Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Versaler—Wertmüller
318
planschverk); P. de Nolhac, »Histoire du
chä-teau de V.» (1899), »Les jardins de V.» (1905),
»V.» (2 bd, 1908—09), »V, et Trianon» (1909)
och »V. et la cour de France» (1925); A.
Pe-raté, »V.» (1904; ny uppl, 1921; ty. övers.
1906); A. Bertrand, »V.» (1906); E. Cazes, »Le
chäteau de V.» (1910); Cecilia Hill, »V.: its
life and history» (1925). Orn V:s museum i dess
första skick se J. D. C. Gavard, »Galeries
historiques de V.» (10 dir med 1,550 tavlor,
1837-^4; suppl. i 6 bd 1847—49). G-gN?
Versaler (ty. Ver sali en), boktr., »stora»
bokstäver (majuskler) i motsats till gem t n a
(»små» bokstäver, minuskler). V. ha fått sitt
namn av sin användning i »versernas»
(versradernas) början. Jfr även Kapitäl 2.
Versatll, föränderlig, vankelmodig. —
Subst.: Versatilitét.
Verserad, belevad, världsvan.
Versifiera, sätta på vers, ge versform. —
V ersifikatiön, versbildning, -byggnad.
Ve’rsio, lat., översättning. — V e’r s i o
vulgäta, V u 1 g ä t a, se
Bibelöversättningar, sp. 210.
Version [värjö’n], avfattning, tolkning;
tydning, vändning.
Ve’rsi sciolti [vä’rsi fåJti], it., blankvers,
orimmade femfotade jamber.
Ve’rso (lat. fo’lio ve’rso, på bladets
baksida), se Papyrus, sp. 632.
Verst, ryskt vägmått = 1,067 km.
Versteegh [forsté’g], Arend Nicolaus,
bruksägare (1849—1931). Född i Holland,
överflyttade V. i början av 1870-talet till
Sverige. På 1880-talet övertog han
Härnösands ångsågs a.-b., vars anläggningar i
Härnösand han sålde 1914. V. blev tidigt
huvuddelägare även i Graningeverken med
tillhörande Bollsta sågverk och Forsse träsliperi, så ock
i Sandvikens sågverks a.-b. och senare i
Utan-sjö cellulosa a.-b., vilka företag under hans
ledning utvecklades tekniskt och ekonomiskt.
Ve’rsus lo’ngus, lat., se E n n i u s.
Ve’rte el. V e r t ä t u r, lat., vänd om
(bladet, typen)!; vänd! Se Korrektur, sp.
1238.
Ve’rtebra, lat., ryggkota. —
Vertebral-kanalen, se Ryggrad.
Vertebräter, dets. som ryggradsdjur (se d. o.).
Ve’rtex, Toppunkt, mat., den punkt på
en kroklinje, där krökningen är störst.
Wértheimer [hälmor], Eduardvon,
ungersk historiker (1848—1930). W. blev prof,
i Pressburg 1886 och var framstående
kännare av nyaste tidens politiska historia.
Banbrytande är hans biogr. »Graf Julius
Andräs-sy» (3 bd, 1910—13; jfr G. Wittrock i Hist.
Tidskr. 1919). Han utgav dessutom »Bismarck
im politischen Kampf» (1930). R. Sv-m.
Werther [ve’rtor], huvudpersonen i romanen
»Die Leiden des jungen Werthers» (1774; av
J. W. von Goethe (se d. o., sp. 806), nämns
ofta som urtypen för en trånsjuk, livsled
yngling. Jfr Jerusalem, C. W.
Verticillätae, bot., se Lä ppblomstriga.
Vertikal (av lat. ve’rtex, se d. o.). 1. (Mat.)
Dets. som lodrät (se d. o.).
2. (Skpsb.) Benämning på de linjer, s. k.
långskeppslinjer, som på
konstruktionsrit-ningen till ett fartyg utgöra skärningen
mellan fartygskroppen och plan, parallella med
fartygets mittplan. Ax. L.
A.U .Wertmüller. Självporträtt.
I Nationalmuseum.
Vertikalcirkel, ett fast uppställt
instrument, med vars hjälp man medelst en i
asi-mut vridbar cirkel uppmäter
himlakropparnas höjder. V;s huvuddel är den ytterst
noggrant graderade höjd- el. vertikalcirkeln. Om
v. begagnas i el. nära meridianen, bestämmes
på ett enkelt sätt deklinationen ur de
uppmätta höjderna. K. Lmk.
Vertikalintensitet, seJordmagnetism.
Vertikallinje, dets. som lodlinje (se d. o.).
Vertikalplan, varje plan, som går genom en
lodlinje (se d. o.). Jfr Horisontalplan.
Vertikalskruv, Vertikalsväng, se
Flygning, sp. 647.
Vertikalur, se Solur.
Vertikalvinklar kallas två vinklar, då de
äro så ställda mot
varandra, att den enas ben
utgöra förlängningarna av
den andras. Sådana
vinklar äro lika stora.
Vink
larna a och a1 äro vertikalvinklar, likaså
vinklarna b och b1. (T. B.)
Wertmüller, Adolf Ulrik, målare (1751
—1811), studerade skulptur för Larchevéque
1765—71, sedan målning för L. Pasch d. y.
1772 for han till Paris och studerade där.
1774 reste W. till
Rom, 1780
återkom han till
Paris. Bland hans där
utförda arbeten
märkas »Ariadne
på Naxos» (ett ex.
i helfigur, ett i
bröstbild, båda
1783;
Nationalmuseum i Stockholm).
W. blev nu förste
hovmålare. Genom
Gustav III:s
be-medling fick W.
tillåtelse att måla
Marie Antoinettes
porträtt. W :s
arbete fick en rätt
oblid kritik; han
överarbetade tavlan, innan den hemsändes
som gåva från drottningen till Gustav III
(nu i Nationalmuseum, en senare kopia i
Versailles). Andra målningar från dessa år
i Paris äro ett porträtt i knästycke av
baron E. M. Stael von Holstein (1783; på
slottet Coppet), »Amor dansande som Bacchus»
(1784; Lunds museum) och porträtt av G. M.
Armfelt i skytisk dräkt (s. å.; Uppsala;
dessutom 2 ex.). Han målade även ett porträtt
av arkitekten C. F. Sundvall (1786;
Konst-akad. i Stockholm) samt en stor
framställning av Danae, utsträckt på sin bädd (1787;
Nationalmuseum). 1788 begav sig W. till
Bordeaux och efter revolutionens utbrott till
Madrid 1790, till Cådiz 1791. Han for 1794
på en svensk brigg därifrån till Amerika. I
Filadelfia fick han s. å. måla ett porträtt
av George Washington (en replik från 1795
i Nationalmuseum). 1796 återvände han till
Paris och 1797 till Stockholm, som han nu
återsåg efter 25 års bortovaro. Under
vistelsen i Stockholm utförde han flera porträtt,
bl. a. ett litet självporträtt 1799 (Konstakad.).
S. å. blev han vald till pro<f. vid Konstakad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
