213 Weidman—Weilska sjukdomen 214 och s. å. statsråd och chef för Lantförsvars-dep. Han lät, i överensstämmelse med riksdagens skrivelse av 1873, utarbeta ett fullständigt förslag till härordning, fotad på allmän värnplikt, vilket förkastades av 1875 års riksdag, liksom ett nytt av riksdagen 1877, varefter W. avgick 11 sept. 1877. S. d. utnämndes han till generalbefälhavare i dåv. 5:e militärdistriktet. Under W:s statsrådstid genomfördes flera viktiga militära reformer, ss. bildandet av en fristående generalstab och en omfattande lönereglering för arméns befäl. 1881 blev W. generallöjtnant. H. J-dt.* Weidman, Thure, se släktart. Weiden-h i e 1 m och Lagerheim. Weier [väi'ar], J ohann, se H ä x e r i p r o-c e s s e r. sp. 335. Weierstrass [vaForfträs], Karl Theodor Wilhelm, tysk matematiker (1815 31/m— 97 10/2), prof, vid univ. i Berlin från 1856. W. tillhör de stora nyskaparna inom funktiunsteo-rien (se d. o.), där hans lärobyggnad ännu står som ett oantastbart system, inom vilket de analytiska funktionernas viktigaste lärosatser erhållit en pregnant och sträng form. W :s funktionsteori är uppbyggd på det fundamentala begreppet funktionsele men t, en konvergerande potensserie, vars konvergensområde steg för steg kan utvidgas. Denna analytiska metod tillämpade W. bl. a. på den viktiga gruppen hela funktioner, för vilka han kunde uppställa en form, ur vilken funktionens nollställen direkt framgingo. Vidare tillämpades metoden på de elliptiska funktionerna, som i den fingo en enkel, logisk inramning. Därifrån ledde en naturlig generalisering över till studiet av de Abelska funktionerna, där W:s undersökningar väl komplettera de Riemannska forskningsresultaten. W. var den förste, som kunde framvisa ett ex. på en kontinuerlig kurva, som saknade tangent, vilket på sin tid väckte stort uppseende. Han gjorde värdefulla insatser även inom andra områden, bl. a. inom variations-kalkylens och differentialekvationernas teori. W. samlade en skara hängivna lärjungar, vilka med entusiasm fullföljde alla de uppslag, som direkt el. indirekt animerades av W:s teori. G. Mittag-Leffler och Sonja Kova-levskij voro hans personliga lärjungar och företrädde den Weierstrasska funktionsteorien vid Stockholms högskola. — W:s porträtt återges på vidstående plansch. T. B. Weigand [väi'gant], Friedrich L u d-wig Karl, tysk språkforskare (1804—78), prof, i tyska språket och litteraturen i Gies-sen. W. var främst lexikograf, utgav »Wör-terbuch der deutschen Synonyme» (3 bd, 1840 —43; 2:a uppl. 1852), det första arbetet i sitt slag med språkhistorisk grundval, och »Deut-sches Wörterbuch» (3 bd, 1857—71; 5:e uppl., utg. av H. Hirt, 2 bd, 1907—10), som i de äldre uppl. särskilt uppmärksammar ordens betydelseutveckling. E. Rth. Weigand [väTgant], Gustav, tysk filolog (1860—1930), prof, i Leipzig 1896—1928. Publicerade en rad avh. om olika Balkanspråk, bl. a. i den av W. utg. serien Jahresberichte des Instituts für Rumänische Sprache (25 bd, 1894—1919), verk om kutso-vlacherna, ss. > Die Aromonunen» (2 bd, 1894—95), vidare »Bulga-risch-deutsches Wörterbuch» (1913; 3:e uppl. 1922), »Albanesisch-deutsches und deutsch-albanesisches Wörterbuch» (1914), rumänska, bulgariska och spanska grammatikor, »Ethno-graphie von Mazedonien» (1924) m. m. A. A-t. Weige'Iia, bot., se D i e r v i 1 1 a. Weightnote [caéPtnåut], eng., viktnota, vågsedel, av eng. offentliga dockor och upplagshus stundom vid sidan av egentliga warrants (se d. o.) utfärdade kvitton å inlagt gods. K. ILA. Weigl [vai'gøl], J o s e p h, österrikisk tonsättare (1766—1846), hovkapellmästare i Wien 1825. Skrev en mängd operor i sängspelsstil, varav »Die Schweizerfamilie» (1809; uppf. i Sthlm 1815) vann europeiskt rykte; komponerade efterklassiska kyrkliga körverk och kammarmusik. T. N. Wei-hai-wei, hamnstad i kin. prov. Shan-tung, på n. kusten av Shan-tunghalvön. vid Gula havet; omkr. 7.000 inv. örlogs- och frihamn med betydande fiske. Den strategiskt viktiga platsen befästes på 1880-talet av kineserna. erövrades 1895 under kriget mellan Kina och Japan av japanerna, som vid fredsslutet t. v. behöllo W. som säkerhet för krigs-skadeersättningen. Genom fördrag 1898 överlät Kina W. med närmaste omgivning som arrendeområde till England, urspr. dock endast så länge som Ryssland var i besittning av Port Arthur. Efter 1922 inledda förhandlingar återställdes W. slutligen till Kina 1930, men England har rätt att för ytterligare 10 år begagna W. som sommarhamn för örlogs-fartyg. Det förutvarande arrendeområdet omfattade 738 kvkm med 154,416 inv. (1921). Weihenstephan [vål'onftäfan], se Frei sin g. Wei-ho, flod i Kina, se II u an g-ho, sp. 72, och S h e n - s i. Weil [väll]. Gustav, tysk orientalist (1808 —89). av judisk börd, prof, i Heidelberg. Utgav bl. a. »Tausend und eine Nacht» (övers., 4 bd, 1838—41; 4:e uppl. 1871—72), »Histo-risch-kritische Einleitung in den Koran» (1844; 2:a uppl. 1878), »Geschichte der Chalifen» (5 bd, 1846—62), profetbiografien »Ibn Hischam» (2 bd, 1864; övers, från arab.) och »Geschichte der islamitischen Völker von Mohammed bis zur Zeit des Sultans Selim» (1866). P. L. WéTIbach [ bak], Philip, dansk konsthistoriker (1834—1900), från 1883 konst-akad:s i Köpenhamn sekr. W. utgav bl. a. monogr. om C. V. Eckersberg (1872) och H. V. Bissen (1898), »Dansk konstnerlexikon» (1877—78) och »Nyt dansk kunstnerlexikon» (2 dir, 1896—97); särskilt de lexikografiska arbetena ha bestående värde. Han skrev dessutom uppsatser i olika konversationslexikon, tidningar och tidskrifter samt gjorde en del övers. (E. L-k.) Weill [väil], Kurt, tysk tonsättare (f. 1900). Studerade komposition bl. a. för Hum-perdinck och Busoni. W. har i modernt avancerad stil komponerat orkester- och körverk, sånger, enaktsoperor, sångspelet »Mahagon-ny» (1927; omarb. 1929) m. m.; mest bekant är hans av jazzen influerade, bisarrt fängslande musik till »Dreigroschenoper» (1928; »Tolvskillingsoperan», 1929), Bert Brechts bearbetning av »The beggar’s opera» (se P e p u s c h). II. G-t. Weilska sjukdomen [väi'l ], en av Adolph Weil (prof, i Dorpat) 1886 först beskriven