Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wellington, Arthur Wellesley - Vellore - Wellpapp - Wells - Wells, Herbert George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Vellore—Wells, H. G.
238
Portbyggnad vid biskopsslottet i Wells. — Västfasaden till katedralen i Wells.
gränsen. Efter Napoleons fall och fredsslutet
1814 blev W. ambassadör i Paris och
efterträdde febr. 1815 lord Castlereagh som
Englands representant på kongressen i Wien utan
att där spela någon mera framträdande roll.
Efter Napoleons återkomst mars 1815 fick W.
befälet över den holländsk-engelsk-tyska armé,
som sammandrogs i Nederländerna, och
lyckades vid Waterloo (18 juni 1815) hålla den
Napoleonska hären stången, tills preussarna
under Blücher anlände och avgjorde slaget.
Därefter ryckte W. in i Paris och skaffade
genom underhandlingar medFouchéLudvigXVIII
utan motstånd upp på tronen. Vid frågan om
fredsvillkoren slöt han sig till Rysslands
yrkande, att Frankrike ej skulle tvingas till
alltför stora landavträdelser. Ilan blev okt. 1815
befälhavare för ockupationsarmén i Frankrike
men genomdrev på kongressen i Aachen 1818
ockupationens omedelbara upphävande. Han
intog s. å. en plats i kabinettet som
general-fälttygmästare. Vid Castlereaghs död
skickades han i dennes ställe till kongressen i
Verona 1822. Han ogillade principiellt Cannings
oppositionella inställning mot det reaktionära
lägret på kontinenten men biträdde honom i
hans sydamerikanska politik. Då den
grekiska frihetsfrågan aktualiserades, visade sig
W. som anhängare av Turkiets integritet.
Han och Canning funno varandra i den
önskan att förebygga en separat rysk
intervention, som resulterade i W:s utomordentliga
beskickning till Ryssland 1826 (se Canning).
1827 blev W. högste befälhavare över armén,
och jan. 1828 bildade han ministär. Som
premiärminister såg han sig tvungen att mycket
mot sin vilja och i rak motsättning mot
tidigare tillkännagivanden genomföra
katolikernas emancipation (1829). Följden blev
tory-partiets sprängning, varigenom det banades
väg för en parlamentsreform. W :s
hårdnackade motstånd mot denna och brist på
förståelse för behovet därav gjorde honom
ytterligt impopulär bland folkets bredare lager
och bragte hans kabinett på fall (nov. 1830).
Han anmodades 1831 och därefter 1834 att
ånyo bilda ministär men trädde i det senare
fallet tillbaka för Peel, i vars kabinett (nov.
1834—april 1835) han fungerade som
utrikesminister. Även av Peels andra ministär 1841
—46 var W. medlem som regeringspartiets
ledare i överhuset. W., som äldre kallad
»järnhertigen» (the iron duke), vann trots
sitt högdraget aristokratiska väsen en
enastående auktoritet genom sin viljestyrka,
fosterlandskärlek och kyliga självbehärskning.
W:s »Despatches» äro utg. i flera serier, hans
parlamentstal publicerades 1854 (2 bd). —
Bland mängden av biogr. över honom märkas
de av sir H. Maxwell (2 bd, 1900) och J.
Fortescue (1925). — W:s porträtt återges på
vidstående plansch. V. S-g. (R. Sv-m.)
Vellore [velå’e], stad i presidentskapet
Madras, Britt. Indien; 50,212 inv. (1921).
Har en gammal fästning och ett märkligt
éivatempel.
Wellpapp (av ty. Welle, våg), tekn., ett
slags veckad (»korrugerad») papp för
förpackningar; de eftergivande och något
fjäd-rande vecken el. räfflorna i pappen
skydda mot stötar. Består av ett veckat skikt,
som sammanklistrats med ett plant. Fmn.*
Wells [coelz], stad i Somersetshire, s. v.
England, 20 km s. s. ö. om Bristol; 4.833 inv.
(1931); säte för biskopen av Bath och W.
Berömd katedral, huvudsaki. uppförd i engelsk
gotik på 1100—1200-talet, med en rikt
skulpterad västfasad; ålderdomligt biskopsslott.
Wells [coelz], Herbert George, engelsk
romanförfattare och sociolog (f. 1866). Bedrev
naturvetenskapliga studier, var först lärare
men från 1893 journalist. Två år senare
kom-mo hans första
böcker, »The stolen
bacillus and other
sto-ries» (sv. övers. 1897)
m. fl. Han är
genomträngd av den
moderna evolutionsläran,
kritiserar det nuv.
samhällets brister och
utmålar en framtid,
där mänskligheten
hunnit längre i
intelligens och humanitet.
Han vann först
framgång med fantastiska
romaner, i vilka de nyaste naturvetenskapliga
och tekniska upptäckterna användas för att
belysa hans sociala och politiska synpunkter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
