215 Weimar—Weinel 216 Goethes hus vid Frauenplan i Weimar. — Goethes trädgårdshus. infektionssjukdom. Den är vanlig i Japan; i Europa inträffade massor av fall under världskriget bland skyttegravsmanskapet, men efter krigets slut har W. blivit mindre vanlig. I Sverige har ett antal fall iakttagits. W. framkallas av en blodparasit (jfr S p i r o-c h a e t e r, sp. 261) och överföres antagl. mest, när urin från råttor, som härbärgera parasiten, kommer i beröring med huden; möjligen kan även vatten överföra smittan. W. utmärkes av svår gulsot efter några dagars feber och smärtor i vad och bukmuskulatur. Efter omkr. en veckas hög temp. (39° C) sjunker denna, men feber återkommer flera gånger, tills patienten efter 3—6 veckor tillfrisknat. Prognosen är i regel god; vid enstaka epidemier har dock dödligheten varit mycket hög (37 % i Japan). W. behandlas med sal-varsan. H. D. Weimar [vaiTnar], huvudstad i ty. fristaten Thüringen, vid Saales biflod Ilm; 49,327 inv. (1933). I W:s oregelbundna, stämningsfulla äldsta del v. om Ilm ligger vid Burgplatz storhertigliga slottet, uppf. 1789—1803, nu inrymmande slottsmuseet. Burgplatz förbin-des i s. v. med stadstorget (med stadshus, ombyggt 1800, och Lucas Cranachs hus, båda från 1500-talet) och i s. med Fürstenplatz (med landsbiblioteket, 420,000 bd, och lantdagens hus, som var residens 1774—-1803). S. därom, vid Frauenplan, ligger Goethes hus, där han bodde 1782—1832, nu Goethe-National-museum. N. v. om Frauenplan leder Schiller-strasse förbi Schillers oansenliga hus till Theaterplatz, med nationalteatern (uppf. 1907), Goethes och Schillers dubbelstaty av Rietschel samt Wittumspalais. N. v. om Theaterplatz ligger den stora konsert- och mötessalen Wei-marhalle (1932); rakt v. om denna vidtar Froriepsgarten, fortsatt av Schwanseebad. I s., omgiven av nya stadsdelar, ligger den vackra kyrkogården med Fürstengruft, den storhertigliga gravkryptan, där även Goethe och Schiller vila. ö. härom går Belvederer Allee till lustslottet Belvedere. S. om W:s slott, på bägge sidor om Ilm, ligger den av Goethe och Karl August (se Kar 1, sp. 395— 396) skapade parken (med Goethes trädgårdshus). På en kulle ö. om Ilm märkes Goethe-och Schillerarkivet. I n. ö. ligger lustslottet Tiefurt, i n. v. lustslottet Ettersburg. — I W. finnas vidare stats-, Nietzsche- och Reger-arkiven, stats-, Liszt- och förhistoriskt museum, högskolor för bildande konst, för musik, för hantverk och byggnadskonst etc. Garnisonsort. W. är en av Tysklands mest besökta turistorter. — Litt.: P. Kühn, »W.» (4:e uppl., av H. Wahl, 1925); Ellen Rydelius, »8 tyska städer» (1931). R-n B. W. nämnes som borg på 900-talet, var stad omkr. 1250, tillföll 1485 den ernestinska linjen av huset Wettin och blev 1547 residensstad i hertigdömet (från 1815 storhertig-dömet) Sachsen-Weimar-Eisenach (se d. o.). W:s klassiska epok var Karl Augusts regeringstid, då Goethe, Herder, Schiller och Wie-land verkade där. I W. höll 6 febr.—21 aug. 1919 den nationalförsamling sina sammanträden, som 11 aug. gav Tyska riket ny författning (»Weimarförfattningen»). 1920 blev W. fristaten Thüringens huvudstad. Ä. S-n. Weinberger [véFnbärger], J a r o m i r, tjeckisk tonsättare (f. 1896). Studerade vid kon-servatoriet i Prag och i Leipzig hos Reger. Efter att ha varit lärare vid konservatoriet i Ithaca (U. S. A.) har W. varit litterär och musikalisk rådgivare vid tjeckiska scener. Han har komponerat en pianosonat, orkesterverk, »Passacaglia» för orkester och orgel samt musikaliskt sceniska verk, av vilka den till bömisk folkton anknytande operan »Svan-da dudäk» (1927; »Schwanda», Göteborg 1931) vunnit internationell framgång. H. G-t. Weinek [vaTnäk], Ladislaus, österrikisk-ungersk astronom (1848—1913). Var från 1883 till sin död chef för det tyska observa-toriet i Prag. W., som var en mycket skicklig tecknare, har särskilt sysselsatt sig med selenografiska studier. K. Lmk. Weinel [vaTnel], Heinrich, tysk protestantisk teolog (f. 1874). W., som 1907 blev ord. prof, i Jena (i nytestamentlig exegetik; sedan 1925 i systematisk teologi), har vid sidan om sin rent vetenskapliga verksamhet genom egna skrifter och genom utgivningen av serien »Lebensfragen» (28 bd, 1904—20) framträtt som energisk apologet för den »liberala» tyska teologien. Bland hans skrifter märkas »Die Wirkungen des Geistes und der Geister im nachapostolischen Zeitalter bis auf Ire-