211 Weibullsholm—Weidenhielm 212 Kristinas historia. Under studentåren vunnen för skandinavismen, blev W. en av dess främsta banerförare. I de skånska landskapen såg han ett förbindelseled mellan Sverige och Danmark. Han utgav »Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning» (1868— 73), »Samlingar, utg. för de skånska landskapens hist. o. ar-keol. förening» (1874— 80) och »Skånska samlingar» (1891—95) samt jämte sin son L. U. A. W. (se ovan) Hist. Tidskr. för Skåneland, 1 (1901—02). W. utgav Sthen Jacobsens »Den nordiske Kriigs Krö-nicke» (1897). Ett urval av hans smärre skrifter och tal utgavs i »Från Lund och Lunda-gård» (1902). — W. spelade från studentåren en ledande roll i den akademiska ungdomens liv vid Lunds univ. S. B-n. Weibullsholm, egendom i Landskrona och örja kommuner, Malmöhus län, säte för W. Weibull a.-b:s utsädesfirma och växtföräd-lingsanstalt, gr. av lantbrukaren W a 1 f r i d Weibull (1833—1903; jfr släktart. W e i-b u 11), som 1870 började försälja rotfrukts-frö, delvis från egna odlingar men huvudsaki. från utlandet. Utsädesaffären utvecklades småningom och med den fröodlingarna samt metoderna för urvalet av moderrötter för dessa, särskilt sedan hans son Walter Weibull (1874—1911) vid mitten av 1890-talet börjat biträda vid fröodlingen. 1907 anställdes vid W. en växtförädlare med vetenskaplig utbildning, och anstalten har haft fyra sådana, f. n. två. 1908—13 upptogos efter hand alla olika växtslag av Sveriges lantbruksväxter till förädling, 1918 grönsaker och senare även blomsterväxter. Växtför-ädlingsarbetet, som sedan budgetåret 1924— 25 åtnjuter statsanslag, bedrives på fyra avd. under ledning av dr phil. H. Lamprecht. Dir. för den till a.-b. ombildade firman är konsul Harry Weibull (f. 1875), bror till Walter Weibull. Firmans jordarealer utgöra 1,825 har, fördelade på 6 olika gårdar, alla i v. Skåne. Förutom med rotfrukts-sorter har firman haft särskild framgång med sitt standardvete, en höstvetesort för s. Sverige. Till W. ha varit knutna bemärkta ärft-lighetsforskare som prof. N. Heribert Nilsson samt doktorerna B. Kajanus och C. Hall-quist. G. N.-L. Weichsel [väFksol], po. Wisla, flod i Mellaneuropa; flodområde 199,000 kvkm, längd 1,076 km. W., som är Östersjöns största tillflöde och Polens huvudflod, upprinner nära Jablun-kapasset i Västbeskiderna (Karpaterna). På sin översta sträcka mottar W. från höger Biala från Karpaterna, genombryter höjderna i det polska bäckenlandskapet, passerar Kra-kau och mottar från höger Dunajec (se d. o.) samt från Skogskarpaterna Wisloka och San. Vid Sans inflöde kan flodens övre lopp anses sluta. På sitt mellanlopp till Warszawa flyter W. först mot n., sedan mot n. v. i en 9—15 km bred dalgång över det polska slätt landet och mottar från vänster Pilica, från höger Wieprz. Vid Warszawa börjar flodens nedre lopp, som i början utmärkes av de stora istidsdalar (Urstromtäler), som bildades under isens avsmältning. Här mottar W. från höger de förenade Narew och Bug, den förra från trakten av BialowieZaskogen, den senare från det podoliska platålandet, och fortsätter mot v. n. v. utmed sydranden av den preussiska landryggen i en Urstromtal. Vid Brdas inflöde gör W. en tvär krök mot n. ö. för att i en djupt nedskuren dalgång genombryta den baltiska landryggen och sedan bilda ett vidsträckt deltaland. Vid dettas början delar sig W. i två armar, Nogat mot n. ö. till Frisches Haff och W. mot n. (jfr kartskiss vid Danzig). Huvudarm var förr Elbinger W., som förde huvudmassan av W :s vatten mot ö. till Frisches Haff genom flera mynningar. En annan arm gick mot v., Danziger W., till Danzigbukten vid Neufahrwasser. Denna arm avspärrades emellertid 1840 och utgör nu Tote W.; genom ett dyngenombrott fick W. sin mynning vid Neufähr. Sedermera har man 1895 anlagt ett utlopp rakt mot n., det s. k. Einlager Durchstich. W:s nedre sträcka är även i övrigt i stor skala reglerad. Vatten-ståndsvariationerna i W. äro stora och uppgå normalt ovanför deltat till nära 5 m. Högvatten råder i mars, lågvatten i sept. och okt. Den normala högvattenmängden utgör 10,440, den normala lågvattenmängden 480 kbm i sek. Isdämning är vanlig i W. och utgör ett svårt hinder för sjöfarten; i sitt nedre lopp är W. isbelagd under omkr. 60 dagar av året. Redan ovanför Krakau kan W. befaras av mindre fartyg, från Warszawa av fartyg om 200 ton och från Dirschau av fartyg om 600 ton. W. står genom Brom-bergkanalen (se d. o.) i förbindelse med Oder-systemet och är av stor vikt som flottled. — Litt.: H. Keller, »Memel-, Pregel- und Weich-selstrom» (4 bd, 1899). A-l W-n. Under världskriget spelade Weichsellinjen en stor roll, dels sept.—okt. 1914, då ryssarna besatt linjen Novo Georgievsk (Modlin) till Sans inflöde och lyckades tvinga sina motståndare till återtåg, dels i aug. 1915, då tyskarna under sin segerrika framryckning intogo fästningarna Ivangorod (Dublin), Warszawa och Novo Georgievsk (Modlin); se Polsk-ryska fronten, sp. 1205—06 och 1211. M. B-dt. Weichsel [vaTksol], bot., se P r u n u s. Weidenhielm, svensk släkt, härstammar från borgmästaren i Söderköping Arvid Larsson (d. 1647). Hans sonsons sonson kyrkoherden Johan Gottfrid W e i d-man (1710—50) var fader till Olof Elias och Thure Weidman; se Lagerheim, släktart. J. G. Weidmans farfars bror adlades 1694 med namnet W. Om hans sonsons sonson E. O. W. se nedan. — Litt.: Släktmonogr. av E. Lagerheim (1910). Weidenhielm, Erik Oscar, generallöjtnant, statsråd (1816—84); jfr släktart. Blev 1837 underlöjtnant vid Smålands grenadjär-bataljon, 1856 major vid Kalmar reg:te och 1865 dess överste och chef. 1838—59 var W. vid dåv. Krigsakad. på Karlberg kompaniofficer, kompanichef, lärare och tjänstgörande major. Han blev 1871 generalmajor i armén