Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Verbena—Verdandi
280
vilket han under juli och aug. 1631 trotsade
Tillys försök att förmå honom till strid på
öppna fältet. 1636 låg Banér i 3 mån. i
samma läger. L. W :son M.*
Verbèna, Verbenäceae, bot., se
Järnörtfamiljen.
Ve’rbi divlni mlni’ster, lat., se V. D. M.
Verbötim, se Verbaliter.
Verböczy [vä’rbötsi], I s t v ä n, ungersk
statsman (omkr. 1458—1541). Samlade
Ungerns lagtraditioner i »Tripartitum opus
ju-ris consuetudinarii inclyti regni Hungariae»
(1517; över 50 uppl.), som utgör grundvalen
för ungersk rätt och statsförfattning. B. L-r.
Vercelli [vert.fä’li], stad i ö. Piemonte,
Italien, vid Pos biflod Sesia; 39,434 inv. (1931);
huvudstad i prov. V. (2,998 kvkm, 359.525
inv.), ärkebiskopssäte. Katedral från
1500-talet med berömt bibliotek (många sällsynta
handskrifter). Viktig järnvägsknut;
maskin-och sidenindustri samt riskvarnar; en av
centralpunkterna för Italiens handel med ris
och majs.
Verchneudinsk [vjerljniodi’nsk], huvudstad
i den autonoma Burjät-mongoliska republiken,
inom östsibiriska området, Sovjetryssland, vid
Selenga och Sibiriska järnvägen; 44,001 inv.
(1931). Viktig handelsstad och utgångspunkt
för handelsvägen till Kiachta och Urga;
flyghamn. Sågverk, kvarnar o. a. industri.
Verchojansk [vjerljaja’nsk], stad i
autonoma Jakutrepubliken, ö. Sibirien,
Sovjetryssland, vid floden Jana; 415 inv. (1926). V. är
känt som en av jordens kallaste orter (se
Köldpoler); under tsartiden
förvisningsort. Verchojanska bergen mellan
Jana samt Lena och dess biflod Aldan
utgrena sig från Stanovojbergen och uppges nå
2,500 m ö. h.
Vercinge’torix, en galler av arvernernas
stam (se A r v e r n e r), den tappre ledaren
av gallernas resning mot Caesar 52 f. Kr. V.
hyllades som arvernernas konung, inneslöts
s. å. av Caesar i Alesia (se d. o.) och måste
giva sig. Ilan fördes med i Caesars triumftåg
i Rom 46 f. Kr. och avrättades. — Se C.
Jullian, »V.» (1902). E. St.
Werda, W e r da, ty., vem där. Se A n r o p.
Verdaguer [(oordege’], Jacinto, den
nykata-lanska litteraturens förnämste skald (1845—
1902). Var 1876—77 skeppspräst på en
transatlantisk ångare. Redan förut hade V.
framträtt såsom skald och prisbelönts vid
»blomsterspelen»; ombord fullbordade han sitt länge
planlagda stora epos i 10 sånger »La
Atlån-tida», som gjorde honom berömd och
översattes till flera språk. Motivet är sagan om
Atlantis’ försvinnande i havet, kombinerad
med Columbus’ upptäckt av Amerika. Verket,
som präglas av mäktig fantasi, hög idealitet
och praktfulla naturskildringar, prisbelöntes
vid »blomsterspelen» 1877 och befäste
kata-lanskans ställning såsom litteraturspråk. V:s
andra stora epos, »Canigö» (1886), skildrar
den pyreneiska naturen och kampen mot
mo-rerna i Katalonien. Hans lyrik utmärkes av
innerlig mystik och poetisk skönhet; främst
må nämnas samlingen »Idilis y cants mistichs»
(1870); några dikter övers, i »Genljud från
Hesperien» (1892) av G. Björkman. K. A. H.
Verdal, herred i Nord-Tröndelag fylke,
Norge, mellan inre Trondheimsfjorden och Sve-
rigegränsen; 1,587,oo kvkm, 7,259 inv. (1930).
Genom de av Verdalselven (se d. o.) och
Inna genomflutna Verdalen och Inndalen går
huvudvägen över fjällen till Jämtland. Vid
fjorden stationssamhället Verdalsöra (1,058
inv.); i dess närhet Stiklestads (se d. o.)
berömda kyrka. — IV. inträffade 19 maj 1893
ett fruktansvärt jordskred, varigenom ett
tjugutal gårdar förstördes, Jämtlandsvägen
på en sträcka av 4 km spolierades och den
bördigaste delen av V. ödelädes. Tills,
om-kommo vid eller till följd av olyckan 114 pers.
Flera mindre skred ha inträffat.
Verdalselven, älv i Nord-Tröndelag fylke,
Norge, bildas genom sammanflöde av
Skjækra-Helgåa från n. ö. och Inna från s. ö. och
utfaller i inre Trondheimsfjorden; flodområde
1,397 kvkm. Ax. S.
Verdam [forda’m], Jacob, holländsk
filolog (1845—1919), prof, i Amsterdam 1878—91
och i Leiden 1891—1915. Den stora ordboken
över det nederländska medeltidsspråket
»Mid-delnederlandsch woordenboek» (9 bd, 1882—
1929; supplementbd under utgivning) är
väsentligen frukten av V:s samlarflit, lärdom
och skarpsinne. V. skrev bl. a. även »Uit de
geschiedenis der nederlandsche taal» (1890;
4:e uppl. 1923). Hj. P-r.*
Ve’rdandi, nord, myt., se Nornor.
Ve’rdandi, nykterhetsförening, se N y
k-terhetsorden Verdandi.
Ve’rdandi, studentförening i Uppsala,
stiftad 1882 för »tanke- och yttrandefrihet»
närmast med anledning av ingripanden mot Knut
Wicksell (för nymalthusianismen) och strider
i studentkåren kring K. P. Arnoldssons
riksdagsmotion om samvetsfrihet. Först var V.
eg. ett stort kotteri av vänner och
åsiktsfrän-der med Karl Staaff som medelpunkt. 1887
anordnade V. emellertid en offentlig
diskussion om sedligheten, som väckte enormt
uppseende. Genom denna diskussion samt genom
partitaganden för Hj. Branting, B.
Björnson och Georg Brändes förvandlades V. till
centrum för akademisk radikalism i Sverige
och spelade till 1915 en betydande roll genom
stora debatter i aktuella frågor samt
uppseendeväckande uttalanden och handlingar vid
tryckfrihetsmål och arbetsstrider. Under
samma tid utvecklade V. en omfattande
folkbildningsverksamhet genom arbetarbibliotek i
Uppsala, bokförmedling och
folkbibliotekskataloger för arbetarorganisationer,
vandrings-bibliotek för fattiga landsändar,
populärvetenskapliga föreläsningar, småskrifter och
tidningsartiklar m. m. Speciellt för
studenterna utgav V. de första studiehandböckerna
och anordnade de första konstutställningarna
i Uppsala. De politiska och sociala
omvälvningarna från storstrejken till världskriget
gjorde, att V. förlorade sin framskjutna plats
som opinionsbildare liksom i
folkbildningsarbetet, vilket till väsentlig del måste överlåtas.
Verdandis Småskrifter åtnjuta dock
fortfarande stor popularitet och ha nu (febr. 1934)
nått 363 nummer och 2,500,000 ex. Själva
föreningen har numera omkr. 130 medl. och
kan karakteriseras som en akademisk
diskussionsklubb av borgerligt radikal läggning. —
Litt.: O. v. Zweigbergk, »Studentföreningen V.
1882—1892» (1892); »V. genom femtio år»
(1932). J.L. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
