1928), ty. av H. Rabow (1932); Sybil Norman,
»V. d’après sa correspondance» (1929).
Vauxhall [eng. uttal vå’kshå’1, sv. [-vå’ks-hall],-] {+vå’ks-
hall],+} urspr. namn på en nöjesträdgård för
konserter, baler o. dyl. i London 1660—1859;
v. funnos sedan på flera håll, i Stockholm
en 1796—1801 i Kungsträdgården (se d. o.).
Vaux-le-Vicomte [vå’-la-vikä’t], slott i fr.
dep. Seine-et-Marne, 6 km n. ö. om Melun.
Uppfördes 1655—61 av L. Levau för N.
Fou-quet; det inre dekorerades av Ch. Lebrun och
P. Mignard. Den berömda parken anlades av
A. Lenötre (se Trädgårdskonst, bild 9).
Wa’wel, se K r a k a u och plansch vid d. o.
Vavilov [-vi’tef], Nikolaj Ivanovitj.
rysk botanist och ärftlighetsforskare (f. 1887).
Var först prof, vid univ. i Saratov, blev 1920
dir. för USSR:s institut för experimentell
botanik i Leningrad och 1930 dir. för ryska
vet.-akad:s genetiska laboratorium där. V.
har särskilt sysslat med nedärvningen av
växternas immunitet mot parasiter samt
kulturväxternas uppkomst och utbredning. I
samband härmed har han även utfört ett
betydelsefullt arbete som växtförädlare och genom
att introducera nya arter och former av
kulturväxter. V. och hans medhjälpare ha
företagit en mängd expeditioner till olika delar
av jordklotet, och på grundval av därvid
gjorda iakttagelser har V. uppställt fem centra
för uppkomsten av kulturväxterna: 1) s. v.
Asien (bl. a. vete, råg, småfröiga ärter, morot,
indisk bomull, aprikos, mandel), 2) s. ö. Asien
(bl. a. sojaböna, korsblomstriga rotfrukter,
vissa slag av lök och bönor, persikor), 3)
Medelhavsländerna (bl. a. oliv, fikon, ärter,
linser), 4) n. ö. bergiga Afrika, särskilt
Abessinien (bl. a. hårdvete, korn, rödkärnigt vete,
vissa slag av ärter och havre), 5)
Centralamerika, Peru och Chile (bl. a. potatis,
jordärt-skocka, majs, pumpor, tobak, amerikansk
bomull). Såväl V:s immunitetsforskningar som
den av honom uppställda lagen om homologa
serier för variationen inom olika arter och
slutligen hans växtgeografiska och genetiska
studier över kulturväxternas uppkomst ha
vunnit allmänt beaktande inom biologiska
kretsar i hela världen. G. N.-L.
Wavrknsky, Edvard Otto Vilhelm,
nykterhets- och fredsivrare, politiker,
försäkringsman (1848—1924),
bror till R. A. W.
Var underlöjtnant vid
Göta art.-reg:te 1868
—73, grundläde
Göteborgs arbetareinstitut,
vars föreståndare han
var 1883—86, och var
internationell chef för
Godtemplarorden 1905
—20. Led. av Andra
kammaren 1891—1911
och av Första
kammaren 1912—21, tog han
initiativ till bildande av den svenska
inter-parlamentariska fredsgruppen, vars styrelse
han tillhörde under hela sin riksdagstid.
Vaux-le-Vicomte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
