179 Weber, E. F.—Webers elektriska grundlag 180 nist, komponerade lian briljant och schvung-full pianomusik, däribland »Concertstück», sonater, rondos, polonäser och valsen »Auffor-derung zum Tanz», vidare manskörer till Th. Körners frihetsdikter (1814), konserter för olika instrument samt kammar- och vokalmusik av skilda slag. — Biogr. av W :s son Max Maria v. W. (3 bd, 1864—66; ny uppl. 1912), av G. Servières (1907), J. Kapp (1922) m. fl. — W:s porträtt återges på pl. vid sp. 176. H. G-t. Wéber, Eduard Friedrich, tysk ana-tom och fysiolog (1806—71), bror till E. H. W. och W. E. W. Blev 1836 prosektor och 1847 e. o. prof, i Leipzig. Tills, m. sin broder E. H. W. upptäckte han 1846 hjärtats hämmande nerver (se Weber, E. H.), och i förening med sin broder W. E. W. (se Weber, W. E.) utförde han högst betydande undersökningar över kroppens rörelser: »Mechanik der menschlichen Gehwerkzeuge» (1836). Särskilt framstående äro hans forskningar över musklernas allmänna mekanik. R. T-dt.* Weber, Ernst Heinrich, tysk anatom och fysiolog (1795—1878), bror till E. F. W. och W. E. W.; prof, i Leipzig 1821—71. W. var en av den moderna fysiologiens grund-läggare. Tills, m. sin broder W. E. W. (se Weber, W. E.) utgav han ett banbrytande verk över vågrörelsen, »Wellen-lehre» (1825), där bl. a. pulsvågens hastig-h :t mättes f. ggn. W:s fysiologiska arbeten röra till stor del sinnesfysiologien; han upptäckte den s. k. Weberska lagen (se d. o.) och med bro dern E. F. W. (se W e b e r, E. F.) hjärtats hämmande nerver. R. T-dt.* Weber, Franz Gottfried, tysk musikteoretiker (1779—1839), urspr. jurist, utgav värdefulla skrifter i harmoni- och komposi-tionslära, bl. a. »Versuch einer geordneten Theorie der Tonsetzkunst» (3 bd, 1817—21; 3:e uppl. 1830—32). W. framträdde även som kompositör. T. N. Weber, Heinrich, tysk matematiker (1842 —1913). Verkade som prof. bl. a. i Berlin, Göttingen och Strassburg. Behandlade företrädesvis frågor tillhörande de partiella differentialekvationernas teori samt algebran och talteorien. En stor insats gjorde W. även som en mycket vederhäftig läroboksförfattare. T. B. Weber, M a x, tysk-holländsk zoolog (f. 1852), prof, i Amsterdam 1883—1922. W. har framför allt ägnat sig åt studiet av däggdjuren och utom talrika specialarbeten utgivit en förträfflig handbok, »Die Säugetiere» (1904; 2:a uppl., 2 bd, 1927—28). W. har även företagit omfattande forskningar i Holländska Indien. 1898—1900 var han chef för den storslagna Sibogaexpeditionen till dessa trakter samt har redigerat det stora samlingsverk, som utgivits däröver. Led. av sv. Vet.-akad. (1921). Lönnb. Weber, Max, tysk sociolog (1864—1920). Blev prof, i Berlin 1893, i Freiburg 1894, i Heidelberg 1897 och i München 1919. Han författade bl. a. »Zur Geschichte der Handels-gesellschaften im Mittelalter» (1899), »Die protestantische Ethik und der Geist des Kapitalismus» (i bd 20—21 av Archiv für Sozial-wissenschaft und Sozialpolitik, varav W. från 1904 var medutgivare) och »Die Wirt-schaftsethik der Weltreligionen» (ibid., bd 14—19, 1915—19). Hans åsikter om religiösa inflytelser på det ekonomiska samhällslivet och dess anda ha senare kritiserats. En omfattande diskussion och vittgående verkningar framkallade hans programskrift »Die Objekti-vität sozialwissenschaftlicher und sozialpoli-tischer Erkenntniss» (i Archiv für Sozialwis-senschaft und Sozialpolitik 1904; se E. Åkesson, »Idéernas brottning», 1928). 1920—24 utgå vos i 4 serier W:s »Gesammelte Aufsätze» (religionssociologi, sociologi och socialpolitik, social- och nationalekonomisk historia). Biogr. av Marianne W. (1926). E. F. K. S-n. Weber, Wilhelm Eduard, tysk fysiker (1804—91), bror till E. F. W. och E. H. W. Blev e. o. prof, i fysik i Halle 1828, prof, i fysik i Göttingen 1831, avsattes 1837 jämte sex andra professorer på grund av sin protest mot författningens upphävande, blev 1843 prof, i Leipzig och 1849 åter i Göttingen. Tills, m. brodern E. H. W. utgav han »Wellenlehre» (1825) och var i Göttingen Gauss’ medarbetare i det storslagna arbetet »Resultate aus den Beobachtung-en des magnetischen Vereins von 1836—1841» (6 bd och 3 atlaser, 1836—43). Det innehåller beskrivning på många av W. uppfunna metoder och apparater (ss. jordinduktorn). 1840 föreslog han de absoluta elektromagnetiska måtten (jfr C. G. S.-sys temet och Elektriska enheter). Till hjälp vid observationerna införde Gauss och W. redan 1833 elektriska telegrafsignaler. I d. I av sina »Elektro-dynamische Massbestimmungen» (1846) uppställde W. Webers elektriska grundlag (se d. o.), i d. II (1852) angav han metoder för att mäta elektriska motstånd, strömstyrka och elektromotorisk kraft i absoluta mått, vilka antogos av den elektriska kongressen i Paris 1881, i d. III (1852) utvecklade han sin berömda teori om magnetism och diamagne-tism, i d. IV (1857) jämförde han i samarbete med R. Kohlrausch (se d. o.) elektromagnetiska och mekaniska måttsystem, i d. V (1864) behandlade han elektriska svängningar. Jämte sin bror Eduard Friedrich (se Weber, E. F.) utgav han 1836 den viktiga »Mechanik der menschlichen Gehwerkzeuge». Led. av sv. Vet.-akad. (1855). Hans samlade verk utgåvos i 6 bd 1892—94. S. A-s.* Webers elektriska grundlag, en av W. E. Weber (se d. o.) uppställd allmän lag för de elektriska verkningarna på avstånd, gäller såväl för de elektrostatiska som för de elekt-rodynamiska fenomenen. Coulombs lag (se d. o.) måste, då det gäller elektricitet i rö-