277 Venös—Werben 278 Venös, anat., som har samband med en ven. Ve'psiska, se Finsk -ugriska språk, sp. 464. Veracini [-tJFni], Francesco Maria, italiensk violinist (1685—1750). Företog fr. o. m. 1714 talrika konsertresor, var 1717—22 kammarvirtuos i Dresden, två år violinist vid italienska operan i London och drog sig 1736 tillbaka till Pisa. V. tillhör den italienska violinskolan med rikt utvecklat passagespel. Han utgav 12 violinsonater samt symfonier och konserter. T. N. Veracruz [coärakro's]. 1. Förbundsstat i Mexiko, vid Mexikanska bukten; 71,896 kvkm, 1,376,476 inv. (1930); huvudstad: Jalapa, största städer Veracruz (se nedan) och Orizaba. V. omfattar den sandiga, lagunrika kusten från Rio Pänuco i n. till Tehuantepecnäset i s. samt de ö. kedjorna av Sierra Madre oriental. Kustlandet är bördigt, men klimatet är hett, fuktigt och ohälsosamt. Huvudprodukterna äro bomull, sockerrör, tobak, kaffe, kakao, majs m. m. I n. omfattar V. en del av de stora petroleumfälten vid Tampico. 2. Hamnstad i nämnda stat, vid Mexikanska bukten; 67,889 inv. (1930). Staden är anlagd på en låg, sandig strandremsa och har flera ggr hemsökts av orkaner. Modern hamn, skyddad av vågbrytare; ändpunkt för bl. a. två järnvägslinjer till staden México. V. är landets förnämsta importhamn och har regelbundna fartygslinjer till U. S. A., Västindien och Europa. — Vid nuv. V. landsteg Cortez 1519; följ, år anlades staden, urspr. något sydligare men 1599 flyttad till sin nuv. plats. V. har flera ggr ockuperats av främmande makter, senast 1914 av U. S. A. Vérard [verä'r], A n t o i n e, fransk boktryckare (d. 1513), se Boktryckarkonst, sp. 712. Veratrin (jfr V e r a t r u m), officinelit preparat. V., som är ett vitt, kristalliniskt pulver, innehåller flera varandra närstående al-kaloider, vilka förekomma i sabadillfrö (se Sabadilla). V. är mycket giftigt; O,oi g förorsakar häftig retning av berörda slemhinnor, ledande till tårflöde, våldsamma nys-ningar, kräkningar och diarré. Musklernas verksamhet förändras så, att de efter sammandragning åter tänjas ytterst långsamt; förgiftade djurs rörelser bli därigenom egendomligt krampliknande. Hjärtats slag förändras på liknande sätt, och pulsen blir långsammare. Stora doser förlama muskulaturen. V. i små doser stegrar blodtrycket men ger i stora doser stark blodtryckssänkning, som leder till kollaps och död. V. brukas vid neu-ralgier i form av 3—5-procentig salva, som ingnides i huden, där värken kännes. Därav alstras livlig sensorisk retning, varigenom nervsmärtan »förtränges» och mildras. C.G.S. Verätrum, släkte av underfam. giftliljor inom fam. liljeväxter (se d. o., sp. 1160), omfattande 46 arter i n. halvklotets skogsområden och fjällängar. Flera arters rotstockar lämna vit prustrot (se d. o.). Viktigast såsom drogväxt är V. album, som är en europeisk meterhög ört med ovala blad, vita blommor i av klasar sammansatta knippen och balj-kapslar med närmare 40 vingade frön. En av prustrotens alkaloider benämnes protovera-trin, medan veratrin (se d. o.) är handelsbe- nämningen på sabadillfröpulvrets alkaloider (se Sabadilla; sabadillväxten beskrevs först under namn av V. officinale, därav namnet veratrin). E. S-g. Verb (lat. ve'rbum, ord) är det vanliga namnet på de ord, som äga finita former (se F i-n i t), d. v. s. sådana, vilkas normala uppgift är att uttrycka predikatsförhållandet (jfr Predikat 2). V:s böjning kallas konjuga-tion (se d. o.). Bland v:s böjningsformer finnas några, vilka kunna tjänstgöra som nomina (se Nomen; infinita el. n o m i n a 1 f o r-mer): infinitiv (läsa tar tid) som substantiv, particip (en läsande person, en läst bok) som adjektiv. De olika kategorier, som representeras i v:s böjning, äro främst: 1. tempus (se d. o.) el. tid; II. person: l:a pers.=den talande, 2:a=den el. det tilltalade, 3:e = den el. det omtalade; 111. n u m e r u s (se d. o.) el. antal: singularis = en, dualis = två, pluralis = mer än en, resp. 2; IV. (verb)genus, vars viktigaste arter äro aktivum, medium (se d. o.) och passivum; som aktiva betraktas vanl. former, som beteckna, att den i v. uttryckta verksamheten övergår på annat föremål (objektet) än subjektet, som passiva de, som beteckna, att subjektet är föremål för verksamheten el. innehållet i v:s handling; V. modus (se d. o.). — V:s aktionsart uttrycker hur en handling el. ett tillstånd förlöper el. fullbordas (t. ex. d u r a t i v el. i t e r a t i v, se dessa ord). V:s aspekt uttrycker fullbordad (p e r f e k t i v) el. ofullbordad (i m p e r f e k-t i v) verksamhet; aspekten är särskilt rikt utvecklad i slaviska språk. Om transitiva och intransitiva v. se Intransitiv. — Se även Hjälpverb, K ?.us a t i v, Re-c i p r o k och R e f 1 e x i v. Ve'rba formälia, nlat., exakta ordalydelsen. Verbäl (lat. verbälis, av ve'rbum, ord), mest i sammansättningar. 1. Ord-, t. ex. verbalkon-kordans (se Konkordans 1); som håller sig till ordalagen, t. ex. verbalkritik; ordagrann, bokstavlig, t. ex. verbal översättning; om verbalnot se N o t 3. — 2. (Gramm.) Verb-, t. ex. verb(al)böjning, -form, -stam, -ändelse; verbalsubstantiv, substantiv, avlett av ett verb (t. ex. simning); verbaladjektiv, rent adjektiviskt brukat particip (jfr d. o., t. ex. förtjusande, nött). A. Lbd. Verbälinspiration, teol., se Inspiration. Verbäliter, Verbätim, Verbötim, lat., ordagrant, muntligen. Verbälkontrakt (av lat. ve'rbis obligätio contra'hitur, genom vissa uttalade ord åtages förpliktelse), avtal, som ingås med uttalande av fastställda ord (verba). Romersk rätt krävde v., då en obligatorisk förpliktelse (se Fordran och Obligation 1) skulle bringas till stånd och annan avtalstyp ej passade. Jämväl i äldre germansk (också svensk) rätt ha v. förekommit, t. ex. vid giftermål. För modern rätt är det främmande att kräva användning av vissa ordalag i enskildas avtal. C. G. Bj. Verbälnot, se N o t 3. Verba'scum, bot., se Kungsljus. Verbätim, se Verbäliter. We'rben, stad i n. delen av preuss. prov. Sachsen, landskapet Altmark, på Elbes vänstra strand; 1,436 inv. (1925). — Gustav II Adolf lät vid W. anlägga ett befäst läger, i