263 Vengelälven—Venizelos 264 örlogsflottan består (1933) av 3 kanonbåtar med sammanlagt 2,075 tons deplace-ment ocb 2 trängfartyg. Flygväsendet är av ringa omfattning och ingår i armén, ö-g. Författning. V. är en förbundsrepublik, bestående av 20 stater, 2 territorier och ett för-bundsdistrikt (jfr kartan). Författningen har vid flera tillfällen undergått förändringar; den nu gällande är av 29 maj 1929, med modifikationer av 7 juli 1931. Folkrepresentationen utgöres av en kongress på två kamrar: senaten (40 led., valda för 3 år) och deputeradekammaren (en deputerad per 35,000 inv., val vart 3:e år). Presidenten väljes för 7 år av kongressen. Staterna äro autonoma och politiskt likställda; var och en har sin lagstiftande församling och sin president; förbundsdi-striktet och territorierna styras av republikens president genom guvernörer. A. N-d. (G. H-n.) Historia. V :s kust var den första del av Amerikas fastland, som Columbus upptäckte (1498). Alonzo de Ojeda m. fl. utforskade 1499 kusten och upptäckte bl. a. en by med pålbyggnader, som fick namnet V. (»lilla Ve-nezia»), vilket sedan utsträcktes till landet. 1528—42 innehade en köpmansfamilj Welser i Augsburg V. som pant för lån till Karl V. Landet ingick sedan under spanska tiden i generalkapitanatet Caracas men var såsom föga rikt på ädla metaller ej föremål för större intresse; till dess kustland importerades tidigt negerslavar. — Redan 1806 gjorde F. Mi randa (se d. o.) ett försök att befria V.; efter åtskilliga bakslag blev landet 1819 —21 fritt och var till 1829 förenat med Colombia och Ecuador. 1830 fick V. sin första författning; dess politiska liv präglades sedan av strider mellan federalister och anhängare av centralisation, vilket ledde till upprepade revolter ocb författningsändringar. Under V:s första tid som självständig stat dominerade frihetshjälten J. A. Paez (se d. o.), men på 1840-talet bildades ett »liberalt» parti, som fick inflytande under bröderna Mona gas (presidenter 1847—58). Federalisternas ledare, Antonio Guzman Blanco, blev 1870 provisorisk president och styrde sedan till 1888 som president, diktator el. genom bulva-ner. Under J. Crespos andra presidentperiod uppstod 1894 en tvist med England om gränsen mot Brittiska Guayana, i vilken Crespo lyckades förmå president Cleveland att inblanda sig, åberopa Monroedoktrinen och nära nog hota med krig; tvisten löstes 1899 genom skiljedom. Demagogen C. Castro (se d. o.) grep 1899 makten och styrde sedan V. diktatoriskt till 1908 under ständiga konflikter med missnöjda landsmän och utländska makter; då Castro bröt sina förpliktelser till utländska kreditorer, ledde detta till blockad (dec. 1902—febr. 1903) av V:s hamnar av engelska, tyska och italienska krigsfartyg; tvisten bänsköts småningom till Haagdomsto-len. Dec. 1908 for Castro till Europa och efterträddes av vicepresidenten, J. V. Gömez (se d. o.), som sedan varit den ledande mannen i V. som president, som arméns högste befälhavare och under senare år som faktisk diktator. Under hans styrelse ha näringar och kommunikationer utvecklats, den utländska statsskulden betalats och lugn rått. V. var under världskriget neutralt. A. A-t. Litt.: W. Sievers, »V.» (1888); P. L. Bell, »V.» (1922); N. V. Goiticoa, »V. 1924» (officiell). Vengelälven, se V ä n ge 1 ä 1 ve n. Wenger, Leopold, österrikisk-tysk rätts-lärd (f. 1874). Blev e. o. prof, i romersk rätt 1902 i Graz, flyttade som ord. prof, i samma ämne 1904 till Wien, 1905 åter till Graz, 1908 till Heidelberg och 1909 till München. W. är mest känd som författare på den rätts-historiska papyrusforskningens område. Skr.: »Rechtshistorische Papyrusstudien» (1902), »Institutionen des römischen Zivilprozess-rechts» (1925) m. fl. C. G. Bj. Vengerov [vengjä'røf], Semen A f a n a-s i e v i t j, rysk litteraturhistoriker (1885— 1920). Utgav bl. a. ett värdefullt biografiskt lexikon över författare och lärda (6 bd, 1886—1904; ofullb.), monogr. om Turgenjev, Pisemskij m. fl. samt utgav Pusjkins, Bjelin-skijs o. a. författares verk. A. A-t. Ve'nia, lat., tillstånd, tillåtelse att predika (ve'nia conciona'ndi), att hålla föreläsningar vid ett univ. (ve'nia doce'ndi, ve'nia lege'ndi). Ve'ni, Sa'ncte splritus, lat., »kom, Helige ande», begynnelseorden i en antifoni och en sekvens från medeltiden, av vilka den förra, diktad för pingsthelgen, återfinnes i sv. psalmboken av 1819, n:r 132 och 134. E. N. S-g.* Vèni, vidi, vlci, lat., se Caesar, sp. 470. Venlze'los, Eleutherios, grekisk statsman (f. 1864 23/8 på Kreta), först advokat i Chania. V. började tidigt arbeta på Kretas frigörelse från Turkiet. Under prins Georgs regim blev han justitieminister 1899 men avgick 1901 och var sedan ledare för ett oppositionellt nationalparti. 1905 var han med om att proklamera Kretas (förhastade) förening med Grekland. 1910 blev han ordf, i den exekutivkommitté, som då utgjorde Kretas regering, kallades s. å. över till Grekland, där han genast invaldes i parlamentet, och blev i okt. Greklands konseljpresident. I denna egenskap genomförde han Kretas införlivande med Grekland och genomdrev dess deltagande i Balkankrigen 1912 och 1913 (se d. o. och Grekland, sp. 1036), vilket medförde betydande vinster. Vid världskrigets utbrott umgicks V. i samförstånd med konung Konstantin med planer på att ställa Greklands krafter till ententemakternas förfogande och som lön betinga sig vissa landvinningar. Till en början avvisades dess anbud. Sedan Turkiet kommit med i kriget, började V:s fantasi spela kring förvärvet av de av greker bebodda kusttrakterna av Mindre Asien och upprättande av ett Storgrekland. De allierades aktion mot Konstantinopel 1915 eggade honom att erbjuda Greklands medverkan, men då svaret icke ville tillåta någon begränsning av Greklands aktion till blott detta företag och Ryssland tillika inlade veto mot att grekiska trupper sändes till den turkiska huvudstaden, avgick V. mars s. å. men återkom redan i aug. En gammal grekisk