Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venös - Vepsiska - Veracini, Francesco Maria - Veracruz - Vérard, Antoine - Veratrin - Veratrum - Verb - Verba formalia - Verbal - Verbalinspiration - Verbaliter, Verbatim, Verbotim - Verbalkontrakt - Verbalnot - Verbascum - Verbatim - Werben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Venös—Werben
278
Venös, anat., som har samband med en ven.
Ve’psiska, se Finsk -ugriska språk,
sp. 464.
Veracini [-tJFni], Francesco Maria,
italiensk violinist (1685—1750). Företog fr.
o. m. 1714 talrika konsertresor, var 1717—22
kammarvirtuos i Dresden, två år violinist vid
italienska operan i London och drog sig 1736
tillbaka till Pisa. V. tillhör den italienska
violinskolan med rikt utvecklat passagespel.
Han utgav 12 violinsonater samt symfonier
och konserter. T. N.
Veracruz [coärakro’s]. 1. Förbundsstat i
Mexiko, vid Mexikanska bukten; 71,896 kvkm,
1,376,476 inv. (1930); huvudstad: Jalapa,
största städer Veracruz (se nedan) och Orizaba.
V. omfattar den sandiga, lagunrika kusten
från Rio Pänuco i n. till Tehuantepecnäset i
s. samt de ö. kedjorna av Sierra Madre
oriental. Kustlandet är bördigt, men klimatet är
hett, fuktigt och ohälsosamt.
Huvudprodukterna äro bomull, sockerrör, tobak, kaffe,
kakao, majs m. m. I n. omfattar V. en del
av de stora petroleumfälten vid Tampico.
2. Hamnstad i nämnda stat, vid
Mexikanska bukten; 67,889 inv. (1930). Staden är
anlagd på en låg, sandig strandremsa och har
flera ggr hemsökts av orkaner. Modern hamn,
skyddad av vågbrytare; ändpunkt för bl. a.
två järnvägslinjer till staden México. V. är
landets förnämsta importhamn och har
regelbundna fartygslinjer till U. S. A., Västindien
och Europa. — Vid nuv. V. landsteg Cortez
1519; följ, år anlades staden, urspr. något
sydligare men 1599 flyttad till sin nuv. plats.
V. har flera ggr ockuperats av främmande
makter, senast 1914 av U. S. A.
Vérard [verä’r], A n t o i n e, fransk
boktryckare (d. 1513), se Boktryckarkonst,
sp. 712.
Veratrin (jfr V e r a t r u m), officinelit
preparat. V., som är ett vitt, kristalliniskt
pulver, innehåller flera varandra närstående
al-kaloider, vilka förekomma i sabadillfrö (se
Sabadilla). V. är mycket giftigt; O,oi g
förorsakar häftig retning av berörda
slemhinnor, ledande till tårflöde, våldsamma
nys-ningar, kräkningar och diarré. Musklernas
verksamhet förändras så, att de efter
sammandragning åter tänjas ytterst långsamt;
förgiftade djurs rörelser bli därigenom
egendomligt krampliknande. Hjärtats slag
förändras på liknande sätt, och pulsen blir
långsammare. Stora doser förlama muskulaturen.
V. i små doser stegrar blodtrycket men ger
i stora doser stark blodtryckssänkning, som
leder till kollaps och död. V. brukas vid
neu-ralgier i form av 3—5-procentig salva, som
ingnides i huden, där värken kännes. Därav
alstras livlig sensorisk retning, varigenom
nervsmärtan »förtränges» och mildras. C.G.S.
Verätrum, släkte av underfam. giftliljor
inom fam. liljeväxter (se d. o., sp. 1160),
omfattande 46 arter i n. halvklotets
skogsområden och fjällängar. Flera arters rotstockar
lämna vit prustrot (se d. o.). Viktigast
såsom drogväxt är V. album, som är en
europeisk meterhög ört med ovala blad, vita
blommor i av klasar sammansatta knippen och
balj-kapslar med närmare 40 vingade frön. En av
prustrotens alkaloider benämnes
protovera-trin, medan veratrin (se d. o.) är handelsbe-
nämningen på sabadillfröpulvrets alkaloider
(se Sabadilla; sabadillväxten beskrevs först
under namn av V. officinale, därav namnet
veratrin). E. S-g.
Verb (lat. ve’rbum, ord) är det vanliga
namnet på de ord, som äga finita former (se F
i-n i t), d. v. s. sådana, vilkas normala uppgift
är att uttrycka predikatsförhållandet (jfr
Predikat 2). V:s böjning kallas
konjuga-tion (se d. o.). Bland v:s böjningsformer
finnas några, vilka kunna tjänstgöra som nomina
(se Nomen; infinita el. n o m i n a 1 f o
r-mer): infinitiv (läsa tar tid) som substantiv,
particip (en läsande person, en läst bok) som
adjektiv. De olika kategorier, som
representeras i v:s böjning, äro främst: 1. tempus
(se d. o.) el. tid; II. person: l:a pers.=den
talande, 2:a=den el. det tilltalade, 3:e = den
el. det omtalade; 111. n u m e r u s (se d. o.) el.
antal: singularis = en, dualis = två, pluralis
= mer än en, resp. 2; IV. (verb)genus,
vars viktigaste arter äro aktivum, medium (se
d. o.) och passivum; som aktiva betraktas vanl.
former, som beteckna, att den i v. uttryckta
verksamheten övergår på annat föremål
(objektet) än subjektet, som passiva de, som
beteckna, att subjektet är föremål för verksamheten
el. innehållet i v:s handling; V. modus (se
d. o.). — V:s aktionsart uttrycker hur
en handling el. ett tillstånd förlöper el.
fullbordas (t. ex. d u r a t i v el. i t e r a t i v, se
dessa ord). V:s aspekt uttrycker fullbordad
(p e r f e k t i v) el. ofullbordad (i m p e r f e
k-t i v) verksamhet; aspekten är särskilt rikt
utvecklad i slaviska språk. Om transitiva
och intransitiva v. se Intransitiv.
— Se även Hjälpverb, K ?.us a t i v,
Re-c i p r o k och R e f 1 e x i v.
Ve’rba formälia, nlat., exakta ordalydelsen.
Verbäl (lat. verbälis, av ve’rbum, ord), mest
i sammansättningar. 1. Ord-, t. ex.
verbalkon-kordans (se Konkordans 1); som håller
sig till ordalagen, t. ex. verbalkritik;
ordagrann, bokstavlig, t. ex. verbal översättning;
om verbalnot se N o t 3. — 2. (Gramm.) Verb-,
t. ex. verb(al)böjning, -form, -stam, -ändelse;
verbalsubstantiv, substantiv, avlett
av ett verb (t. ex. simning);
verbaladjektiv, rent adjektiviskt brukat particip (jfr
d. o., t. ex. förtjusande, nött). A. Lbd.
Verbälinspiration, teol., se Inspiration.
Verbäliter, Verbätim, Verbötim, lat.,
ordagrant, muntligen.
Verbälkontrakt (av lat. ve’rbis obligätio
contra’hitur, genom vissa uttalade ord åtages
förpliktelse), avtal, som ingås med uttalande
av fastställda ord (verba). Romersk rätt
krävde v., då en obligatorisk förpliktelse (se
Fordran och Obligation 1) skulle
bringas till stånd och annan avtalstyp ej
passade. Jämväl i äldre germansk (också
svensk) rätt ha v. förekommit, t. ex. vid
giftermål. För modern rätt är det främmande
att kräva användning av vissa ordalag i
enskildas avtal. C. G. Bj.
Verbälnot, se N o t 3.
Verba’scum, bot., se Kungsljus.
Verbätim, se Verbäliter.
We’rben, stad i n. delen av preuss. prov.
Sachsen, landskapet Altmark, på Elbes
vänstra strand; 1,436 inv. (1925). — Gustav II
Adolf lät vid W. anlägga ett befäst läger, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
