Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhielm, Erik Oscar - Weidman, Thure - Weier, Johann - Weierstrass, Karl Theodor Wilhelm - Weigand, Friedrich Ludwig Karl - Weigand, Gustav - Weigelia - Weightnote - Weigl, Joseph - Wei-hai-wei - Weihenstephan - Wei-ho - Weil, Gustav - Weilbach, Philip - Weill, Kurt - Weilska sjukdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Weidman—Weilska sjukdomen
214
och s. å. statsråd och chef för
Lantförsvars-dep. Han lät, i överensstämmelse med
riksdagens skrivelse av 1873, utarbeta ett
fullständigt förslag till härordning, fotad på
allmän värnplikt, vilket förkastades av 1875 års
riksdag, liksom ett nytt av riksdagen 1877,
varefter W. avgick 11 sept. 1877. S. d.
utnämndes han till generalbefälhavare i dåv.
5:e militärdistriktet. Under W:s statsrådstid
genomfördes flera viktiga militära reformer,
ss. bildandet av en fristående generalstab och
en omfattande lönereglering för arméns befäl.
1881 blev W. generallöjtnant. H. J-dt.*
Weidman, Thure, se släktart.
Weiden-h i e 1 m och Lagerheim.
Weier [väi’ar], J ohann, se H ä x e r i p r
o-c e s s e r. sp. 335.
Weierstrass [vaForfträs], Karl Theodor
Wilhelm, tysk matematiker (1815 31/m—
97 10/2), prof, vid univ. i Berlin från 1856. W.
tillhör de stora nyskaparna inom
funktiunsteo-rien (se d. o.), där hans lärobyggnad ännu står
som ett oantastbart system, inom vilket de
analytiska funktionernas viktigaste lärosatser
erhållit en pregnant och sträng form. W :s
funktionsteori är uppbyggd på det
fundamentala begreppet funktionsele men t, en
konvergerande potensserie, vars
konvergensområde steg för steg kan utvidgas. Denna
analytiska metod tillämpade W. bl. a. på den
viktiga gruppen hela funktioner, för vilka
han kunde uppställa en form, ur vilken
funktionens nollställen direkt framgingo. Vidare
tillämpades metoden på de elliptiska
funktionerna, som i den fingo en enkel, logisk
inramning. Därifrån ledde en naturlig
generalisering över till studiet av de Abelska
funktionerna, där W:s undersökningar väl
komplettera de Riemannska forskningsresultaten.
W. var den förste, som kunde framvisa ett
ex. på en kontinuerlig kurva, som saknade
tangent, vilket på sin tid väckte stort
uppseende. Han gjorde värdefulla insatser även
inom andra områden, bl. a. inom
variations-kalkylens och differentialekvationernas teori.
W. samlade en skara hängivna lärjungar,
vilka med entusiasm fullföljde alla de
uppslag, som direkt el. indirekt animerades av
W:s teori. G. Mittag-Leffler och Sonja
Kova-levskij voro hans personliga lärjungar och
företrädde den Weierstrasska funktionsteorien
vid Stockholms högskola. — W:s porträtt
återges på vidstående plansch. T. B.
Weigand [väi’gant], Friedrich L u
d-wig Karl, tysk språkforskare (1804—78),
prof, i tyska språket och litteraturen i
Gies-sen. W. var främst lexikograf, utgav
»Wör-terbuch der deutschen Synonyme» (3 bd, 1840
—43; 2:a uppl. 1852), det första arbetet i sitt
slag med språkhistorisk grundval, och
»Deut-sches Wörterbuch» (3 bd, 1857—71; 5:e uppl.,
utg. av H. Hirt, 2 bd, 1907—10), som i de
äldre uppl. särskilt uppmärksammar ordens
betydelseutveckling. E. Rth.
Weigand [väTgant], Gustav, tysk filolog
(1860—1930), prof, i Leipzig 1896—1928.
Publicerade en rad avh. om olika Balkanspråk,
bl. a. i den av W. utg. serien Jahresberichte
des Instituts für Rumänische Sprache (25 bd,
1894—1919), verk om kutso-vlacherna, ss. > Die
Aromonunen» (2 bd, 1894—95), vidare
»Bulga-risch-deutsches Wörterbuch» (1913; 3:e uppl.
1922), »Albanesisch-deutsches und
deutsch-albanesisches Wörterbuch» (1914), rumänska,
bulgariska och spanska grammatikor,
»Ethno-graphie von Mazedonien» (1924) m. m. A. A-t.
Weige’Iia, bot., se D i e r v i 1 1 a.
Weightnote [caéPtnåut], eng., viktnota,
vågsedel, av eng. offentliga dockor och upplagshus
stundom vid sidan av egentliga warrants (se
d. o.) utfärdade kvitton å inlagt gods. K. ILA.
Weigl [vai’gøl], J o s e p h, österrikisk
tonsättare (1766—1846), hovkapellmästare i Wien
1825. Skrev en mängd operor i sängspelsstil,
varav »Die Schweizerfamilie» (1809; uppf. i
Sthlm 1815) vann europeiskt rykte;
komponerade efterklassiska kyrkliga körverk och
kammarmusik. T. N.
Wei-hai-wei, hamnstad i kin. prov.
Shan-tung, på n. kusten av Shan-tunghalvön. vid
Gula havet; omkr. 7.000 inv. örlogs- och
frihamn med betydande fiske. Den strategiskt
viktiga platsen befästes på 1880-talet av
kineserna. erövrades 1895 under kriget mellan
Kina och Japan av japanerna, som vid
fredsslutet t. v. behöllo W. som säkerhet för
krigs-skadeersättningen. Genom fördrag 1898
överlät Kina W. med närmaste omgivning som
arrendeområde till England, urspr. dock
endast så länge som Ryssland var i besittning
av Port Arthur. Efter 1922 inledda
förhandlingar återställdes W. slutligen till Kina 1930,
men England har rätt att för ytterligare 10
år begagna W. som sommarhamn för
örlogs-fartyg. Det förutvarande arrendeområdet
omfattade 738 kvkm med 154,416 inv. (1921).
Weihenstephan [vål’onftäfan], se Frei sin g.
Wei-ho, flod i Kina, se II u an g-ho, sp.
72, och S h e n - s i.
Weil [väll]. Gustav, tysk orientalist (1808
—89). av judisk börd, prof, i Heidelberg.
Utgav bl. a. »Tausend und eine Nacht» (övers.,
4 bd, 1838—41; 4:e uppl. 1871—72),
»Histo-risch-kritische Einleitung in den Koran» (1844;
2:a uppl. 1878), »Geschichte der Chalifen» (5
bd, 1846—62), profetbiografien »Ibn Hischam»
(2 bd, 1864; övers, från arab.) och »Geschichte
der islamitischen Völker von Mohammed bis
zur Zeit des Sultans Selim» (1866). P. L.
WéTIbach [ bak], Philip, dansk
konsthistoriker (1834—1900), från 1883
konst-akad:s i Köpenhamn sekr. W. utgav bl. a.
monogr. om C. V. Eckersberg (1872) och
H. V. Bissen (1898), »Dansk konstnerlexikon»
(1877—78) och »Nyt dansk kunstnerlexikon»
(2 dir, 1896—97); särskilt de lexikografiska
arbetena ha bestående värde. Han skrev
dessutom uppsatser i olika konversationslexikon,
tidningar och tidskrifter samt gjorde en del
övers. (E. L-k.)
Weill [väil], Kurt, tysk tonsättare (f.
1900). Studerade komposition bl. a. för
Hum-perdinck och Busoni. W. har i modernt
avancerad stil komponerat orkester- och körverk,
sånger, enaktsoperor, sångspelet
»Mahagon-ny» (1927; omarb. 1929) m. m.; mest bekant
är hans av jazzen influerade, bisarrt
fängslande musik till »Dreigroschenoper» (1928;
»Tolvskillingsoperan», 1929), Bert Brechts
bearbetning av »The beggar’s opera» (se
P e p u s c h). II. G-t.
Weilska sjukdomen [väi’l ], en av Adolph
Weil (prof, i Dorpat) 1886 först beskriven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
