285 Verein fiir Sozialpolitik—Werenskiold, E. Th. 286 Verein fiir Sozialpolitik [før-äi'n fyr zåtsiä'lpålitik], förening av tyskspråkiga nationalekonomer av historiska skolan (se Nationalekonomi, sp. 746), som fr. o. m. 1873 utgivit en alltjämt fortgående serie av vetenskapliga undersökningar i samhällsekonomi och socialpolitik under titeln Schriften des Vereins für Sozialpolitik (hittills över 180 bd). E. F. K. S-n. Vereinigte Stahlwerke Ak-tiengesellschaft [foräi^i^to JtäTvärkø a'ktsiongozälj‘aft], i Düsseldorf, bildades 1926 av de ledande berg- och järn-verksföretagen i Rhen-westfali-ska industriområdet: Deutsch-Luxemburgische Bergwerks-und IIütten-A.-G. (Bochum), Bochumer Verein für Bergbau und Guss-Stahlfabrikation, Gelsenkirchener Bergwerks-A.-G., Thyssenkoncernen (Mülheim an der Ruhr), Phönix-A.-G. für Bergbau und Hüttenbetrieb (Düsseldorf), Vereinigte Stahlwerke van der Zypen und Wissener Eisen-hütten A.-G. (Köln) samt Rheinische Stahlwerke A.-G. (Duisburg). Företaget, vars huvudprodukter äro dels stenkol och koks, dels tackjärn, råstål och valsverksprodukter, söker åstadkomma en rationalisering av den tyska järnindustrien genom tekniska förbättringar och sammanförandet av produktionen till de konkurrenskraftigaste verken. Aktiekap. 775 mill. Rmk (1932). Anställda sept. 1931 110,738 (sept. 1929 192,047). K. H. A. Vereinsmark [foraTnsmark], ty., se Mark, sp. 902. Verelius, Olof, fornforskare, språkforskare (1618—82). Studerade i Dorpat, Uppsala och utrikes, blev 1653 akademiräntmästare i Uppsala och 1662 där förste och ende professor i fäderneslandets antikviteter. 1662—75 var V. därjämte riksantikvarie. Då Antikvitetskollegium 1666 instiftades, blev han en av dess första medl. — V. grundläde i Uppsala studiet av de nordiska fornspråken och den nordiska forn-kunskapen. Sin största insats gjorde han som utgivare av texter. V. studerade med hjälp av islänningen J. Rugman (se d. o.) ivrigt de till Sverige komna fornisländska handskrifterna, särskilt i den mån de an-sågos beröra Sveriges fornhistoria. Han utgav »Götriks och Rolfs saga» (1664; tills, m. J. Schefferus), den första editionen av en isländsk saga, »Herrauds och Boses saga» (1666) och »Hervarar saga» (1672). V:s åsikt om det gamla hednatemplets i Uppsala läge invecklade honom i bitter strid med J. Schefferus (se d. o.). V. företrädde här en mera vidsynt ståndpunkt, han åberopade nya källor och. om än okritiskt, arkeologiska undersök- »Bondebegravning.» Målning av Erik Werenskiold 1885, ningar. Eftervärlden har givit honom rätt i sak (jfr E. Wessén i Hist. Tidskr. 1925). Striden, som avbröts genom förbud av kanslern M. G. De la Gardie, hade innerst sin kärna i motsatsen mellan V :s rudbeckianska funderingar och den mer kritiske Schefferus’ avvisande hållning mot den »yverborna» skolan. V. var nära vän med Rudbeck, som efter V:s död utgav hans ordbok »Index linguæ veteris scytho-scandicæ sive gothicæ» (1691). Som språkforskare är V. en vida mera nykter empiriker än sina föregångare Bureus och Stiernhielm. Han utförde den första kända svenska arkeologiska grävningen. Hans 1730 utgivna »småskrifter» på latin innehålla bl. a. en roman, »Peregrinatio cosmopolitana», som skildrar en världsborgares resor i en diktad värld och är genomträngd av vemodig poesi och världskännedom. — Litt.: II. Schück, »Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, dess förhistoria och historia», I—III (1932—33). E. W-én. Werenskiold [-Jål], D a g f i n, norsk målare (f. 1892 28/io), son till E. Th. W. Har gjort sig känd bl. a. genom dekorativt hållna akvareller, framställande hundar, rävar, renar i högfjället, reliefer (snidade och målade), raderingar (även i färg), glasmålningar och kompositioner för vävnader, utmärkta för färgstyrka och monumental hållning. G-g N.’ Werenskiold [-Jål], Erik Theodor, norsk målare och grafiker (f. 1855 u/2), blev fil. kand. 1873, studerade 1876—80 i München, i Paris 1881—83 och 1888—89 (elev hos Bon-nat). W:s märkligaste målning från denna tid är »Bondebegravning» (1885; Nasjo-nalgalleriet i Oslo), en friluftsstudie, som visade starka intryck av modernt franskt måleri; själv ansåg W., att han där »drivit den naturalistiska formen i måleriet till dess yttersta konsekvens». W:s radikalt individualistiska