259 Venezien—Venezuela 260 »Malerei der Renaissance in Oberitalien» (1927); H. Cornell, »Italiensk ungrenässans» (1930). H. C-l. Venezien [-tsion], Venètien, it. Venezia, landskap i n. ö. Italien, mellan jugoslaviska och österrikiska gränserna, Adige, Gardasjön, Mincio, Po och Adriatiska havet. Det uppdelas i Tridentinska V. (Venezia Tri-dentina) el. S y d t y r ol e n, Euganeiska V. (Veneto) och Juliska V. (Venezia Giu-lia); tills. 47,931 kvkm, 5,742,022 inv. (1931). V:s gräns i n. och ö. följer huvudkammen på Oetztal-, Zillertal-, Karniska och Juliska alperna. Om Tridentinska V. se Tyrolen. ö. om Tridentinska V. sträcker sig Euganeiska V. (25.436 kvkm, 4,123,233 inv.; omfattar prov. Belluno [större delen], Padova, Rovigo, Treviso, Udine, Venezia, Verona och Vicenza) från Mincio i v. till Tagliamento och Adriatiska havet i ö. samt till Po i s. över Piaves övre dal, Cadore, längst i n. v. höja sig över 3,000 m höga toppar bland Dolomit-alperna (se d. o.), ö. och s. v. om Piavedalen bilda Föralperna, utlöpare från Juliska och Karniska alperna, ofta vida högslätter. Av vulkaniskt ursprung äro de över den breda venezianska slätten fristående höjderna Monti Berici (421 m) och Colli Euganei (603 m). De större floderna äro Po, Adige, Brenta, Piave, Tagliamento m. fl. Längs venezianska kusten ha sandbankar avskilt grunda laguner, störst äro Laguna veneta och Laguna di Marano. Säd (ris, vete m. m.), vin, foderväxter och frukt odlas, över hela landskapet idkas silkes-maskavel; havsfiske, särskilt i Chioggia. Viktigaste hamn- och industristaden är Venezia. Juliska V. (8,582 kvkm, 978,942 inv.; omfattar prov. Fiume, Gorizia, Pola och Trieste) utgöres av Juliska alpernas s. v. sluttningar, karstområdet och halvön Istrien. På gränsen mot Jugoslavien når Triglav (it. Tricorno) 2,864 m. Karstområdet (it. Garso) bildar mäktiga högslätter, instörtningsbäcken (doliner) och ung. 2,000 kända grottor, däribland Adelsberg-grottan (se d. o., med bild; it. Grotte di Postumia). Istrien sänker sig från Karstbergen sakta mot havet, och kusternas vikar skära sig fjordartat in i landet. Landskapets viktigaste flod är Isonzo. De viktigaste produkterna äro säd, vin, frukt och foderväxter. Kvicksilver brytes i Idria. Viktigaste industri- och hamnstäder äro Trieste och Fiume. E. L-r. Venezuela [coänäsoäTa], förbundsrepublik vid Sydamerikas n. kust, mellan Colombia i v., Brittiska Guayana i ö. och Brasilien i s.; kustlinje vid Karibiska havet omkr. 3,200 km; 912,050 kvkm, 3,157,025 inv. (1931). Huvudstad: Caracas. Naturbeskaffenhet. Kusten är omväxlande brant och klippig el. låg, sandig och sumpig. Norra V. genomdrages i flera parallellstråk av ö. utlöpare av Anderna, delade i tre massiv, Sierra de Perija, Cordillera de Mérida och Karibiska bergen (se d. o.), av vilka de två förstnämnda omsluta Maracaibobäckenet. I bågen mellan bergen och Orinoco utbreder sig ett vidsträckt slättland (llanos), som i s. övergår i slätterna vid Rio Negro. ö. om Orinoco omfattar V. en del av Guayanas högland, Venezuelas vapen. Skölden delad och överklu-ven. I i rött fält en sädes-kärve av guld; II i fält av guld tvä gevär, två värjor och två nationalflnggor i kors; III i blått fält en springande, vänstervänd, tillbakaseen-de häst av silver. där Sierra Parima, Sierra Pacaraima m. fl. kedjor bilda gränsen mot Brasilien. Bergsregionerna vid Karibiska havet äro V :s tätast befolkade trakter. De högsta bergstopparna ligga i Cordillera de Mérida (mer än 4,500 m ö. h.) med snögränsen omkr. 4,400 m ö. h. V:s stora huvudled är Orinoco, liksom Apure och Meta av stor betydelse för den inre samfärdseln. Klimatet är tropiskt och ut-märkes av större nederbörd o. längre regntid på bergens n. sluttningar. Nordostpassa-den är den vanligaste vinden. Vid kusten är sommaren regntid, på llanos vanl. tiden mars el. april— nov. Om geologi, klimat, växt- och djurvärld se vidare Sydamerika. Befolkning, näringar m. m. Befolkningen är mycket uppblandad genom invandringen av spanska kolonister och negerimporten. Fullblodsindianerna beräknas blott till 2 % av befolkningen, mestiser, mulatter, sambos 90 %, negrer 5 % samt européer och kreoler 2 %. Neger- och mulattbefolkningen bebor i synnerhet de lägre liggande trakterna och kustlandet, mestiserna höglandet. Officiellt språk är spanska. Religionsfrihet råder; de romersk-katolska trosbekännarna äro talrikast. Univ. finnas i Mérida och Caracas. Kaffe och kakao äro plantagebrukets viktigaste handelsprodukter, och därav gå mer än 50 % till Europa. Kaffedistrikten ligga i tierra templada (500—2,000 m ö. h.) och fördela sig på två huvudområden: ett v. i staterna Tächira, Mérida och Trujillo med viktigaste centra i San Cristöbal, Mérida och Bocono och ett ö. i staterna Lara, Yaracuy, Carabobo, Aragua och Miranda med centra i Nirgua och La Victoria. Kaffeplantagerna omfattade 1930 omkr. 80,000 har och 33,000 företag, mest små brukningsdelar. Produktionsområdena för kakao äro ung. desamma som för kaffe men tillhöra mer låglandet. Sockerrörsodlingen har gamla anor och be-drives även mest på småbruk. Stora soeker-plantager ha dock på senare tid anlagts med utländskt kapital s. om Maracaibosjön. Bomullsodlingen med huvudsäte i staterna Aragua och Carabobo, där regnskugga och regelbunden torrtid äro gynnsamma, förser numera den inhemska textilindustrien. F. ö. märkes odling av tobak, ris, majs, bönor och även vete. Boskapsskötselns omfattning står ej i proportion till den stora arealen naturliga betesmarker (omkr. Vs av V.). Utom på llanos finnas stora betesmarker i det n. höglandet, där aveln bedrives intensivare och med bättre avsättningsförhållanden. Jämte hudar utföres även slaktboskap till Västindiska öarna. Bo-