Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Vektoranalys—Veläzquez
226
Det faktum, att en vektorekvation ersätter
tre skalära ekvationer, ofta rätt
komplicerade, gör vektoranalysen till ett
utomordentligt nyttigt hjälpmedel för underlättande av
teoretiska beräkningar inom mekanik,
elektrodynamik m. m. V. i ett plan användas även
för att till amplitud och fas karakterisera
svängningsrörelser, särskilt växelströmmar
och växelspänningar (växelströmteoriens
»symboliska metod»). — Litt.: M. Abraham,
»Theo-rie der Elektrizität», I (bearb. av R. Becker;
9:e uppl. 1932); Ilj. Tallqvist, »Grunddragen
av vektoranalysen» (1923). Sv. B-r.
Vektoranalys, läran om vektorer (se d. o.)
och de för dem gällande räknelagarna.
Vektorfält, se F ä 11 2. Jfr Vektor.
Veläbrum, se Rom, sp. 974.
Velänien, bot., se E p i f y t e r, sp. 916.
Welander, Edvard Wilhelm, läkare,
akademisk lärare (1846—1917). Blev 1880
med. dr i Uppsala, 1884 docent i syfilidologi
vid Karol. inst., 1888 överläkare vid sjukhuset
S:t Göran och var
1896—1911 professor i
syfilidologi vid Karol.
inst. På sitt
specialområde utövade W.
en mycket intensiv och
framgångsrik
verksamhet. Med
outtröttlig iver undersökte
han de vid
syfilisbe-handlingen använda
medlen och deras
terapeutiska inverkan,
meddelade resultaten
av dessa
forskning
ar i många tidskriftsavh., sammanställda
i »Über die Principien für die Bebandlung
der venerischen Krankheiten» (1904) och
»Zur Frage der Behandlung der syphilitischen
Krankheit» (1909). W. utgav även »De
veneriska sjukdomarnas historia i Sverige» (1898;
2:a uppl. 1905). Genom flera folkskrifter
bidrog W. att sprida kunskap om
könssjukdomarna. Sin på djupa studier grundade
uppfattning, att en noggrann övervakning av
prostitutionen hade den största betydelse för
att förebygga könssjukdomar, lyckades W.
ej göra gällande vid den nyaste
lagstiftningen i denna fråga. En viktig insats gjorde
W. genom att 1900 grundlägga ett sjukhus
för spädbarn med medfödd syfilis, som under
hans ledning utvecklades till en
mönsteranstalt (se L i 11 a hemmet). Liknande
We-landerhem ha sedan grundlagts i Danmark,
Norge och Finland. Det mesta inflytandet
utövade han dock genom sitt starka sedliga
allvar och sin djupa kunskap som lärare.
Led. av Vet.-akad. (1902). 1911 ägnades honom
en festskrift. — Jfr biogr. av A. Pettersson i
Vet.-akad :s Årsbok 1918. R. T-dt. (K. M-s.)
Welanderhem, se Welander, E. W., och
Lilla hemmet.
Velärer (av lat. vélum, [gom]segel), språkv.,
se Postpalataler.
Veläzquez [coäla’pkäp], D i e g o, spansk
con-quistador, åtföljde Columbus på hans andra
resa 1493. Var 1511—24 ståthållare på Kuba,
varifrån han 1518 utsände Cortez till Mexiko.
Se vidare C o r t e z.
Bild 9. Diego de Silva y
Veläzquez. Självporträtt.
Veläzquez [coäla’pkäp], Diego de Silva y,
spansk målare (1599 ö/7—1660 ®/s)- Trettonårig
kom V. i lära hos målaren Francisco Herrera
d. ä. och snart efteråt hos målaren och
konstförfattaren Pacheco, med vars dotter han gifte
sig 1618. Hans tidigaste arbeten, genretavlor
med halvfigurer,
ansluta sig till den
solida naturalism,
som i Caravaggio
hade sin
upphovsman och mästare.
1623 flyttade han
till Madrid. Redan
s. å. utförde V.
sitt första porträtt
av Filip IV, och
hans väg såsom
hovmålare låg
sedan banad. Han
behövde för att gå
den icke överge
den riktning av
sträng saklighet
och en dämpad
färgskala han förut
slagit in på. Det
spanska hovets
liv
färg var den svarta, dess stil en behärskad
värdighet i uppträdandet, en självklarhet, som ej
behövde och därför ej heller gjorde krav på
smicker och försköning. Så kan V. förbli den
osvikligt sannfärdige skildraren av vad han
iakttagit även inom kungaslottens murar, där
f. ö. dvärgar och själsligt abnorma hörde till
den uppvaktande personalen och på allra högsta
önskan återgåvos av hans pensel (jfr Spansk
konst, bild 13). V :s framgång såsom det
spanska hovets målare har utom i hans
osvikliga saklighet sin förklaring i hans lika
osvikliga förnämhet. Han placerar sina
porträttfigurer säkert och elegant, låter deras dräkt
teckna sig med uttrycksfullt behag mot den
enfärgade men alltid luftigt förtonande
bakgrunden, modellerar ansikte och händer knappt
men ändå levande och behandlar färgen med
dess till några få toner begränsade register
så, att den verkar ädel och harmonisk. Själva
penselföringen är utomordentligt behagfull
och bländande skicklig utan att någonsin göra
intryck av tom virtuositet.
Till hans ungdomsverk med folkliga ämnen
ansluter sig den 1628 målade stora duken
»Dryckesbröderna» (»Los borrachos»), liksom
V:s flesta arbeten förvarad i Pradomuseet i
Madrid. Den framställer Bakchos och en hans
följesven som glädjespridare i ett lag spanska
bönder. Bilden är målad efter Rubens’ besök
i Madrid och under en viss påverkan, kanske
i ett slags tävlan med honom. 1629 besökte
V. Italien och målade i Rom »Vulcanus’
smedja» — en lika nationell och
verklighetskär variant av ett annat antikt motiv. I Rom
tillkommo även två genom sin dristigt fria
teknik och komposition märkliga
landskaps-studier från Villa Medici (i Pradomuseet).
Efter återkomsten till Madrid målade V. flera
följder av kungliga porträtt, konungen,
drottningen, den lille infanten Balthasar Carlos,
infanten don Ferdinand i olika dräkter och
situationer, till fots, såsom jägare, till häst.
XX. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
