287 Werenskiold, W.—Verga 288 »Kaptenen och kårläkaren.» Teckning av Erik Werenskiold till J. Lies »Familjen paa Gilje». konstsyn tar sig uttryck i den mycket omdiskuterade, realistiska begravningsbilden. Den stridbare W. deltog livligt i 1880-talets konstnärsstrider, och han blev den mest framträdande ledaren i allt, som rörde konsten i samhället. Bland hans övriga målningar märkas »Upprensning av ett dike» (1886; Köpenhamns konstmuseum), »Solstreif» (1891; Göteborgs museum), »Väntande barn» (1894; Köpenhamns konstmuseum) och på porträttets område B. Björnson (flera, det äldsta 1885; Nasjonalgalleriet), Kitty Kielland (1901), Erika Nissen vid pianot (1892; Nasjonalgalleriet), målaren F. Collett (1894; Nationalmuseum i Stockholm), flera av E. Grieg (se d. o., pl.), Ibsen (knästycke, 1895; Nasjonalgalleriet; jfr W:s teckning på pl. till Ibsen), Jonas Lie, »Konstnärens dotter» (1910; Göteborgs museum), Fridtjof Nansen (1912; Nationalmuseum i Stockholm); ang. W:s porträtt se Kunst og Kultur 1915. W. utförde även väggdekorationer (med sagomotiv) i F. Nansens villa i Lysaker, och han utförde teckningar till As-björnsens och Moes »Folkeeventyr» (1878—87), till en norsk uppl. av Djurklous sagor (1887), till Snorres »Konungasagor» (1896) och till J. Lies »Familjen paa Gilje» (1903). Hans teckningar och studier till Asbjörnsens och Moes norska sagor utgåvos samlade 1910. Han har även utfört raderingar (»Nymåne», »Ljus sommar» m. fl.), litografier samt mönster till vävnader. En samling uppsatser, »Kunst, kamp, kultur», utkom 1917. I sina sagoteckningar blev W. epokgörande. Han flyttade sagan direkt in i levande livet och framställde, naivt och med bred, okonstlad humor, typer, som folket kände igen som gamla bekanta. I sina porträtt är han framför allt en kraftfull, intim och genial karak-tärsskildrare. Sina naturstämningar kan han förläna en mild och poetisk lyrik; även i teckningar — t. ex. i bilderna till »Familjen paa Gilje» — är hans framställning av den norska naturen ny och personlig. G-gN. (E. L-k.) Werenskiold [-Jål], Werner, norsk geograf (f. 1883), son till E. Th. W. Har varit anställd vid Norges geologiska undersökning, blev universitetsstipendiat i Oslo 1910 och prof, i geografi 1925. W. har utgivit flera geologiska och geografiska avh. samt deltagit i Spetsbergsexpeditionerna 1918—24. O. Sjn. Veresjtjagin [viri.ftja'gin], V e r e s t j a-gin, ty. Wereschtschagin, Vasilij Vasil jevitj, rysk målare (1842—1904). Var i sin ungdom sjöofficer, studerade måleri i Petersburg och för Géröme i Paris från 1864, deltog i ryska fälttåget i Turkestan 1867—69, studerade i München 1871—73, reste i Indien 1874—76 och Palestina, bodde därefter i Paris, deltog i rysk-turkiska kriget 1877—78. 1880 föranstaltade V. en utställning i Paris, där hans tavlor, krigsscener från Turkestan och Balkankri-get, landskap och folk-livsbilder från Indien, Tibet och Kashmir samt från Himalaja-bergen, väckte uppseende. 1887 hade han utställning i Stockholm. — V. vann ett sensationellt rykte , framför allt som krigets målare. Han gav helt objektiva framställningar av vad han iakttagit, bilder, som verkade gripande och avskräckande genom sin brutala uppriktighet. Bland hans tavlor av denna art äro »Vägen till Plevna», kantad av ihjälfrusna soldater, »Allt lugnt i Sipkapasset» (en översnöad fältpost) och »Själamässa på slagfältet» (se Rysk konst, bild 16). Till samma område höra »Nihilistavrättningen» och »Indiska upprorsmäns avrättning». På 1890-talet målade han en följd bilder ur Napoleon 1 :s fälttåg i Ryssland. — Han skrev ungdomsminnen, reseskildringar, konstbroschyrer och en roman. Ty. monogr. av E. Zabel (1900), ry. av F. Bulga-kov (1905). G-gN.* Werfel [vä'rfol], Franz, österrikisk författare (f. 1890). Började sin författarbana med diktsamlingar 1912 ff. (sammanförda i 1 bd 1927) och vart en av expressionismens lyriska banerförare; W:s dikt (»Der Ge-richtstag», 1916—17) klagar över tidens grymhet och råhet, trängtande till den nya människan i framtidens Eden, den ädla, rena, kärleksfulla; W:s form är extatisk, bildrik, språkförnyande. Av hans dramer må nämnas den symboliska trilogien »Spiegelmensch» (1920), »Juarez und Maximilian» (1924), legenden »Paulus unter den Juden» (1926), »Der Abituriententag» (1928), »Barbara» (1929), husittragedien »Reich Gottes in Böh-men» (1930), romaner (»Nicht der Mörder, der Ermordete ist schuldig», 1920, »Verdi», 1924, »Die Geschwister von Neapel», 1931, och »Die 40 Tage des Musa Dagh», 1933) samt novellerna »Kleine Verhältnisse» (s. å.). R-n B. Ve'rga, Giovanni, italiensk författare (1840—1922), bördig från Sicilien. Började med en historisk roman och skildringar ur det högre sällskapslivet i Florens och Milano. Kärlekslidelsen, oftast tragisk, var hans huvudmotiv. Vid 1870-talets mitt påverkades V. av den franska naturalismen och vände sin uppmärksamhet till befolkningen på hemön, som han tecknade ur verkligheten i romaner och noveller: »Vita dei campi» (1880), »I Ma-lavoglia» (1881; sv. övers. 1926), »11 marito di Elena» (1882), »Novelle rusticane» (1883), »Mastro Don Gesualdo» (1888), »I ricordi del capitano d’Arce» (1891), »Don Candeloro e Cl» (1894) m. fl. och »Drammi intimi» (1884); av hans noveller ha »La lupa» och »La cavalleria rusticana» dramatiserats (på den senare är