Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wells, Herbert George - Wells, Horace - Wells’ försök - Veloce - Velociped, Cykel, Bicykel - Velocipedsport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Wells, H.—Velocipedsport
240
»The time machine» (1895), »The invisible
man» (1897), »The war of the worlds» (1898)
m. fl. Hans realistiska romaner brista i
karaktärsteckningen och ha mestadels social
tendens, »The wheels of chance» (1896), »Love
and mr. Lewisham» (1900), »Kipps» (1905),
»The history of mr. Polly» (1910),
»Ann-Vero-nica» (1909), »Tono-Bungay» (1908), »The new
Macchiavelli» (1911), »Marriage» (1912),
»Beal-by» (1915), »Mr. Britling sees it through»
(1916). Ett vaknande religiöst intresse
karakteriserar romanerna »God the invisible king»
(1917), »The soul of a bishop» (s. å.), »The
undying fire» (1919), »Christina Alberta’s
father» (1925), »The world of William
Clis-sold» (1926), »Meanwhile» (1927) m. fl.
Slutligen har W. även skrivit arbeten i sociala
ämnen, »The discovery of the future» (1902),
»Mankind in the making» (1903), »A modern
Utopia» (1905), »The future in America»
(1906), »This misery of boots» (1907), »First
and last things» (1908), »New worlds for old»
(s.å.), populära historiska verk, ss. »The outline
of history» (1920; sv. övers., 2 dir, 1923), »The
work, wealth and happiness of mankind»
(1932), »The shape of things to come» (1933),
m. fl. W :s flesta romaner finnas i sv. övers.
— Litt.: F. C. Chappell, »Bibliography of
H. G. W.» (1924); J. D. Beresford, »H. G.
W.» (1915); E. Guyot, »H. G. W.» (1921);
R. T. Hopkins, »H. G. W.» (1922); G. Connes,
»Pensée de H. G. W.» (1926). (S. B. L.)
Wells [caelz], H o r a c e, amerikansk
tandläkare (1815—48). Föregångsman i fråga om
metoden att framkalla okänslighet vid
operationer genom s. k. lustgas. Ett monument
över honom, vartill tandläkare från många
länder bidragit, avtäcktes vid Avenue dTéna
i Paris 1910. H. R-g.
Wells’ försök [coelz-]. Londonläkaren W.
Ch. Wells (1757—1817) var den förste, som
(i en 1814 utgiven avh.) gav en riktig
förklaring av daggbildningen (se Dagg)
och därmed sammanhängande företeelser,
därvid stödd på systematiska iakttagelser,
utförda av honom i närheten av London. Han
visade särskilt, att det ej, såsom man förut
antog, är daggen, som avkyler marken, utan
att daggen tvärtom förorsakas av markens
avkylning, vilken i sin tur är en följd av
den-nattliga utstrålningen. I samband därmed
påvisade han bl. a. utstrålningens avgörande
betydelse vid den i Bengalen sedan gammalt
brukliga metoden att tillverka is genom att
nattetid utsätta flata lertallrikar med vatten
på värmeisolerande underlag (en bädd av
halm) i det fria; detta i ett klimat, där
nattfrost aldrig förekommer. Wells’ försök
utmärka sig genom stor skärpa och
grundlighet och ha betecknats som ett mönster för
naturvetenskapliga undersökningar. E. P.
Veloce [velåTJe], it., mus., snabbt. — V
e-1 o c i t å [velåtjita’], snabbhet. •
Velociped, Cykel, Bicykel,
fortskaff-ningsmedel, som framdrives genom den
åkandes muskelkraft (jfr Motorcykel, sp.
379). V. (se bild 2) består vanl. av två hjul
i samma plan, förenade genom en ställning,
ram, av rör, som framtill ger lagring för
styrstången och nedtill för ett drivande
ked-jehjul. Ramen uppbär även en fjädrande sits,
sadel, för den åkande. Det drivande ked-
jehjulet sättes i rörelse genom två vevar,
pedaler, och rörelsen överföres av en
ändlös kedja till ett på bakhjulsaxeln anbragt
andra kedjehjul. Det
främre hjulet
löper fritt och kan
med styrstången
vridas i
förhållande till cykeln i
övrigt. Under
åkningen balanserar
ryttaren, varvid
han utnyttjar v:s
förmåga att lätt
ändra
rörelseriktning. — De första
v. voro enkla
tvåhjulingar, över vil-
ka man satt gränsle och gav fart genom
sparkar i marken. De gjordes 1816—17 styrbara
av C. von Drais (se Dressin, sp. 1249). 1855
(el. 1860) utförde fransmannen Michaux en v.
med fotpedaler på det främre hjulet. Redan
1850 hade tysken Fischer konstruerat en
liknande v. 1867 infördes v. i Sverige. I
början gjordes v. av trä, och hjulen skoddes med
järnringar, men småningom ersattes träet av
järn och stål. Lätta stålnav med kullager,
smäckra stålekrar och en fälj med inlagd
gummiring infördes. Framhjulet gjordes allt
Bild 2.
större och bakhjulet allt mindre (se bild 1).
Först i mitten på 1880-talet fick v. i stort
sett sin nuv. form med två nästan lika stora
hjul och särskilda drivhjul (utväxling) etc.
Drivningen skedde dock fortfarande på
framhjulet. Senare utvecklingsskeden
kännetecknas av drivningens överförande till
bakhjulet, utväxlingens förenkling samt införande
av dunlopringar (se D u n 1 o p, sp. 108) och
frihjulsnav (f r i h j u 1), genom vilket
förbindelsen mellan pedalerna och bakhjulet upphör,
så snart de förra hållas stilla utan tryck,
varigenom v., utan att man trampar, kan rulla
framåt på grund av farten el. utför backar
etc. Bromsning kan ske genom att pedalerna
tryckas bakåt. — V. har tagits i vidsträckt
användning även för krigstjänst (se V e 1
o-cipedtrupper). — Nämnas må även t a
n-demvelocipeden, en tvåhjuling för två
personer (den ena bakom den andra),
trehjulingen (tricykeln), med ett
fram-och två bakhjul el. tvärtom, manupeden,
en trieykel, som kan drivas även (el.
uteslutande) med händerna och styres med tillhjälp
av ryggstödet, m. fl. O. B-n.
Velocipedsport, äldre benämning Hjul-
Bild 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
