169 Vautel—Wavrinsky, E. O. V. 170 och utförde en mängd mineralanalyser, utmärkta av stor precision. I ett stort, 1813 —14 utgivet arbete angav han metoder att skilja de då delvis nyupptäckta platinametallerna. Även i organisk kemi utförde han viktiga arbeten. V:s laboratorium kan betecknas som en av Frankrikes första undervisningsanstalter i kemi. G. S-ck. Vautel [våtä'1], C 1 é m e n t, fransk publicist (f. 1876). V. har skapat sig ett populärt namn som en av Parispressens kvickaste krönikörer med sin dagliga kåserispalt i Le Journal, där han låter sin frimodiga äktparisiska »blague» flöda i tjänst hos en gammaldags småborgerlig bon sens. Han har också utgivit humoristiska romaner, som gjort stor lycka, även i dramatiserad form: »Mon curé chez les riches» (1923; »Våran kyrkoherde hos de rika», 1927), »Mon curé chez les pauvres» (1925), »Je suis un affreux bourgeois» (1926; »Bara en borgare», 1927), »L’amour ä la pa-risienne» (1927; »Parisiskan och kärleken», s. å.) m. fl. Kj. S-g. Wåu'ters, É m i 1 e, belgisk målare (1846— 1933), elev av bl. a. J. L. Géröme i Paris. Han utförde »Maria av Burgund avlägger ed i Bryssel 1477» (i rådhusets trapphus i Bryssel) o. a. historiemålningar, fyllda av dramatiskt liv, en stor, färgrik ökenbild med massor av människor, kameler och hästar samt virtuosmässigt uppfattade porträtt. E. L-k. Vautier [våtie'], Marc Louis Benjamin, schweizisk målare (1829—98), prof, i Diisseldorf 1866. V. ägnade sig åt genremåleri, främst med ämnen ur bondelivet. Flera av hans arbeten blevo mycket populära. Berömda äro hans illustrationer till Immer-manns bondehistoria »Oberhof». -— Monogr. av A. Rosenberg (1897). (E. L-k.) Vauvenargues [våvna'rg], Luc de C 1 a-piers de, markis, fransk filosof (1715—47). Var militär men fick taga avsked på grund av svag hälsa. V. skrev bl. a. »Introduction å la connaissance de 1’esprit humain, suivie de réflexions et de maximes» (1747). Han var mindre en vetenskaplig tänkare än en fin, kultiverad epigrammatisk författare och skarp människoobservatör, varmt hävdande moralens rätt. Nietzsche studerade hans skrifter. V:s »(Euvres morales» utkommo i 3 bd 1874 —75. — Litt.: E. Gosse, »Three french moralists» (1918); eng. monogr. av May Wallas (1928), ty. av H. Rabow (1932); Sybil Norman, »V. d’après sa correspondance» (1929). Vauxhall [eng. uttal vå'kshå'1, sv. [-vå'ks-hall],-] {+vå'ks- hall],+} urspr. namn på en nöjesträdgård för konserter, baler o. dyl. i London 1660—1859; v. funnos sedan på flera håll, i Stockholm en 1796—1801 i Kungsträdgården (se d. o.). Vaux-le-Vicomte [vå'-la-vikä't], slott i fr. dep. Seine-et-Marne, 6 km n. ö. om Melun. Uppfördes 1655—61 av L. Levau för N. Fou-quet; det inre dekorerades av Ch. Lebrun och P. Mignard. Den berömda parken anlades av A. Lenötre (se Trädgårdskonst, bild 9). Wa'wel, se K r a k a u och plansch vid d. o. Vavilov [-vi'tef], Nikolaj Ivanovitj. rysk botanist och ärftlighetsforskare (f. 1887). Var först prof, vid univ. i Saratov, blev 1920 dir. för USSR:s institut för experimentell botanik i Leningrad och 1930 dir. för ryska vet.-akad:s genetiska laboratorium där. V. har särskilt sysslat med nedärvningen av växternas immunitet mot parasiter samt kulturväxternas uppkomst och utbredning. I samband härmed har han även utfört ett betydelsefullt arbete som växtförädlare och genom att introducera nya arter och former av kulturväxter. V. och hans medhjälpare ha företagit en mängd expeditioner till olika delar av jordklotet, och på grundval av därvid gjorda iakttagelser har V. uppställt fem centra för uppkomsten av kulturväxterna: 1) s. v. Asien (bl. a. vete, råg, småfröiga ärter, morot, indisk bomull, aprikos, mandel), 2) s. ö. Asien (bl. a. sojaböna, korsblomstriga rotfrukter, vissa slag av lök och bönor, persikor), 3) Medelhavsländerna (bl. a. oliv, fikon, ärter, linser), 4) n. ö. bergiga Afrika, särskilt Abessinien (bl. a. hårdvete, korn, rödkärnigt vete, vissa slag av ärter och havre), 5) Centralamerika, Peru och Chile (bl. a. potatis, jordärt-skocka, majs, pumpor, tobak, amerikansk bomull). Såväl V:s immunitetsforskningar som den av honom uppställda lagen om homologa serier för variationen inom olika arter och slutligen hans växtgeografiska och genetiska studier över kulturväxternas uppkomst ha vunnit allmänt beaktande inom biologiska kretsar i hela världen. G. N.-L. Wavrknsky, Edvard Otto Vilhelm, nykterhets- och fredsivrare, politiker, försäkringsman (1848—1924), bror till R. A. W. Var underlöjtnant vid Göta art.-reg:te 1868 —73, grundläde Göteborgs arbetareinstitut, vars föreståndare han var 1883—86, och var internationell chef för Godtemplarorden 1905 —20. Led. av Andra kammaren 1891—1911 och av Första kammaren 1912—21, tog han initiativ till bildande av den svenska inter-parlamentariska fredsgruppen, vars styrelse han tillhörde under hela sin riksdagstid. Vaux-le-Vicomte.