Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Webb, S.—Weber, C. M. v.
178
Webb [coeb], Sidney, engelsk socialistisk
politiker (f. 1859), g. m. B. W., adlad 1929
(baron Passfield). Var först tjänsteman
vid Londons kommunalförvaltning, anställd vid
departementet för
kolonierna 1881—91,
ägnade sig sedan åt
offentliga
förtroendeuppdrag och
författarskap. W. invaldes
i grevskapsrådet för
London, blev ordf, i
styrelsen för stadens
tekniska
undervisningsanstalter och led.
av kommunala och
statliga kommittéer,
bl. a. för lagstiftning
om fackföreningar, i
vilket ämne han förblivit ett slags
halvofficiell rådgivare åt följ, regeringar och anses
ha övat stort inflytande. 1885 ingick han i
Fabian society (se d. o. och
Socialdemokrati, sp. 26), till vars ledande män han
snart räknades. W. är främste
initiativtagaren till och grundläggaren av den
nationalekonomiska högskolan i London och titulär
prof, i förvaltningsrätt där. Av Fabian
so-cietys småskrifter äro många skrivna av W.
Bland hans många tidskriftsartiklar märkes
en uppsats om bankväsendets förstatligande
(1918). Han har även utgivit bl. a. »A
consti-tution for the socialist commonwealth of
Great Britain» (1920), »Decay of capitalist
civilisation» (1923; sv. övers. 1928) och
»Eng-lish poor law history» (3 bd, 1927—29). —
I förening ha makarna W. skapat sina mest
betydande arbeten, »The history of trade
unionism» (1894; 3:e uppl. 1920; sv. övers.
1896—97), »Industrial democracy» (2 bd, 1897;
ny uppl. 1920), ett huvudarbete om engelska
fackföreningsrörelsens teorier och metoder,
»English local government» (6 bd, 1906—13),
»The prevention of destitution» (1916), som
sammanfattar makarna W:s program för
armodets bekämpande.
W. tillhörde 1922—29 underhuset, var jan.
—nov. 1924 handelsminister i MacDonalds
första ministär och i dennes andra ministär
1929—31 minister för kolonierna, 1929—30
även för dominions. — Monogr. om makarna
W. av M. A. Hamilton (1933). E. F. K. S-n.
Weber, Albrecht Friedrich, tysk
orientalist (1825—1901). Blev 1856 e. o. och
1867 ord. prof, i
forn-indiska språk o.
forn-indisk litteratur i
Berlin. W. är den
egentlige skaparen av en
systematisk
litteraturhistoria över
sanskrit, särskilt för dess
äldre skeden,
utvecklade en enorm
produktivitet och var
lärare åt de flesta nu
levande indologer.
Inom präkritlitteratu-ren var W.
banbry
tande genom studierna över »Bhagavati»
och en kritisk uppl. med övers, av Hålas
»Saptasatakam». 1849—59 utgav W. den
»vita» Yajurveda. Hans Indische Studien (bd
1—18, 1849—98), en för de indiska studierna
högst viktig tidskrift, innehaller mest W:s
egna arbeten. Han utgav vidare bl. a.
»Aka-demische Vorlesungen über indische
Littera-turgeschichte» (1852; 2:a uppl. 1876), bibliogr.
över sanskrit- och präkrithandskrifter (4 bd,
1853—92) och »Indische Streifen» (3 bd, 1868
—79). K. F. J.*
Wèber, Carl Albert, tysk
torvmarks-forskare och botanist (1856—1931), 1894—
1924 botanist vid Moor-Versuchsstation i
Bremen; erhöll professors titel 1909. W. nedlade
stort arbete på torvmarkernas botaniska
och utvecklingshistoriska utforskande samt
på nyttiggörandet av torvmarkerna för
beteskultur. W :s Ȇber die Vegetation und
Ent-stehung des Hochmoors von Augstumal im
Memeldelta mit vergleichenden Ausblicken auf
andere Hochmoore der Erde» (1902) är ett
grundläggande arbete, som spelat en stor
roll för torvmarksforskningens utveckling. —
Biogr. med bibliogr. av H. Paul i
Abhandlung-en herausgegeben vom Naturwissenschaftlichen
Verein zu Bremen, extra bilaga till bd 28,
1931—32. C. Mm.
Wèber, Carl Maria von, tysk
tonsättare (1786 18/i2—1826 b/8). Såsom son till en
resande teaterdirektör förde W. under sin
ungdom en kringflackande tillvaro. Bland
hans lärare voro Michael Haydn i Salzburg
och abbé Vogler. W. blev redan vid 18 år
teaterkapellmästare i Breslau, fick 1813 en
likartad befattning i Prag. 1816 slog han sig
ned i Dresden som organisatör och
initiativrik ledare av operascenen där och ingick
äktenskap med sångerskan Karoline Brandt.
Där komponerade han sina förnämsta verk.
Han avled i lungsot i London, där han, ehuru
dödssjuk, dirigerat de första
föreställningarna av »Oberon». — W. gjorde sin förnämsta
insats inom operan. Bland hans tidigare verk
är enaktaren »Abu Hassan» (1811; Sthlm
1880). Hans genombrott skedde 1821, då han
komponerade musikinlägg till zigenardramat
»Preciösa» (Sthlm 1824) samt »Der Freischütz»
(»Friskytten», Sthlm 1823). I främsta
rummet genom det senare, oerhört framgångsrika
sångspelet skapades en nationellt romantisk
operastil; »Friskyttens» för sin tid nya
tonspråk utmärkes av tyskt folklig melodik,
svärmisk och mystisk naturpoesi och målande
instrumentering. Med »Euryanthe» (1823;
Sthlm 1838) åstadkom W. en
genomkompone-rad opera, som äger betydande musikaliska
skönhetsvärden men vars svaga,
riddarroman-tiska text hämmade kompositören; genom
deklamatorisk sångstil och såsom ett försök
att förverkliga ett »Gesammtkunstwerk» fick
denna opera, trots bristande framgång,
betydelse som en direkt utgångspunkt för Wagner.
Ej heller för sin sista, orientaliskt
sagoroman-tiska opera, sångspelet »Oberon» (1826; Sthlm
1858), fick W. en för dramatisk helhetsverkan
gynnsam libretto, men även här fann han
inspirerat romantiska toner, särskilt i de åt
älvor och sjöjungfrur ägnade scenerna. Den
efterlämnade komiska operan »Die drei
Pin-tos» fullbordades av G. Mahler och gavs i
Leipzig 1888. — W :s förnämsta orkesterverk
äro hans uvertyrer till nämnda operor,
»Ju-belouverture» m. fl. Själv en betydande
pia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
