Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vender - Vendes artilleriregemente (A. 3) - Vendes konung - Wendes trängbataljon och Wendes trängkår - Vendetta - Vendidad - Vendisk - Vendiska förbundet - Vendôme - Vendôme, César - Vendôme, Louis Joseph - Vendôme, Philippe - Vendômekolonnen - Vendsyssel - Wendt, Georg Willebad von - Venedig - Venediger, Gross - Venerabilis - Veneration - Veneriska sjukdomar - Veneter - Venetien - Venezia, Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Vendes artilleriregemente—Venezia
252
wauk, »Wendische (Sorbische) Bibliographie»
(1929) ocb bibliogr. i Pommersche
Jahr-bücher. C. T-t.
Vendes artilleriregemente (A. 3) tillhör (fr.
o. m. 1928) Södra arméfördeln. och är förlagt
i Kristianstad. Det indelas (enl. 1925 års
för-svarsordning) i regementsstab och tre
divisioner om två batterier, samtliga batterier
åkande. Beväpningen utgöres av 7,5 cm
fältkanoner samt 10,5 och 15 cm fälthaubitser. Om
reg:tets historia i övrigt se Artilleri, sp.
197—198. — Jfr minnesskrift 1913. G. af W-dt.
Vendes konung ingår från Knut VI :s tid i
danska konungatiteln (da. de Venders Konge,
lat. rex sclavorum), syftande på kuvandet
av de slaviska venderna. Som del av
svenska konungatiteln upptogs V. av Gustav Vasa.
Anledningen var måhända, att Kristian III av
Danmark upptagit den av flera hans danska
företrädare förda svenska titeln »de Gothers
Konge» och 1538 även det svenska
trekronors-vapnet. Gustav Vasas införande av titeln V.
förekommer f. ggn i några tyska koncept i
slutet av 1539, men den börjar egentligen
användas från 1540. På latin översattes V. i
Sverige med rex vandalorum på grund av
oriktig identifiering av vender med vandaler. Stödd
på Jordanes’ auktoritet, ansåg man de senare
ha underkuvats av från Sverige utvandrade
goter. — Jfr O. Söderqvist i Statsvet. Tidskr.
1909 och G. Landberg, »De nordiska rikena
under Brömsebroförbundet» (1925). B. II-d.
Wendes trängbataljon och Wendes trängkår,
se Skånska trängkåren.
Vende’tta, it., se Blodshämnd.
Vendidäd, se Avesta, sp. 591.
Ve’ndisk, adj. till vender (se d. o.). Om
vendiska litteraturen se S o
r-biska litteraturen, om v en di sk a
språket se Sorbiska språket.
Vendiska förbandet, dets. som blockförband,
se M u r, sp. 445.
Vendöme [vädä’m], stad i fr. dep.
Loir-et-Cher, n. v. om Blois, vid floden Loir; 9,301
inv. (1926); järnvägsknut, handelscentrum.
Har flera märkliga kyrkor, bl. a. La Trinité
(1100—1200-talet), samt ruiner av slottet V.
(gr. på 1000-talet). V. var fordom huvudstad
i grevsk., sedermera hertigdömet Vendömois.
Vendöme [vädä’m], C é s a r, hertig av V.,
fransk krigare (1594—1665), son till Henrik
IV av Frankrike och Gabrielle d’Estrées. V.
förklarades legitim 1595 och utnämndes 1598
till hertig av V.
På 1620-talet deltog
V. med framgång i
striderna mot
huge-notterna men
invecklades gång på gång
i konspirationer mot
Richelieu under
dennes sista år, särskilt
genom sin yngre son
Frangois de V.,
hertig av Beaufort (1616
—69). V. anslöt sig
sedan till ■ Mazarin,
blev 1650 guvernör
över Bourgogne och s. å. storamiral. Han
utmärkte sig i kampen mot fronden och slog 1655
spanska flottan vid Barcelona. — Hans son
Louis, hertig av V. (1612—69), utmärkte sig
under 1630- och 1640-talets krig samt förde
med framgång överbefäl i Italien 1656, blev
1667 kardinal och s. å. legatus a late re i
Frankrike. B. E-r.
Vendöme [vädå’m], Louis Joseph,
hertig av V., fransk krigare (1654—1712), sonson
till C. V. Deltog med utmärkelse i Ludvig
XIV:s krig på 1670- och 1680-talet och hade
för en tid överbefälet i Italien under spanska
tronföljdskriget. 1710 stred han i Spanien och
vann segern vid Villaviciosa. B. E-r.
Vendöme [vädå’m], Philippe, hertig av
V., fransk krigare (1655—1727), bror till L.
J. V. Utmärkte sig under Ludvig XIV:s krig
i Flandern och Italien, föll 1705 i onåd och
lämnade armén. 1693 blev han storprior av
Frankrike. Med honom utdog ätten V. —
Titeln hertig av V. bars dock av Ludvig Filips
sonsons son Emanuel (1872—1931). B. E-r.
Vendömekolonnen [vädå’m ], se Paris, sp.
664 och bild 15.
Vendsyssel, nordligaste delen av Jylland,
Danmark (se kartan vid d. o., n. bladet).
Omfattar större delen av Hjörring amt och ett
härad (Kjær) av Aalborg amt (se d. o.).
Inbyggarna, vendelboerne, utgöra omkr.
180,000. Under medeltidens bonderörelser
gjorde de sig mycket bemärkta, ss. i
resningar 1086, 1368, 1441 och 1534. P. E-t.
Wendt, Georg Willebad von,
finländsk näringsfysiolog (f. 1876). Blev med. dr
i Helsingfors 1905, fil. dr i Leipzig 1908 och
prof, i husdjurslära vid Helsingfors univ. 1910.
W:s mesta vetenskapliga produktion tillhör
näringsfysiologiens område. Hans viktigaste
arbeten avhandla äggvite- och
saltomsätt-ningsfrågor. W. har ock gjort sig känd som
föreläsare och populärvetenskaplig författare.
Skr.: »Magra eller fetma» (1923), »Leben und
Lebensverlängerung» (1927), »Föda, hälsa och
motståndskraft» (1933). W. var led. av
expertkommittén för ny vallag 1905—06 och
tillhörde riksdagen 1919—22. G. B-x.
Venedig, se Venezia.
Venèdiger [ve-], Gross, se
Grossvene-diger.
Veneräbilis, lat., vördnadsvärd.
Veneratiön (lat. venerätio), vördnad.
Wenerid, se Skogekär Bärgbo och
Sonett.
Veneriska sjukdomar, se Könssjukdomar.
Venèter (lat. Ve’neti). 1. Keltisk folkstam
i Bretagne, kuvad av Caesar. Dess huvudort
var det nuv. V a n n e s. — 2. Forntida
ita-lisk folkstam, se Italiens f o r n s p r å k,
sp. 856 och bibliogr., samt Venezia, hist.
Venütien, se Venezien.
Vene’zia [-tsia], Venedig, huvudstad i
it. prov. V. (2,455,04 kvkm, 591.642 inv. 1931),
på 117 öar i Lagun a viva, den del av Laguna
veneta, som begränsas av Lido; förbindes med
fastlandet med en 3,6 km lång bro och en
1933 färdig automobilväg; 267.940 inv. (1934).
V. genomdrages av ung. 150 kanaler,
bredare (canali) och smalare (rii), och har omkr.
400 broar. Till broarna leda trappor, varför
körtrafik är omöjlig. Trafiken uppehälles av
färjor, små motor- och ångbåtar samt
gondoler. Skillnaden mellan ebb och flod i Laguna
viva utgör i medeltal 0,5 m, största
skillnaden 1,8 m, vilket gör, att V:s kanalvatten
ständigt förnyas. Genom staden löper den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
