Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Ver sacrum—Versailles
316
hänryckning kunna tjäna som exempel. —
Verslära, se Metrik. — Versmått,
v:s beskaffenhet med hänsyn till versfötter,
taktart m. m. — Versschema, den
teoretiska mönsterbilden av en v. utan hänsyn till
hur språkmaterialet fyller den. —
Versslag, dets. som versmått el. strofform. —
Fri v. kallar man vanl. sådan språklig
framställning, som genom att av författaren
uppdelas i versrader anger sig som v. men är
oregelbunden med avseende på versomfånget
och v:s byggnad. Då texten genom
likartadhet i fråga om versbyggnaden eller rim
närmar sig den vanliga bundna stilen, är
anspråket på att räknas till v. berättigat; hit räkna
vissa metriker knitteln (jfr Knittelvers).
Massor av s. k. fri v. böra likväl snarast
kallas rytmisk eller retorisk prosa. R-nB.
Ver sa’crum, lat., »helgad vår», »våroffer»,
hos italiska folk seden att till Mars el.
Jupi-ter helga alla husdjur och människor, som
föddes under närmaste vår; de senare skulle i
sinom tid drivas ur landet och ställas till
gudens förfogande. Enda romerskt ex. i
historisk tid 217 f. Kr. E. St.
Versailles [värsä’j], huvudstad i fr. dep.
Seine-et-Oise, v. s. v. om Paris (17 km från
dess centrum); 66,859 inv. (1931); biskopssäte.
Staden har uppstått vid Versailles’ slott (se
nedan), omgivet av vidsträckta
parkanläggningar, som även omsluta Grand och Petit
Trianon (se T r i a n o n). V:s centralpunkt är
Place d’armes, framför slottet, som flankeras
av Grandes och Petites Écuries (f. d. kungl.
stallet, nu kaserner). Bland byggnader
märkas f. ö. kyrkorna Saint-Louis (uppförd 1742
—54, sedan 1802 katedral) och Notre-Dame
(1684—86) samt det från franska
revolutionen bekanta bollhuset (Salle du jeu de
paume). V. är en av Frankrikes förnämsta
garnisonsorter med stora kaserner, flera
flygplatser m. m. Staden har flera högre skolor
(bl. a. statlig trädgårdsskola), museer samt
stort stadsbibliotek. Som förort till Paris har
V. goda förbindelser med huvudstaden. S. F.
V. var urspr. en obetydlig by, då Ludvig
XIII där lät uppföra ett jaktslott. 1682—
1789 var V. de franska konungarnas residens.
5 maj 1789 sammanträdde riksständerna där,
men 5—6 okt. s. å. framtvingade Parispöbeln
kungafamiljens och nationalförsamlingens
flyttning till Paris. 5 okt. 1870—6 mars 1871
var V. högkvarter för den tyska hären,
och 18 jan. 1871 proklamerades det tyska
kejsardömet i slottets spegelsal. Från 10
mars 1871 var staden säte för Frankrikes
regering (till 1875) och folkrepresentation
(till 1879). Om frederna i V. 1783 och 1919
se resp. Nordamerikanska
frihetskriget, sp. 1099, och Världskriget. (Å. S-n.)
V:s slott (fr. Chåteau de Versailles el.
Palais de Versailles), numera nationalmuseum,
i v. delen av V., är ett av de mest betydande
slotten i världen. Det bildar ett långsträckt
byggnadskomplex med ett från huvudfasaden
framspringande, rektangulärt mittparti samt
två därmed sammanbyggda flyglar. Framför
s. ö. huvudfasaden ligger en borggård (cour
d’honneur), genom ett järngaller skild från
Place d’armes (se ovan) och prydd med
allegoriska framställningar, en ryttarstaty av
Ludvig XIV (av Cartelier och Petitot, 1832)
samt andra statyer. Borggården flankeras av
två stora flygelbyggnader, fordom säten för
regeringsdepartement. I slottets n. ö. flygel
finnas en kyrka av Mansard och R. de Cotte
(1699—1710) och en opera av Gabriel, byggd
1753—70. Alla fasader äro rikt prydda med
kolonner, statyer m. m. Slottets inre har
under tidernas lopp nästan fullständigt
förändrats och upptas nu till största delen av
konstsamlingar (Musée national de Versailles),
men många salar vittna ännu om den
ursprungliga prakten. Bland dem märkas les
grands appartements du roi, 6 rum i
mittpartiets andra flygelvåning. I dess mitt
ligger bl. a. spegelsalen (galerie des glaces), rikt
smyckad av Lebrun, samt, åt gårdssidan,
salle de Væil-de-bæuf. Mittpartiets v.
övervåning innesluter les grands appartements
de la reine, däribland »drottningens
sängkammare», salong och förmak. Ludvig XIV:s
paradsalar, med tung, färgstark dekorering
och utstyrsel, spegelsalen samt de
angränsande »krigs-» och »fredssalarna», salle de
l’æil-de-bæuf m. fl. rum visa smakväxlingen
från Ludvig den fjortondes stils kalla prakt
genom rokokons lekfulla elegans till Ludvig
den sextondes stils förfinade, måttfulla behag
och linjerenhet. Bland övriga salar märkas
galerie des batailles, som prydes med 34 stora
målningar av franska segrar från Klodvig t.
o. m. Napoleon I, salles des croisades. med
målningar, skildrande korstågstiden. samt de
salar, som ägnats åt Krimkriget, fälttågen i
Afrika och i Italien m. m. I slottet finnes även
ett storartat skulptur- och porträttgalleri.
Utanför v. slottsfasaden, som flankeras av
en bred terrass, ligger en berömd park,
anlagd under Ludvig XIII och 1667—88
fullbordad under Ludvig XIV av A. Lenötre (se
d. o. och bild 8 till art.
Trädgårdskonst), med bl. a. en mot slottsfasaden
vinkelrät allé och många sidoalléer, liksom
huvudallén prydda av statyer. I sin mitt
innesluter allén en konstgjord kanal med två
sidokanaler, berömda vattenkonster (les eaux
de Versailles) och bassänger. S. om
slottsterrassen ligger ett av Mansard 1684—86
byggt växthus och s. om detta en stor damm
(pièce d’eau des suisses, grävd 1679—83 av
Ludvig XIV:s schweizergarde).
Kring Ludvig XIILs jaktslott (se ovan)
började Ludvig XIV 1661 uppföra nuv.
slottet; till- och ombyggnadsarbetena leddes av
Levau. Senare uppförde J. Hardouin Mansard
bl. a. de långsträckta flyglarna och inredde
med biträde av en stab konstnärer de nya
praktrummen. Under revolutionen blevo
slottets konstföremål och möbler delvis
förskingrade el. bortslumpade för vrakpris, och
målningar och skulpturer, som tillhört
»konungens kabinett», flyttades till Louvre. 1797
uppläts V. till specialmuseum för äldre och
nyare fransk konst. De under Ludvig Filip
företagna ändringarna, varigenom slottet
gjordes till museum, förstörde mycket av
oersättligt konstnärligt värde i slottets inre.
Bland beskrivningar av V. märkas L.
Dus-sieux, »Le chateau de V.» (2 dir, 1881); P.
Bosq, »V. et les Trianons» (1887); Ph. Gille,
»V. et les deux Trianons» (2 dir, 1899—1901);
P. Favier, »L’architecture et la décoration aux
palais de V. et des Trianons» (1899—1900;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
