Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Welch-Fränkels bacill—Veide, H. van de
228
»Kanonskottet.» Målning av W. van de Veide d. y.
I Rijksmuseum i Amsterdam.
Särskilt serien ryttarporträtt. i vilken även
ingår en bild av hertig de Olivares,
utmärker sig för stilfull komposition, växlande i de
olika fallen med den framställdes typ.
Från samma skede, omkr. 1635—36,
förskriver sig den stora duken »överlämnandet av
fästningen Breda», efter de i kompositionen
verkningsfullt använda pikarna kallad »Las
lanzas» (Pradomuseet). Med uppdrag att för
hovets räkning inköpa konstverk företog V.
1649 en ny resa till Italien och utförde under
sin vistelse i Rom 1650 ett praktfullt porträtt
av påven Innocentius X (se bild vid d. o.).
Efter återkomsten till Madrid erhöll V. ett högre
hovämbete och blev riddare av
Santiagoor-den. I dess dräkt har han framställt sig
själv på den stora duken »Las meninas»
(Hovfröknarna) i Pradomuseet, från 1656. Tavlan
återger en interiör av ett halvskumt
slottsrum, i vars belysta förgrund en ung dam
knä-böjande räcker ett glas vatten till den lilla
in-fantinnan Margareta, medan en hennes
kamrat gör sin reverens för det i rummet
närvarande men på bilden endast i en spegel
framträdande kungaparet. Man beundrar
skildringens levande sanning och den mästerliga
behandlingen av det luftiga dunklet, ur
vilket färger och dagrar framträda. Ett
liknande problem, men fattat på annat sätt,
sysselsatte V. i en annan stor målning i Prado
från samma tid, »Las hilanderas»
(Spinnerskorna). — V:s religiösa bilder inskränka sig
till ett fåtal, präglade av samma
verklighets-känsla och samma ädla uttryck som hans
alstring i övrigt. Särskilt må framhållas en
bild av den korsfäste (Prado).
V. är en av alla tiders största
porträttmålare. På samtidens och den närmaste
eftervärldens konst utom Spanien kom han ej att
öva något större inflytande. För Manet blev
han en inspirerande förebild. — V:s verk
studeras bäst i Pradomuseet i Madrid. Även
konsthistoriska museet i Wien har för V :s
konst representativa arbeten. — Litt.: Monogr.
av A. de Beruete (1898; ty. uppl. 1909) och C.
Justi (3:e uppl., 2 bd, 1922—23); »Klassiker
der Kunst», bd 6 (4:e uppl. 1925). A. L. R.
Welch-Fränkels bacill [coeTtjT-], se
Gasbrand.
Welcker, Friedrich Gottlieb, tysk
filolog och klassisk arkeolog (1784—1868).
Blev 1809 prof, i Giessen men måste avgå 1816
såsom alltför frisinnad. Blev s. å. prof, i
Göttingen och var 1819—59 prof, i Bonn, där han
bl. a. grundläde det akademiska biblioteket
och konstmuseet. Skr.: »Die griechischen
Tra-gödien mit Rücksicht auf den epischen Cyklus
geordnet» (3 bd, 1839—41), epokgörande
rekonstruktioner av förlorade grekiska
tragedier, »Der epische Cyklus oder die homerischen
Dichter» (3 bd, 1835—49; ny uppl. 1865—82),
»Griechische Götterlehre» (3 bd, 1857—63) och
»Alte Denkmäler» (5 bd, 1849—64) m. fl.
Jämte A. J. Näcke och F. Ritschl utgav W.
tidskr. Rheinisches Museum. M. Pn N-n.
Veide [fä’ldo], van de, holländska
1600-tals-konstnärer. Mest framstående äro: Esaias
van de V. (omkr. 1593—1630), som
målade landskap med figurer och sällskapsstycken
samt utförde raderingar. Jan van de V. (1593
—omkr. 1642), kopparstickare. W i 1 1 e m van
de V. d. ä., marintecknare och -målare (1611
—93), deltog i flera sjödrabbningar; i
Rijksmuseum i Amsterdam finns en målning av
honom (utförd 1665), som skildrar slaget i
Öresund 8 nov. 1658, då nederländare och
danskar slogo den svenska flottan. 1674
utnämndes han till officiell engelsk marintecknare.
Hans son W i 1 1 e m van de V. d. y. (1633
-—1707), marinmålare, utbildades hos S. de
Vlieger; han följde fadern till England och
fick där anställning i kunglig tjänst; bäst
äro hans målningar från tiden före den
engelska perioden, då de fina mellantonerna
försvinna. Willem d. y. var en av tidens bästa
målare i sin genre. Adriaen van de V.
(1636—72), bror till föreg., var
landskapsmålare, lärjunge av Wynants, ofta anlitad av
kamrater att måla människo- och djurfigurer
i deras tavlor. Målningarna »Flodlandskap»
(1658; i Kaiser-Friedrich-Museum i Berlin) och
»Strandbild» (s. å.; galleriet i Kassel) visa
hur betydande V. var som landskaps- och
figurmålare och som kolorist. I senare
arbeten finns en varmare ton, t. ex. i
»Borgar-familj på landet» (1667; Rijksmuseum i
Amsterdam), en porträttgrupp i det fria. Adriaen
utförde även raderingar. Han var den störste
konstnären med namnet V. — Litt.: E. Michel,
»Les van de V.» (1892); K. Zoege von
Man-teuffel, »Die Künstlerfamilie van de V.»
(1927). — I Nationalmuseum i Stockholm
finnas några små målningar av Esaias, Willem
d. y. och Adriaen van de V. E. L-k.
Veide [fä’ldo], Henry van de, belgisk
arkitekt (f. 1863), var först målare. Starkt
påverkad av William Morris’ idéer, övergick
V. på 1890-talet till arkitektverksamhet. Han
ivrade för en ny möbel- och inredningsstil
(se Jugendstil och Möbler, sp. 651),
som hastigt spreds och satte spår även inom
husbyggandet. Särskilt i Tyskland fick V.
stora uppdrag, bl. a. inredningen av Folkwang-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
