Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werenskiold, Erik Theodor - Werenskiold, Werner - Veresjtjagin, Verestjagin, Wereschtschagin, Vasilij Vasiljevitj - Werfel, Franz - Verga, Giovanni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Werenskiold, W.—Verga
288
»Kaptenen och kårläkaren.» Teckning av Erik
Werenskiold till J. Lies »Familjen paa Gilje».
konstsyn tar sig uttryck i den mycket
omdiskuterade, realistiska begravningsbilden.
Den stridbare W. deltog livligt i 1880-talets
konstnärsstrider, och han blev den mest
framträdande ledaren i allt, som rörde konsten i
samhället. Bland hans övriga målningar
märkas »Upprensning av ett dike» (1886;
Köpenhamns konstmuseum), »Solstreif» (1891;
Göteborgs museum), »Väntande barn» (1894;
Köpenhamns konstmuseum) och på porträttets
område B. Björnson (flera, det äldsta 1885;
Nasjonalgalleriet), Kitty Kielland (1901),
Erika Nissen vid pianot (1892; Nasjonalgalleriet),
målaren F. Collett (1894; Nationalmuseum i
Stockholm), flera av E. Grieg (se d. o., pl.),
Ibsen (knästycke, 1895; Nasjonalgalleriet; jfr
W:s teckning på pl. till Ibsen), Jonas Lie,
»Konstnärens dotter» (1910; Göteborgs
museum), Fridtjof Nansen (1912; Nationalmuseum
i Stockholm); ang. W:s porträtt se Kunst og
Kultur 1915. W. utförde även
väggdekorationer (med sagomotiv) i F. Nansens villa i
Lysaker, och han utförde teckningar till
As-björnsens och Moes »Folkeeventyr» (1878—87),
till en norsk uppl. av Djurklous sagor (1887),
till Snorres »Konungasagor» (1896) och till J.
Lies »Familjen paa Gilje» (1903). Hans
teckningar och studier till Asbjörnsens och Moes
norska sagor utgåvos samlade 1910. Han har
även utfört raderingar (»Nymåne», »Ljus
sommar» m. fl.), litografier samt mönster till
vävnader. En samling uppsatser, »Kunst,
kamp, kultur», utkom 1917.
I sina sagoteckningar blev W. epokgörande.
Han flyttade sagan direkt in i levande livet
och framställde, naivt och med bred,
okonstlad humor, typer, som folket kände igen som
gamla bekanta. I sina porträtt är han
framför allt en kraftfull, intim och genial
karak-tärsskildrare. Sina naturstämningar kan han
förläna en mild och poetisk lyrik; även i
teckningar — t. ex. i bilderna till »Familjen paa
Gilje» — är hans framställning av den
norska naturen ny och personlig. G-gN. (E. L-k.)
Werenskiold [-Jål], Werner, norsk
geograf (f. 1883), son till E. Th. W. Har varit
anställd vid Norges geologiska undersökning,
blev universitetsstipendiat i Oslo 1910 och
prof, i geografi 1925. W. har utgivit flera
geologiska och geografiska avh. samt deltagit
i Spetsbergsexpeditionerna 1918—24. O. Sjn.
Veresjtjagin [viri.ftja’gin], V e r e s t j
a-gin, ty. Wereschtschagin, Vasilij
Vasil jevitj, rysk målare (1842—1904).
Var i sin ungdom sjöofficer, studerade
måleri i Petersburg och för Géröme i Paris från
1864, deltog i ryska fälttåget i Turkestan
1867—69, studerade i München 1871—73, reste
i Indien 1874—76 och Palestina, bodde
därefter i Paris, deltog i rysk-turkiska
kriget 1877—78. 1880
föranstaltade V. en
utställning i Paris,
där hans tavlor,
krigsscener från
Turkestan och
Balkankri-get, landskap och
folk-livsbilder från Indien,
Tibet och Kashmir
samt från
Himalaja-bergen, väckte
uppseende. 1887 hade han
utställning i
Stockholm. — V. vann
ett sensationellt rykte ,
framför allt som krigets målare. Han gav helt
objektiva framställningar av vad han
iakttagit, bilder, som verkade gripande och
avskräckande genom sin brutala uppriktighet. Bland
hans tavlor av denna art äro »Vägen till
Plevna», kantad av ihjälfrusna soldater, »Allt
lugnt i Sipkapasset» (en översnöad fältpost)
och »Själamässa på slagfältet» (se Rysk
konst, bild 16). Till samma område höra
»Nihilistavrättningen» och »Indiska
upprorsmäns avrättning». På 1890-talet målade han
en följd bilder ur Napoleon 1 :s fälttåg i
Ryssland. — Han skrev ungdomsminnen,
reseskildringar, konstbroschyrer och en roman. Ty.
monogr. av E. Zabel (1900), ry. av F.
Bulga-kov (1905). G-gN.*
Werfel [vä’rfol], Franz, österrikisk
författare (f. 1890). Började sin författarbana
med diktsamlingar 1912 ff. (sammanförda i
1 bd 1927) och vart en av expressionismens
lyriska banerförare; W:s dikt (»Der
Ge-richtstag», 1916—17) klagar över tidens
grymhet och råhet, trängtande till den nya
människan i framtidens Eden, den ädla, rena,
kärleksfulla; W:s form är extatisk, bildrik,
språkförnyande. Av hans dramer må
nämnas den symboliska trilogien »Spiegelmensch»
(1920), »Juarez und Maximilian» (1924),
legenden »Paulus unter den Juden» (1926),
»Der Abituriententag» (1928), »Barbara»
(1929), husittragedien »Reich Gottes in
Böh-men» (1930), romaner (»Nicht der Mörder, der
Ermordete ist schuldig», 1920, »Verdi», 1924,
»Die Geschwister von Neapel», 1931, och »Die
40 Tage des Musa Dagh», 1933) samt
novellerna »Kleine Verhältnisse» (s. å.). R-n B.
Ve’rga, Giovanni, italiensk författare
(1840—1922), bördig från Sicilien. Började
med en historisk roman och skildringar ur
det högre sällskapslivet i Florens och Milano.
Kärlekslidelsen, oftast tragisk, var hans
huvudmotiv. Vid 1870-talets mitt påverkades V.
av den franska naturalismen och vände sin
uppmärksamhet till befolkningen på hemön,
som han tecknade ur verkligheten i romaner
och noveller: »Vita dei campi» (1880), »I
Ma-lavoglia» (1881; sv. övers. 1926), »11 marito
di Elena» (1882), »Novelle rusticane» (1883),
»Mastro Don Gesualdo» (1888), »I ricordi del
capitano d’Arce» (1891), »Don Candeloro e
Cl» (1894) m. fl. och »Drammi intimi» (1884); av
hans noveller ha »La lupa» och »La cavalleria
rusticana» dramatiserats (på den senare är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
