Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Weber, E. F.—Webers elektriska grundlag
180
nist, komponerade lian briljant och
schvung-full pianomusik, däribland »Concertstück»,
sonater, rondos, polonäser och valsen
»Auffor-derung zum Tanz», vidare manskörer till Th.
Körners frihetsdikter (1814), konserter för
olika instrument samt kammar- och
vokalmusik av skilda slag. — Biogr. av W :s son
Max Maria v. W. (3 bd, 1864—66; ny uppl.
1912), av G. Servières (1907), J. Kapp (1922)
m. fl. — W:s porträtt återges på pl. vid
sp. 176. H. G-t.
Wéber, Eduard Friedrich, tysk
ana-tom och fysiolog (1806—71), bror till E. H. W.
och W. E. W. Blev 1836 prosektor och 1847
e. o. prof, i Leipzig. Tills, m. sin broder E.
H. W. upptäckte han 1846 hjärtats hämmande
nerver (se Weber, E. H.), och i förening med
sin broder W. E. W. (se Weber, W. E.)
utförde han högst betydande undersökningar
över kroppens rörelser: »Mechanik der
menschlichen Gehwerkzeuge» (1836). Särskilt
framstående äro hans forskningar över
musklernas allmänna mekanik. R. T-dt.*
Weber, Ernst Heinrich, tysk anatom
och fysiolog (1795—1878), bror till E. F. W.
och W. E. W.; prof, i Leipzig 1821—71. W.
var en av den moderna fysiologiens
grund-läggare. Tills, m. sin
broder W. E. W. (se
Weber, W. E.)
utgav han ett
banbrytande verk över
vågrörelsen,
»Wellen-lehre» (1825), där bl.
a. pulsvågens
hastig-h :t mättes f. ggn.
W:s fysiologiska
arbeten röra till stor del
sinnesfysiologien; han
upptäckte den s. k.
Weberska lagen
(se d. o.) och med
bro
dern E. F. W. (se W e b e r, E. F.) hjärtats
hämmande nerver. R. T-dt.*
Weber, Franz Gottfried, tysk
musikteoretiker (1779—1839), urspr. jurist, utgav
värdefulla skrifter i harmoni- och
komposi-tionslära, bl. a. »Versuch einer geordneten
Theorie der Tonsetzkunst» (3 bd, 1817—21;
3:e uppl. 1830—32). W. framträdde även som
kompositör. T. N.
Weber, Heinrich, tysk matematiker (1842
—1913). Verkade som prof. bl. a. i Berlin,
Göttingen och Strassburg. Behandlade
företrädesvis frågor tillhörande de partiella
differentialekvationernas teori samt algebran och
talteorien. En stor insats gjorde W. även som
en mycket vederhäftig läroboksförfattare. T. B.
Weber, M a x, tysk-holländsk zoolog (f.
1852), prof, i Amsterdam 1883—1922. W. har
framför allt ägnat sig åt studiet av
däggdjuren och utom talrika specialarbeten
utgivit en förträfflig handbok, »Die Säugetiere»
(1904; 2:a uppl., 2 bd, 1927—28). W. har
även företagit omfattande forskningar i
Holländska Indien. 1898—1900 var han chef
för den storslagna Sibogaexpeditionen till
dessa trakter samt har redigerat det stora
samlingsverk, som utgivits däröver. Led. av
sv. Vet.-akad. (1921). Lönnb.
Weber, Max, tysk sociolog (1864—1920).
Blev prof, i Berlin 1893, i Freiburg 1894, i
Heidelberg 1897 och i München 1919. Han
författade bl. a. »Zur Geschichte der
Handels-gesellschaften im Mittelalter» (1899), »Die
protestantische Ethik und der Geist des
Kapitalismus» (i bd 20—21 av Archiv für
Sozial-wissenschaft und Sozialpolitik, varav W.
från 1904 var medutgivare) och »Die
Wirt-schaftsethik der Weltreligionen» (ibid., bd
14—19, 1915—19). Hans åsikter om religiösa
inflytelser på det ekonomiska samhällslivet
och dess anda ha senare kritiserats. En
omfattande diskussion och vittgående verkningar
framkallade hans programskrift »Die
Objekti-vität sozialwissenschaftlicher und
sozialpoli-tischer Erkenntniss» (i Archiv für
Sozialwis-senschaft und Sozialpolitik 1904; se E.
Åkesson, »Idéernas brottning», 1928). 1920—24
utgå vos i 4 serier W:s »Gesammelte Aufsätze»
(religionssociologi, sociologi och socialpolitik,
social- och nationalekonomisk historia). Biogr.
av Marianne W. (1926). E. F. K. S-n.
Weber, Wilhelm Eduard, tysk fysiker
(1804—91), bror till E. F. W. och E. H. W.
Blev e. o. prof, i fysik i Halle 1828, prof, i
fysik i Göttingen 1831, avsattes 1837 jämte
sex andra professorer
på grund av sin
protest mot
författningens upphävande,
blev 1843 prof, i
Leipzig och 1849 åter i
Göttingen. Tills, m.
brodern E. H. W.
utgav han »Wellenlehre»
(1825) och var i
Göttingen Gauss’
medarbetare i det
storslagna arbetet »Resultate
aus den
Beobachtung-en des magnetischen
Vereins von 1836—1841» (6 bd och 3 atlaser,
1836—43). Det innehåller beskrivning på
många av W. uppfunna metoder och
apparater (ss. jordinduktorn). 1840 föreslog han
de absoluta elektromagnetiska måtten (jfr
C. G. S.-sys temet och Elektriska
enheter). Till hjälp vid observationerna
införde Gauss och W. redan 1833 elektriska
telegrafsignaler. I d. I av sina
»Elektro-dynamische Massbestimmungen» (1846)
uppställde W. Webers elektriska grundlag
(se d. o.), i d. II (1852) angav han metoder
för att mäta elektriska motstånd,
strömstyrka och elektromotorisk kraft i absoluta mått,
vilka antogos av den elektriska kongressen i
Paris 1881, i d. III (1852) utvecklade han sin
berömda teori om magnetism och
diamagne-tism, i d. IV (1857) jämförde han i samarbete
med R. Kohlrausch (se d. o.)
elektromagnetiska och mekaniska måttsystem, i d. V (1864)
behandlade han elektriska svängningar. Jämte
sin bror Eduard Friedrich (se Weber, E. F.)
utgav han 1836 den viktiga »Mechanik der
menschlichen Gehwerkzeuge». Led. av sv.
Vet.-akad. (1855). Hans samlade verk utgåvos i
6 bd 1892—94. S. A-s.*
Webers elektriska grundlag, en av W. E.
Weber (se d. o.) uppställd allmän lag för
de elektriska verkningarna på avstånd, gäller
såväl för de elektrostatiska som för de
elekt-rodynamiska fenomenen. Coulombs lag (se
d. o.) måste, då det gäller elektricitet i rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
