279 Verbena—Verdandi 280 vilket han under juli och aug. 1631 trotsade Tillys försök att förmå honom till strid på öppna fältet. 1636 låg Banér i 3 mån. i samma läger. L. W :son M.* Verbèna, Verbenäceae, bot., se Järnörtfamiljen. Ve'rbi divlni mlni'ster, lat., se V. D. M. Verbötim, se Verbaliter. Verböczy [vä'rbötsi], I s t v ä n, ungersk statsman (omkr. 1458—1541). Samlade Ungerns lagtraditioner i »Tripartitum opus ju-ris consuetudinarii inclyti regni Hungariae» (1517; över 50 uppl.), som utgör grundvalen för ungersk rätt och statsförfattning. B. L-r. Vercelli [vert.fä'li], stad i ö. Piemonte, Italien, vid Pos biflod Sesia; 39,434 inv. (1931); huvudstad i prov. V. (2,998 kvkm, 359.525 inv.), ärkebiskopssäte. Katedral från 1500-talet med berömt bibliotek (många sällsynta handskrifter). Viktig järnvägsknut; maskin-och sidenindustri samt riskvarnar; en av centralpunkterna för Italiens handel med ris och majs. Verchneudinsk [vjerljniodi'nsk], huvudstad i den autonoma Burjät-mongoliska republiken, inom östsibiriska området, Sovjetryssland, vid Selenga och Sibiriska järnvägen; 44,001 inv. (1931). Viktig handelsstad och utgångspunkt för handelsvägen till Kiachta och Urga; flyghamn. Sågverk, kvarnar o. a. industri. Verchojansk [vjerljaja'nsk], stad i autonoma Jakutrepubliken, ö. Sibirien, Sovjetryssland, vid floden Jana; 415 inv. (1926). V. är känt som en av jordens kallaste orter (se Köldpoler); under tsartiden förvisningsort. Verchojanska bergen mellan Jana samt Lena och dess biflod Aldan utgrena sig från Stanovojbergen och uppges nå 2,500 m ö. h. Vercinge'torix, en galler av arvernernas stam (se A r v e r n e r), den tappre ledaren av gallernas resning mot Caesar 52 f. Kr. V. hyllades som arvernernas konung, inneslöts s. å. av Caesar i Alesia (se d. o.) och måste giva sig. Ilan fördes med i Caesars triumftåg i Rom 46 f. Kr. och avrättades. — Se C. Jullian, »V.» (1902). E. St. Werda, W e r da, ty., vem där. Se A n r o p. Verdaguer [(oordege'], Jacinto, den nykata-lanska litteraturens förnämste skald (1845— 1902). Var 1876—77 skeppspräst på en transatlantisk ångare. Redan förut hade V. framträtt såsom skald och prisbelönts vid »blomsterspelen»; ombord fullbordade han sitt länge planlagda stora epos i 10 sånger »La Atlån-tida», som gjorde honom berömd och översattes till flera språk. Motivet är sagan om Atlantis’ försvinnande i havet, kombinerad med Columbus’ upptäckt av Amerika. Verket, som präglas av mäktig fantasi, hög idealitet och praktfulla naturskildringar, prisbelöntes vid »blomsterspelen» 1877 och befäste kata-lanskans ställning såsom litteraturspråk. V:s andra stora epos, »Canigö» (1886), skildrar den pyreneiska naturen och kampen mot mo-rerna i Katalonien. Hans lyrik utmärkes av innerlig mystik och poetisk skönhet; främst må nämnas samlingen »Idilis y cants mistichs» (1870); några dikter övers, i »Genljud från Hesperien» (1892) av G. Björkman. K. A. H. Verdal, herred i Nord-Tröndelag fylke, Norge, mellan inre Trondheimsfjorden och Sve- rigegränsen; 1,587,oo kvkm, 7,259 inv. (1930). Genom de av Verdalselven (se d. o.) och Inna genomflutna Verdalen och Inndalen går huvudvägen över fjällen till Jämtland. Vid fjorden stationssamhället Verdalsöra (1,058 inv.); i dess närhet Stiklestads (se d. o.) berömda kyrka. — IV. inträffade 19 maj 1893 ett fruktansvärt jordskred, varigenom ett tjugutal gårdar förstördes, Jämtlandsvägen på en sträcka av 4 km spolierades och den bördigaste delen av V. ödelädes. Tills, om-kommo vid eller till följd av olyckan 114 pers. Flera mindre skred ha inträffat. Verdalselven, älv i Nord-Tröndelag fylke, Norge, bildas genom sammanflöde av Skjækra-Helgåa från n. ö. och Inna från s. ö. och utfaller i inre Trondheimsfjorden; flodområde 1,397 kvkm. Ax. S. Verdam [forda'm], Jacob, holländsk filolog (1845—1919), prof, i Amsterdam 1878—91 och i Leiden 1891—1915. Den stora ordboken över det nederländska medeltidsspråket »Mid-delnederlandsch woordenboek» (9 bd, 1882— 1929; supplementbd under utgivning) är väsentligen frukten av V:s samlarflit, lärdom och skarpsinne. V. skrev bl. a. även »Uit de geschiedenis der nederlandsche taal» (1890; 4:e uppl. 1923). Hj. P-r.* Ve'rdandi, nord, myt., se Nornor. Ve'rdandi, nykterhetsförening, se N y k-terhetsorden Verdandi. Ve'rdandi, studentförening i Uppsala, stiftad 1882 för »tanke- och yttrandefrihet» närmast med anledning av ingripanden mot Knut Wicksell (för nymalthusianismen) och strider i studentkåren kring K. P. Arnoldssons riksdagsmotion om samvetsfrihet. Först var V. eg. ett stort kotteri av vänner och åsiktsfrän-der med Karl Staaff som medelpunkt. 1887 anordnade V. emellertid en offentlig diskussion om sedligheten, som väckte enormt uppseende. Genom denna diskussion samt genom partitaganden för Hj. Branting, B. Björnson och Georg Brändes förvandlades V. till centrum för akademisk radikalism i Sverige och spelade till 1915 en betydande roll genom stora debatter i aktuella frågor samt uppseendeväckande uttalanden och handlingar vid tryckfrihetsmål och arbetsstrider. Under samma tid utvecklade V. en omfattande folkbildningsverksamhet genom arbetarbibliotek i Uppsala, bokförmedling och folkbibliotekskataloger för arbetarorganisationer, vandrings-bibliotek för fattiga landsändar, populärvetenskapliga föreläsningar, småskrifter och tidningsartiklar m. m. Speciellt för studenterna utgav V. de första studiehandböckerna och anordnade de första konstutställningarna i Uppsala. De politiska och sociala omvälvningarna från storstrejken till världskriget gjorde, att V. förlorade sin framskjutna plats som opinionsbildare liksom i folkbildningsarbetet, vilket till väsentlig del måste överlåtas. Verdandis Småskrifter åtnjuta dock fortfarande stor popularitet och ha nu (febr. 1934) nått 363 nummer och 2,500,000 ex. Själva föreningen har numera omkr. 130 medl. och kan karakteriseras som en akademisk diskussionsklubb av borgerligt radikal läggning. — Litt.: O. v. Zweigbergk, »Studentföreningen V. 1882—1892» (1892); »V. genom femtio år» (1932). J.L. H.